Nyheter/Reportage

Gott nytt år från Madrid!

Född och uppväxt på Lövsjö Gård är kontrasten till vardagen i Spaniens huvudstad stor.
– Men Madrid har det jag gillar med Örnsköldsvik – småstadskänslan, med folk som bryr sig och många små områden med sitt eget hjärta, säger Hanna Nordin, manager på den pandemin till trots livfulla restaurangen Bodegas Rivas.

Efter en internationell bartenderutbildning reste Hanna Nordin till Madrid, Spanien för praktik. Vilket efter en knagglig start snart ledde till anställningar på allt från barer, små sushiställen och Michelinrestauranger.
– Jag tog ledigt från Matstudio S20 och åkte ned 2015 men hade först inte rätt papper. Som svensk tvingas arbetsgivare betala extra skatt efter tre månader, så jag blev inte anställd. Men därefter gick allt väldigt snabbt och i dag jobbar jag som manager på Bodegas Rivas, en restaurang ovanpå en känd gammal flamencobar där kändisar tidigare dansade och drack, berättar Hanna, 27.
Att hon skulle flytta till Madrid efter avslutad praktik, var en känsla som infann sig fort efter hemkomsten till Sverige.
– När jag kom hem igen kände jag att det inte var rätt. Jag har pratat med många som flyttat till Madrid som säger "har du väl tagit dig hit vill du tillbaka" och det stämmer. Jag saknade friheten med att det är en stad som aldrig sover, man kan upptäcka och göra allt man vill och det finns så mycket folk från olika länder att träffa. Här finns också mycket kultur. Jag är ofta ledig måndagar, då är det roligt att gå på museum och till parker. Parkerna här är jättefina och väldigt stora, som gjorda för att sporta och åka skateboard.

Samtidigt är det mycket Hanna saknar från Örnsköldsvik. Förutom familjen, så klart, i synnerhet kusten. Född och uppväxt på Lövsjö gård, även naturlivet och djur.
– Från att ha växt upp på bondgård har jag det verkligen tvärtom nu; från att ha långt till skolan, vänta på bussen i 20 minuter och höra 400 kor råma i bakgrunden till att kunna promenera varsomhelst på 20 minuter. En av Madrids största parker ligger en kvart från min lägenhet och där kan man känna sig lite hemma, i alla fall.
Vardagen spenderar Hanna annars mestadels med att umgås och bjuda hem vänner på mat.
– Jag delar lägenhet med en kompis och vi har en bra terrass där vi brukar vara. Men vännerna är några få utvalda nu, på grund av pandemin. Coronan har gjort att det varit ett otroligt jobbigt år, i slutet av mars stängde allt så jag åkte hem till Sverige under sommaren. När jag kom tillbaka i augusti var restauranger fortfarande stängda, men nu i december börjar de öppna igen med nya ägare. I Madrid lever folket så mycket utomhus, den lokala baren eller restaurangen fungerar som vardagsrummet och många lokaler är väldigt åtrådda. Men alla är medvetna om det kommer fortsätta vara tufft. Vid midnatt måste lokalerna vara folktomma, gästerna får högst vara sex per sällskap och vi får inte ta in nya efter klockan 23. 
Därmed, berättar Hanna, har Madridborna tvingats till nya beteendemönster.
– De har verkligen fått lära sig att umgås hemma. Och vi som brukar vara så fysiska här får inte längre kramas och kindpussas. Jag saknar det även om det var otroligt obekvämt och jobbigt i början – är du en grupp på åtta personer måste du ju pussa alla åtta och det tar tid. Nu vinkar vi bara och sedan är det klart.

På nyårsafton är Hanna ledig och planerar för en rejäl dagspromenad till Casa de Campo, Madrids största park och kungafamiljens gamla jaktmarker som på 30-talet öppnades upp för allmänheten. Efter inköp av tapas och fyrverkerier bjuder hon in ett fåtal vänner till terrassen. När klockan slår tolv väntar sedan den spanska traditionen att äta vindruvor.
– Folk brukar samlas i tusentals på olika platser, men så blir det så klart inte i år. Det finns en klocka i centrala Madrid där det brukar vara smockat och där tv sänder live. Nu blir det mestadels på balkonger. Vid tolvslaget äter alla tolv vindruvor, en för varje slag. För varje vindruva ska man önska sig något. Det går snabbt så önskningarna kommer oftast spontant. Då kan man alltid busa med någon och byta ut en vindruva mot en oliv, säger Hanna och skrattar.
Vad kommer du att önska dig?
– Jag ser ljuset i tunneln för Madrid, när det gäller covid känner jag att vi är förbi det värsta här. Då är jag mer orolig för Sverige och Örnsköldsvik. Därför kommer jag önska att min familj och alla jag känner ska få det bra, säger Hanna Nordin som inte har någon tanke på att flytta hem inom kort.
– Jag bor här så länge det känns rätt. De senaste två månaderna har det gått jättebra för oss på restaurangen. I oktober tog det riktig fart. Här används mycket take away-appar, med matleveranser på cykel. Barer som inriktar sig på riktiga coctails har nyss slagit igenom, jag ser hur dryckesvanorna ändrar sig. Craftbeer har blivit populärt. Folk gillar nischat, vi kör bland annat riktig amerikansk brunch vilket blivit jättepoppis. Det lilla vi gör, gör vi jättebra. Med en nisch så sticker man ut. Min chef säger "vi måste utbilda våra gäster i allt från covidrestriktioner till nya menyer". Att vi förklarar på ett bra sätt och har tålamod. Vi märker att folk kommer tillbaka och att det fungerar. Det kanske kan vara ett tips till Sverige.

Publicerat