”Friska Viljor är en aktiv förening som satt sin prägel på Örnsköldsvik. Till det yttre kan vi skåda hoppbacken som syns över stan och fotbollsplaner som sprudlar av liv. Friska Viljor har i hundra år samlat generation efter generation till olika typer av idrottsaktiviteter.”
Med ett ”varmaste gratulationer” avslutar tidigare idrottsminister Bosse Ringholm sin hyllning till Friska Viljor på dess 100-årsdag – idrottsföreningen i Ö-vik som bildades 6 januari 1905 och i år hunnit bli 115.
Att det både är en folkkär och framgångsrik sådan råder inga tvivel. Självaste kung Carl Gustaf framförde fortsatta välgångsönskningar på jubileumsdagen. ”För fint engagemang och främjande av skidsporten i allmänhet och backhoppning i synnerhet”, lät det i ett utskick från det kungliga slottet. För trots att FV:s medlemmar utövat de flesta av idrotter (eller vad sägs om exempelvis gymnastik, badminton, ishockey, tennis, handboll, bandy, orientering, bordtennis, bågskytte och gång), är det utöver fotbollen historiskt sett på backhoppningen verksamhetens tyngdpunkt legat.
Många minns fortfarande framgångarna i distrikts-, SM- och OS-mästerskapen och backhoppare som Sven Selånger, Nisse Lund, Erik ”Diman” Lindström, Bror Östman och bröderna Evert och Kåre Karlsson. En som kan de flesta av namn och årtal på sina fem fingrar är Sten Grundberg, även känd som ”Mr. FV” på grund av sin passion och mångåriga tjänst för och i föreningen.
– Jag började redan som 14-åring i ungdomssektionen för fotboll och backhoppning, 1954. Sedan, 1969, kom en förfrågan. Man sa: ”Ur föreningens djupa led vill vi att ni ska bli ordförande”. Och så blev det, säger Sten.
På ordförandeskapet satt den i dag 81-årige Sten i hela 18 år, bland annat under den internationellt uppmärksammade veckan då de paralympiska spelen – de allra första som någonsin arrangerades – gick av stapeln i Örnsköldsvik 1976.
– Det var oförglömliga stunder med utövare som gjorde fantastiska prestationer, kommenterar Sten och fortsätter minnas stora FV-ögonblick (se faktarader här nedanför).
– Men en av de stoltaste stunderna var annars när vi kom upp i Superettan.
Säger Sten med fotbollssektionen i åtanke. Tidigare under FV:s flagg, men likt FV:s alpina klubb och badmintonklubben som från moderklubben avknoppades 1993, ställde sig fotbollsverksamheten på egna ben vid bildandet av Friska Viljor Football Club 1994. De hamnade först i division 6 Norra A och vann året därpå, i sin första säsong, kvalet till division 5 i överlägsen stil. Antalet seriemål summerades till hela 150 stycken. Och segertåget ångade fort vidare – de kommande tre säsongerna klättrade FV varje år vidare i systemet för att 1999 spela i division 2, en bedrift som toppades 2003 med avancemanget till Superettan efter en avgörande match mot Väsby inför 2 000 åskådare i Husum.
– Att Viljorna från att de bildades -94 på tio år tog sig till Superettan, det är sällsynt, säger Josip Pavic, tidigare sportchef och numera styrelsemedlem i FVFC. De svenska lag som lyckats med den bedriften är få. Laget bestod i stora delar av samma unga ö-viksgrabbar som började i division 6. Att det var så lokalt förankrat gör resan ännu mer speciell.
När spelar ni i Superettan igen?
– Vi har pratat internt om att sätta det målet. Av 21 spelare är 13 från våra samarbetsklubbar och snittåldern i A-laget är 21 år. Det påminner väldigt mycket om laget -94. Vi känner att vi är redo, den lokala satsning som påbörjades 2014 har burit frukt.
FV:s fotbollssaga kan den nyfikna numera ta del av i en miniutställning på O’Learys, hopsatt av Josip. På pelare avhandlas avancemangen, firanden och historiska profiler kompletterat med gamla bilder.
– Jag har lagt ett halvår på detta, det har varit väldigt roligt. Det finns så mycket historia och jag vill uppmärksamma alla friska viljors insatser i föreningen. Nu har ö-viksbor och fotbollsälskare något att känna igen sig i. Där är det bara att kika in, säger Josip Pavic.
Framgångarna i de olika sporterna – som alltså varit betydligt fler än fotboll och backhoppning – har gjort att begreppet Friska Viljor än i dag är vida känt utanför både kommunens och Sveriges gränser.
– Det beror också på namnet, säger Sten Grundberg. Det är fantastiskt, det manar till stordåd – kopplat till en stor idrottsförening som tagit många mästerskap, inte minst i backhoppning. Jag var nere i Stockholms skärgård för något år sedan och en farbror blev alldeles hänförd över min FV-keps och sa: ”Jaså, du kommer från Örnsköldsvik, med hoppbacken mitt i stan!”.
En hoppbacke som krönt Paradiskullen sedan tidigt 1900-tal och som i FV:s regi både på- och ombyggts under åren. Även om där i dag är mer skralt med utövare, ser Sten positivt på kommande år.
– Det är det som är så intressant; flickorna har kommit fram, som Frida Westman och Astrid Moberg. De hoppar i de största backarna världen över. Det trodde man inte för tio år sedan; förr i tiden ansågs det lite farligt för flickor att hoppa i stora backar. Men Lina Hägglund, hon hoppade 42 meter i Paradiskullen redan på 40-talet, så hon var en av pionjärerna. Framtiden ligger öppen för flickorna.
Idrottsföreningen Friska Viljor
Grundad: 6 januari 1905.
Verksamheter: Backhoppning och Nordisk kombination.
Antal medlemmar: 20-30 aktiva och ett stort antal stödmedlemmar.
Meriter: Bland mycket annat 16 olympier.
Ordförande: Per Forslund, som nyligen efterträtt Jerry Häggström.
Sten Grundberg om...
... stora vinster
”Vi har tagit medaljer i världsklass. Bengt Eriksson blev känd som ’Silver-Bengt’ 1956 (efter silvermedalj i nordisk kombination under OS i Cortina) och Bror Östman blev VM-bronsmedaljör i backhoppning i Falun 1954. Kjell Sjöberg, inte att förglömma, vår stora backhoppare som 1964 slog världsrekord i skidflygning (hopplängder över 120 meter) med 148 meter. Det slogs så småningom av en norrman som hoppade 151, sådant är mycket beroende på vindförhållanden. Kjell ansågs för övrigt som en av världens bästa stilhoppare och blev även bronsmedaljör i VM i backhoppning 1966 i Oslo, jag var där och såg honom. Och sedan naturligtvis Sven Selånger som 1939 blev första utlänning att vinna i hoppbacken i Holmenkollen (årligt återkommande skididrottsarrangemang i Oslo sedan 1892).”
... framgångarna
”Friska Viljor är som en familj”, säger Sten Grundberg som förutom utövarna tillskriver en stor del av framgångarna till ledarna. ”De var väldigt duktiga och framsynta, många tillhörde köpmännen i Ö-vik och hade lätt att skapa kontakter. Bland många; Assar Lindgren, med sin förmåga att ta hand om gästerna på ett fantastiskt sätt, och den gamla poliskommissarien Ragge Moche, en läromästare till mig med en stark vilja. Plus den välkände Birger Östrand som var ordförande när vi firade 50 år, han var en mycket drivande kraft.”