Som en stilla oas fylld av ätbar njutning ligger Louise Lundbergs trädgård på en höjd i Själevad. Trädgårdsintresset vaknade till liv när hon flyttade in på gården tillsammans med sambon Staffan för fem år sedan. Där ett gammalt växthus hade stått skapade hon två odlingsbäddar och sedan dess har trädgården vuxit sig allt större.
– Eftersom Staffan är egenföretagare och jobbar mycket har jag gott om tid för mig själv. Då vill jag vara utomhus och träd- gården har blivit min plats då.
Den här tiden på året är det skördetid och trädgården bjuder på ett fyrverkeri i grönt med inslag av färger från blommor, bär och grönsaker. Dofterna löser av varandra och majs och solrosor tävlar om att komma närmast den klarblå himlen.
– Jag älskar att laga mat, att få plocka ihop det som finns i trädgården och tillaga det. Det blir sällan efter recept, i stället utgår jag från det som går att skörda för tillfället.
Mitt i trädgården finns morötterna och samtidigt som Louise kämpar med att dra upp en som är riktigt stor, pratar hon om ogräsrensning.
– Jag börjar alltid rensa på våren men sedan slutar jag och då blir det så här.
Hon visar på växter som kommit upp i gångarna, på helt andra platser än där det var tänkt från början. Bland morötterna har till exempel vintersallad skjutit upp.
– Det blir som en bonus, skrattar Louise medan hon får upp moroten. Och titta, det är ju det här, alltså dofta på den här, det går inte att jämföra med att köpa i butik.
Doften av en nyupptagen morot, en humla som flitigt arbetar i en blomma och att smaka på en spröd ärtskida, där finns trädgårdslyckan för Louise och hon delar den med treåriga dottern Alma som spenderar mycket tid med mamma i trädgården.
– Alma tycker om att vara med och får hjälpa till mycket. Därför finns det solrosor och annat som växer lite här och var. Jag vill göra det här med trädgården till något som Alma tycker är kul, om hon inte vill vara här kan ju inte jag vara här heller. Hur det blir när lillebror kommer får vi väl se.
På ett bord i trädgården har Louise dukat upp med glas. Hon fyller dem med is och häller i sin hemkokta rabarbersirap innan hon toppar med kolsyrat vatten och sätter i en späd rabarberstjälk.
– Jag är något av en nörd när det kommer till olika sorters rabarber. De här heter Elmblitz, är vackert röda och har låg halt av oxalsyra. De stora där borta är rysk jätterabarber. Jag har fem olika sorter och det är samma sak med palettbladen, jag har nog 15 olika sorter.
Trädgården ger ett överflöd och ibland hinner inte familjen äta upp allt det goda själva.
– Vi njuter av allt och följer säsongen, först äter vi oss trötta på till exempel jordgubbarna men då kommer hallonen och sedan kommer något annat efter dem.
I tomattunneln blommar ett citronträd innanför dörren. Tomaterna har just börjat mogna och deras karakteristiska doft blandas med citronblommornas.
– Tomaterna som står utomhus började faktiskt mogna först. Många tror att det är svårt att odla tomater utan växthus men väljer man bara rätt sort är de ofta tidigare eftersom de får mer sol.
Den här sommaren beskriver Louise som en utmaning med värmeböljan som kom tidigt och först följdes av torka, sedan kyla och så mycket regn på det.
– Det märks på mina kronärtskockor som jag brukar få så fina men i år gick det inte alls. Men jag tänker att trädgården ska vara prestigelös, blir det ingen potatis ett år får vi köpa den i stället.
Bland blommorna som växer i trädgården använder Louise flera som dekoration i maten.
– Det handlar så mycket om att njuta med ögat också. Gurkörten med sina blå blommor är en favorit och ringblommorna vill jag odla i fler färger nästa år. Jag är inte den som plockar in fina buketter, jag vill ju vara ute så mycket som möjligt och njuta av blommorna här.
Hösten kommer allt närmare med det trädgårdsarbete som väntar då, men Louise tar det med ro.
– Nog funderar jag ibland på hur jag ska hinna, det är så mycket vi ska ta rätt på. Men mycket kan också stå kvar en tid, som morötterna och rödbetorna, det som är under jord. Örterna tar jag hand om nu och gör örtsalt av eftersom saltet konserverar smakerna så fint. Vi försöker att äta allt vi odlar allteftersom i stället för att spara, det är en sån lyx att inte behöva snåla med det gröna.
Dofta, smaka och bara vara. Det är med ett visst motstånd vi lämnar Louise och hennes trädgårdsskafferi men receptet på rabarbersirap får följa med oss som en påminnelse om att trädgårdslivet ska vara en njutning.
Rabarbersirap
Ingredienser:
500g rabarber
2 dl vatten
2-3 dl socker
Gör så här:
- Tvätta rabarber och skär i mindre bitar.
- Lägg rabarber, socker och vatten i en kastrull.
- Koka 10-15 min, tills rabarbern går sönder.
- Sila av och häll saften i en ren kastrull.
- Låt vätskan reducera, koka ner, till en segare konsistens (20-30 min).
- Låt svalna och häll upp på flaska eller frys in för längre hållbarhet.