Du är här

2020-05-24 - Sport & Fritid
  • Foto: Håkan Nordström
  • Foto: Håkan Nordström
  • Foto: Håkan Nordström

Löpning är för alla

Med löpningen som gemensamt intresse har Cecilia Wackerberg och Robert Jonsson tillryggalagt många mil tillsammans. Löpningen har blivit en del av vardagen, ett sätt att umgås och att må bra.

– Många tänker att löpning måste handla om att göra milspåret med blodsmak i munnen men det behöver inte alls vara så, säger Robert. Vi gör ofta det vi kallar utflyktslöpning till mysiga platser, tar med matsäck, fikar och springer sedan hem igen.
Robert ändrade sin livsstil helt hösten 2014. Från att ha varit rökare och stillasittande bestämde han sig för att komma i gång med löpningen och att hålla i det även på sikt. För att inte komma undan anmälde han sig till Stockholm Marathon 2015.
– Jag klarade det och tänkte att jag skulle testa något annat än löpning men fick diagnosen diabetes typ 1 samma höst och ville göra marathon igen, som diabetiker. Sedan var jag inne i det, träffade andra som sprang och nu är det som att borsta tänderna.
Från att endast ha sprungit fragment-ariskt tidigare gjorde Cecilia en nystart 2015 och ett år senare träffade hon Robert.
– Jag hade sprungit mina 5 km genom åren, i samma tempo, säger Cecilia. När jag träffade Robert introducerade han mig till ultralöpningen direkt, även om vi i början inte gjorde längre sträckor än milen. Vi tog med oss Snickers, gick i uppförsbackarna och jag tänkte att ”det här är ju trevligt, jag klarar ju det här”.
En höft som krånglat innebar att en läkare avrått Cecilia från att ägna sig åt löpning, med hänvisning till den ålder hon kommit upp i. Hon investerade i stavar och tänkte att det fick duga med att gå.
– Nu vet jag att det handlar om att veta vad jag ska göra mer än att bara springa. Jag gjorde övningar för stretch och styrka och sedan jag började springa igen har min höft varit hel smärtfri.

Genom åren har löpningen tagit Cecilia och Robert ut på resor och till start i flera riktigt långa lopp. Allt som är längre än de 4,2 mil som utgör ett marathon, kallas för ultralöpning. 
Täby Extreme Challenge är Roberts längsta lopp hittills. Ett lopp där 100 miles, respekt-ingivande 16,1 mil, ska avverkas inom 30 timmar.
– Det var en spännande upplevelse, jag var rätt ynklig efter en sju, åtta mil och låg helt utslagen på en bänk, berättar Robert. Jag trodde inte att jag skulle klara mer men fick en öl och en smörgås och bestämde mig för att börja gå på ytterligare ett varv. Efter det vände det och jag slutförde inom maxtiden.
Cecilia gjorde sitt första längre lopp på samma plats, det som kallas Täby Backyard Ultra, där deltagarna springer en bana på 6,7 km med ny start varje hel timme för alla som klarat det tidigare varvet inom en timme och vill fortsätta.
– Jag fullföljde sex varv så det blev fyra mil. Där insåg jag också hur inkluderande och trevligt det är att vara i det här sammanhanget. Alla frågar hur man mår och där finns alla sorters kroppar, det blir så tydligt att alla som vill springa kan göra det.

På verandan vid huset i Norrvåge står en joggingvagn redo för nästa tur. I den vilar jack russel terriern Viggo när husse och matte springer för långt för att han ska orka hela vägen. Vagnen är också en del av parets gemensamma långsiktiga mål, att springa från Palermo på Sicilien, till Trollhättan.
– Vi vill springa genom Europa och Palermo passar bra eftersom Robert gillar Italien, säger Cecilia. Att vi springer till Trollhättan är för att det är min födelseort. Vi räknar med att det kommer att ta mellan tre och fyra månader och målet är att göra det senast 2025.
Med den utmaningen vill Robert visa att det går att springa långt med diabetes och även inspirera andra att våga. Cecilia vill visa att man aldrig är för gammal för att springa och att krämpor inte behöver vara ett hinder.
Ett mål som ligger närmare i tiden är att i sommar springa till Sollefteå för en övernattning på Hallstaberget och sedan springa tillbaka igen nästa dag. Eventuellt med ett tält med för en extra övernattning.
– Löpningen blir väldigt social när man springer långt tillsammans, säger Robert. Vi pratar, stannar för att äta och bada. Det behövs pauser och det kan bli rätt många Snickers och skratt längs vägen.

Cecilia & Roberts komigångtips:

 

  • Det tar tid innan löpningen går från att vara jobbig till något härligt. Låt det ta den tid det behöver och var inte för hård med dig själv.
  • Intervaller är ett bra sätt att komma i gång och kan varieras på många sätt. Du kan göra intervaller mellan ett visst antal träd eller lyktstolpar och varva med att gå.
  • Sätt upp ett mål för din löpning. Det behöver inte vara ett marathon, men sätt gärna ett långsiktigt mål och flera kortare, som att kunna springa en viss distans utan stopp.
  • Jämför dig inte med någon annan än dig själv, men berätta gärna för andra om ditt mål så är det inte lika lätt att komma undan.
  • Tänk bort prestationen i löpningen, det har vi nog av ändå i samhället. Målet kan vara så enkelt som att det ska vara roligt.
  • Kom ihåg att löpning handlar om att ta på sig skorna och gå ut, sätta ena foten framför den andra i rätt tempo för dig.

 

Dela med dig av denna artikel på: