Redan innan han tog körkort har det varit amerikanskt som gällt för Peter Vestman, 62. Övningskörde gjorde han med ingenting mindre än en 1964 års Chevelle Malibu och sedan dess har flera andra jänkare hunnit stå parkerade på gården till villan i Själevad. En 62:as Ford Thunderbird, exempelvis. Och en Mustang Fastback från 1965.
Men ingen av dem har fått honom att känna sig lika nöjd som med den bil han nu äger: En vinröd Packard 1082 av årgång -37, köpt i Bergvik 2012. Vilket bland annat beror på dess tjusiga, karaktäristiska grill, med termostat som öppnar och stänger luftin- flödet vid behov.
– När jag var yngre och åkte raggarsvängen var det mest motorer som gällde, det var ballast. Men nu gillar jag form och jag har alltid tyckt om hur Packards grill ser ut. Den faller mig i smaken, helt enkelt, säger Peter och visar in oss i bottenvåningens ”mancave” där en bardisk tar upp större delen av ytan och väggarna pryds av bilrelaterade pjäser av alla de slag.
Upphängd mittemot barstolarna glänser det praktfullt från – så klart – ännu en Packard-grill, köpt under en Wheels-träff i Umeå 2014. Efter ett stripall-bad för att lösa upp rosten, blev den som ny.
Vad gillar du förutom grillen?
– Motorljudet, svarar Peter snabbt.
Vad är så speciellt med det?
– Jag ska starta, så får du höra, säger han glatt.
Och plötsligt mullrar en V8:a-motor högt över vad som känns som halva Själevad.
– Det är det bästa ljud som finns. Jag har ingen stereo i bilen, det räcker att lyssna på det här, myser Peter.
Originalmotorn har förpassats till garaget, stötdämparna är nya och både fram- och bakdörrarna har lackats om. Så även skärmarna och bagageluckan. Peter berättar hur han direkt efter inköpet jobbade dygnet runt i en månads tid för att göra sin Packard körklar. En renovering modell större innebar att laga karossen som skadats efter att bakdörren, som öppnas åt vänster, knäckts bakåt under en bilfärd. Men ingenting är omöjligt att knacka ut, menar Peter som är utbildad svetsmekaniker.
– Jag gick ett år. Samma som Löfven. Men jag tror nog att jag har svetsat lite mer än honom, säger han med glimten i ögat.
Sammanlagt beräknar Peter ha lagt ned runt 200 000 kronor på sin Packard.
– Då har jag inte räknat in jobbtimmarna. Jag har fått bygga mig fram, svetsa och kapa och leta reservdelar på nätet. Men så är jag väldigt nöjd nu. Man får många tummar upp när man åker genom stan. Oftast från äldre som kanske känner igen sig från förr i tiden.
Förutom sedvanlig tillsyn såsom sporadiska oljebyten behövs nu för tiden ingen mer handpåläggning och Peter tar sig ut längs vägarna så ofta han kan, de flesta gångerna med sin fru. När 7an besöker honom är det dags för vårens premiärtur och med ett väl tilltaget baksäte åker vi högst förnämt. Inte konstigt att bilen i första skeendet importerades för att brukas av en fabrikör i södra Sverige.
Färden går mot stadshamnen. Motorn tjänstgör föredömligt och utan servostyrning får Peter ibland ta i rejält för att svänga. Det är en solig dag och efter ett tag blir det varmt.
– Vi får nog fälla upp ischias-luckan, säger han och öppnar ett stort reglage så att frisk luft strömmar in.
Som motorintresserade söker sig gärna Peter och hans fru till bilträffar i både Umeå, Junsele, Lycksele och Kramfors. Ibland med ett gäng vänner, varav en – Kurt – är stolt ägare till en Buick -57. I dagsläget har dock de flesta ställts in, men Peter har att göra ändå – i garaget väntar ytterligare ett projekt: En Ford F1 100 från 1965 ska restaureras härnäst. Tur att garaget är stort.
– Ja, och så har jag ju visserligen en vanlig Mercedes 220 också. Men det är som lite roligare att köra den här, säger Peter när vi kör förbi en fotgängare som kastar långa blickar efter hans vinröda stolthet.
Packard 1082
Årsmodell: 1937
Motor: Cheva Small block
Växellåda: TH 350
Bakaxel: Chrysler 8 1/4 tum
Färg: Ruby Red Pearl