– Örnsköldsvik har verkligen förändrats jämfört med när jag var 19 och valde att flytta, säger Emelie Göransson. Då var det verkligen ”dövik”, men jag tycker att det finns en helt annan attityd här nu.
Under åren borta från Örnsköldsvik har Emelie jobbat som projektledare för evenemang, bland annat på Berns i Stockholm och för Svenska Handelskammaren i New York. Hon har ansvarat för en variation av olika event, allt från nätverksluncher, till galapremiärer och flerdagskonferenser för stora företag. Nu står hon inför det som hon själv ser som sitt största projekt hittills; uppdraget som restaurangchef på Strandkaj Kök & Bar i Örnsköldsvik.
– Det känns verkligen stort att jag får vara del av ett projekt som ger något till staden som jag själv saknade en gång.
När Emelie lämnade Örnsköldsvik hade hon just avslutat Samhällsprogrammet på gymnasiet, med inriktning International Class. Därefter följde en period med bland annat säsongsjobb i Vemdalen, vikariat på kulturskolan i Örnsköldsvik och en yrkeshögskoleutbildning inom affärsturism i Västerås.
– Efter det ville jag plugga mer och jag hade länge haft en längtan att komma ut i världen. Jag googlade utbildningar inom eventmanagement, hittade European School of Economics i New York, sökte och kom in.
Krångel med visum gjorde att Emelie återvände till Sverige efter utbildningen trots att hon helst hade velat stanna kvar i New York. Det blev tre år i Stockholm där hon jobbade på Berns, men Emelie var inte klar med utlandet.
– Jag trivdes bra i Stockholm och hade många vänner, men jag ville ha fler utmaningar så jag återvände till New York för en marknadsföringsutbildning på samma skola som tidigare, fick jobb efter utbildningen och blev kvar där i sex år.
Jobbet på Svenska Handelskammaren passade Emelie perfekt. Hon arrangerade event som erbjöd svenskar en möjlighet att socialisera och knyta kontakter, så hon fick vara en del av Sverige, fast i New York.
– De tre första åren var kanonkul, allt var roligt, men sedan började min hemlängtan komma krypande. I USA har man nästan ingen ledighet, varken från studier eller från jobb, så det blev väldigt sällan som jag kunde åka hem.
Emelie saknade vännerna och familjen, möjligheten att vara delaktig i det liv som människorna hon brydde sig mest om levde.
– Även livet i New York blir vardag till slut. Allt det där som i början är så stort och glittrande blir en vardag, fast utan familjen och de närmaste vännerna. Jag insåg till slut att min vardag inte är lika mycket värd utan dem.
Steget hem till Örnsköldsvik kändes lite för stort så det blev Stockholm och Berns igen för Emelie som uppskattade att få komma närmare allt här hemma.
– Jag saknade naturen och friluftslivet mycket. Jag vet inte hur mycket tid jag spenderade i Central Park sista tiden i New York, för att hämta energi. När jag flyttade tillbaka till Stockholm bodde bland andra min bror Anton och hans flickvän där. Vi närturistade och upptäckte många naturreservat tillsammans.
Anställningen på Berns var ett vikariat och när det tog slut unnade sig Emelie sin första långa ledighet på väldigt många år. När hon fick besked om att hon fått tjänsten på Strandkaj Kök & Bar skulle det dröja hela sex månader innan tillträde.
– Jag hade typ haft två veckors semester per år de senaste sex åren. Inför ledigheten bestämde jag mig för att planera så lite som möjligt, vara med familjen så mycket som möjligt och bara göra det som kändes roligt. Livet tog mig till Canada och Calgary, så under sommaren och hösten delade jag tiden med att vara där och hemma i Örnsköldsvik.
Delad tid mellan Calgary och Örnsköldsvik innebar naturupplevelser i Klippiga bergen och i Höga Kusten.
– När man längtat bort så länge till något nytt och spännande och sedan under lång tid varit hemifrån inser man hur mycket man tagit saker här hemma för givet. Jag har utforskat så mycket av det som Höga Kusten har att erbjuda och ändå känner jag att det finns hur mycket som helst kvar.
Emelie har hittat ett knep för att få sällskap på sina utflykter. Hon packar matsäck, kommer med ett förslag på utflyktsmål och frågar vännerna om de vill följa med.
– Jag vet hur lätt det är att bli hemmablind, man kanske tänker att man ska ge sig ut men det blir inte av. I somras gjorde jag en lista med allt jag ville se och göra. Om man kommer med specifika förslag och en plan är det lätt att få andra att haka på.
Sedan första mars har Emelie och hennes kollegor på Strandkaj Kök & Bar fått tillgång till lokalen och förberedelserna inför öppning kommer att ta upp större delen av hennes tid framöver. Att det finns förväntningar hos ö-viksborna har Emelie märkt och hon har även nåtts av en del rykten om vilken typ av restaurang som hon är med och öppnar.
– Det blir varken ”fine dining” med vita dukar eller några tv-apparater på väggarna. Tänk mer en opretentiös bistro. Säsongsbetonat och kvalitet är något vi brinner för, i allt från protein till grönsaker. Närheten till havet kommer absolut att göra avtryck med mycket fisk och skaldjur, men också tydliga inslag från gårdar och lantbruk.
Om planen håller blir det öppning någon gång under april månad, lagom till att vår- solen värmer och lockar folk till det omtyckta området vid vattnet.
– Allt det som händer i inre hamnen nu känns så positivt och det kommer att bli en fantastisk plats att vistas på. Nu när jag pratar om det så här känns det ju nästan synd att man mest kommer att jobba i sommer, säger Emelie med ett skratt och glimten i ögat.