Vi sitter vid ett litet bord där en skinnväska ligger öppen, med ett par pennor utspridda, som om någon nyss satt där och skissade. Målaren Per Elof Nilsson Ricklund sitter mitt emot mig och vi startar vårt samtal om kreativiteten över en kopp te. Ett samtal som ska komma att flöda fram, i ena stunden förhålla sig konkret till kreativiteten för att i nästa flyta ut, lämna rummet och sedan vända tillbaka, flyktigt men samtidigt väldigt närvarande. Låter det otydligt och konstigt? Det är bara så kreativiteten är ibland, svårfångad och lite obegriplig.
Vi börjar i det konkreta. Per Elof har vänt hem till Örnsköldsvik igen efter nästan tio år i Florens, Italien. Han hyr en ateljé med flera rum, mitt i centrala Örnsköldsvik. Där finns han med sin konst och kreativitet, när han inte befinner sig på resande fot.
– Det här är min bas i världen numera. Örnsköldsvik passar mig perfekt, det ligger mitt i Sverige och det är nära ut, till Sápmi, till södra Sverige och till resten av världen. Samtidigt har jag min familj nära. Jag sökte en lokal och hade turen att hitta den här, med gott om utrymme och fönster som låter ljuset falla in från både söder och norr.
Per Elof hittade målandet i tidig ålder. Han växte upp i Västerhus och som tredje generationen konstnär har han alltid varit omgiven av material och verktyg.
– Som barn är vi kreativa i allt vi gör, det tillhör vår inlärning. För mig avtog aldrig den kreativiteten men jag hade en kort period i de tidiga tonåren då sökande efter vem man skulle vara i förhållande till andra tog stor plats. Efter det visste jag vad jag ville. Jag utforskade tecknade serier, böcker med bilder, böcker om konstnärer och arkeologi. Bildlektionerna i skolan var viktiga och jag gillade berättandet, som i bröderna Lejonhjärta och Guldkompassen. Där upptäckte jag hur kraftfullt det kan vara att använda metaforer för att prata om större saker.
Han beskriver hur allt började i tecknandet, det som är moder till måleri och skulptur. Vi pratar en stund om linjerna i tecknandet. Per Elof beskriver linjerna som det mest abstrakta eftersom de bara är en brytning mellan ljust och mörkt. Han förtydligar det genom att peka mot fönstret och kontrasterna som skapar linjer där.
Rummet huserar Per Elofs konst. Det är ett rum som känns ombonat, dekorerat i varma färger med kuddar och mjuka skinn i sittmöblerna. Hans tavlor i olika storlekar finns på väggar och stafflier. Vid ena väggen står en hylla där det ligger kranier från olika djur. På bord och hyllor står skulpturer. Det är ett rum fyllt av skaparkraft och samtidigt finns där ett lugn. Per Elof noterar att jag fastnar med blicken vid alla kranier.
– Jag har en fascination för anatomi och jag gillar vetskapen om att jag kan skapa en annan människa ur mitt huvud. Det är något med anatomi och evolution, att se hur djuren har anpassats efter deras uppgift i naturen och låta tanken vandra till oss människor och vad som egentligen är vår uppgift här.
När jag frågar om naturen som inspirationskälla väljer Per Elof att prata om livet, om att vara i det, röra sig i olika miljöer och vara nyfiken.
– Inspirationen finns i det naturliga livet, inspiro eller respirare, en inandning. Det handlar om att vara öppen, att stanna upp när du ser något vackert och ställa dig frågan varför du tycker att det är vackert. Influenserna finns alltid där men det gäller att du är närvarande och i bra form så att du kan andas in dem, för att sedan måla det du fångat. Passar du inte på när influenserna kommer missar du dem och då kommer någon annan att fånga dem.
Per Elof vet vad han behöver för att vara i form när han möter inspirationen, han liknar sitt behov av att måla med träning.
– Jag behöver målandet och att vara i allt det som omger det, målar jag inte mår jag inte bra. För att jag ska må bra är det tre delar som är viktiga: rörelse, det sociala och konsten.
Vi backar tillbaka till åren i Florens dit Per Elof kom runt 2011. Efter konstskola i Umeå sökte han sig till städer som Stockholm och Prag för att möta andra konstnärer och den vägen ledde honom först till Florence Academy of Art’s filial i Göteborg och sedan vidare till Florens där han var huvud- instruktör för skolans anatomiprogram. Florens blev sedan hans plats på jorden i nästan ett decennium. I dag är han heltidsmålare varvat med läraruppdrag.
– Mötet med människorna jag undervisar är en fin påminnelse om var det började för mig och hur jag har hamnat där jag är i dag. Men det är viktigt att jag får vara helt i mitt eget skapande också. Som lärare är jag i metoderna och formulerar mig för andra, inte för mig själv. Tankarna blir organiserade och det är de inte när jag är kreativ.
Läraruppdrag och utställningar tar Per Elof ut i världen, nyligen var han i Kalifornien och en vecka efter vår intervju väntar Amsterdam. Det är viktigt för honom att vara i rörelse, att byta miljö och perspektiv men också att komma hem och känna sina rötter.
Per Elofs morfar och mormor var båda fjällmålare. Mormor Ingrid fick han tid att måla med genom åren, innan hon gick bort i höstas. Morfar Yngve hann Per Elof inte lära känna. Arvet från släktens konstnärer betyder mycket för honom.
– Så mycket av deras energi finns bunden i målningar på väggarna. Jag har följt deras upptrampade stigar och lärt känna deras tempo. Det samiska är otroligt nära mig och det har blivit starkare med åldern. Numera har jag ett behov att regelbundet besöka Saxnäs och Ricklundgården, att vara i fjällen, bara lägga mig ner i blåbärsriset och andas in. Jag får de flesta av mina idéer där.
Vi avrundar vårt samtal med att prata om framgång, bekräftelse och att bli definierad, tre fenomen som kreativa utövare ofta behöver förhålla sig till.
– Framgång är för mig att utvecklas som människa och att växa, sedan vill jag så klart få en ersättning för mitt arbete, men betalning är kanske inte alltid pengar. Att få bekräftelse kan vara viktigt men det är inte ett behov på samma sätt som behovet att bli uppmuntrad och sedd som människa. I det finns det kärlek. Många ser på min konst som klassisk men jag tror inte på att definiera saker på den nivån. Jag är målare och konstnär men också poet och filosof. Med en definition tappar jag min frihet.
Per Elof Nilsson Ricklund
Ålder: 32
Yrke: Heltidsmålare
Bor: Örnsköldsvik (men tycker att det låter roligare att säga världen)
Aktuell: Nyinflyttad i sin ateljé med planerad utställning på Örnsköldsviks museum och konsthall i slutet av 2020.
Gabriella & kreativiteten
Varför måste vi hålla på? Jag blir alltid nyfiken på det när jag möter kreativa människor som, precis som jag, inte kan låta bli att skapa och som fortsätter i både med- och motgång. Oavsett vilket vårt kreativa uttryck är fascineras jag av drivkraften, var inspirationen kommer från och alla andra mysterier som kreativiteten bär med sig. Under rubriken Gabriella & kreativiteten möter jag intressanta människor i samtal om deras kreativitet.