– En stor ära, både för mig och för hela det här området. I Örnsköldsvik finns en otrolig utvecklingsmiljö med industri, forskning, patentverksamhet och en infrastruktur med rötterna i gamla MoDo. Det finns en tradition av att ständigt söka förbättringsmöjligheter som gjort att det gått att överleva trots stundtals stora förändringar. Därför ser jag min Ekmanmedalj som en medalj för hela orten och det arbete som många med mig har lagt ned för Örnsköldsviks och skogsindustrins bästa, säger Sture Noréus.
Sture Noréus föddes 1939 och växte upp i Sund, i omedelbar närhet till fabriksområdet.
– Som liten grabb tyckte jag att fabriken var intressant och jag bestämde mig tidigt för att om möjligt skaffa mig en utbildning som gjorde att jag kunde bli en del av denna fantastiska värld.
Studier på kemilinjen vid KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, ledde till feriearbete som operatör i Domsjös blekeri, något som gav viktiga erfarenheter och som efter KTH- studierna blev en språngbräda in till MoDos forskningslabb. Sture poängterar också ofta vikten av att ha ett forskningslabb.
– Det är en fin MoDo-tradition att utveckla teknik som kommer in i fabriker för att göra nytta. Man ska börja på labbet och ta fram det man tror att man kan få in i produktionen. Sedan är det en härlig känsla att se att det vi höll på med i labbet, och det vi investerade massor av pengar i, fungerar så bra i produktionsledet.
Sture blev 1980 chef för massafabriken i Husum, han var sedan den drivande arkitekten bakom bildandet av MoRe Research 2001 i samband med de förändringar MoDo- koncernen genomgick i slutet av 90-talet. Under hans sex år som vd för MoRe var han också djupt delaktig i den grupp som bildade Processum 2003.
– Från en blygsam start utvecklades Processum till ett centrum för bioraffinaderi- utveckling som nu deltar i en rad nationella och internationella projekt i samarbete med olika företag, universitet och institut.
2006 gick Sture i pension men han har fortsatt som senior advisor hos MoRe Research, där han fortfarande har ett eget kontor.
– Jag har många gamla kompisar som tycker att det är kul om jag är med. Det är också roligt att vara här och tampas med de unga lejonen. Jag är här två-tre dagar i veckan men jag börjar inte så tidigt längre – jag har blivit allt bättre på att ta ledigt, säger Sture och ler.
Ekmanmedaljen delas sedan 1929 ut av SPCI, Svenska Pappers- och Cellulosa- ingeniörsföreningen, till personer som i Carl Daniel Ekmans anda svarat för förtjänstfulla tekniska eller vetenskapliga insatser inom föreningens arbetsområde. Carl Daniel Ekman (1845-1904) var den förste som använde sulfitmetoden i industriell skala för tillverkning av pappersmassa.
I motiveringen kan man bland annat läsa att ”Sture Noréus har varit drivande inom många banbrytande utvecklingsprojekt och för honom är tillgången till ett labb och försöksutrustning oerhört viktigt.”
Motiveringen avslutas med ett citat från Sture som under Ekmandagarna för ett antal år sedan sa: ”Man ska inte vara rädd att prova något nytt med hänvisning till att det kan gå fel. Det kan bli rätt också!”