Du är här

2020-02-01 - Nördrummet

Dark Souls – en hyllad favorit

Jag har tidigare recenserat Dark Souls: Remastered, en uppdaterad version av just spelet Dark Souls från 2011. Dark Souls vars även ett av de sju spel som jag utnämnde som en av mina sju pärlor från det gångna decenniet. Jag tror att det är hög tid att jag på riktigt pratar om ett av mina absoluta favoritspel.

När jag skulle beskriva Dark Souls som en av mina sju spelpärlor så skrev jag följande:
”Dark Souls handlar om att utmana dig själv och att aldrig ge upp. Att ta lärdom av sina misstag så att du inte upprepar dem. Det lär dig att inte alltid ha bråttom utan att det ibland är bättre att sakta ner, ta ett steg tillbaka och reflektera. Dark Souls är ett spel med en hög svårighetsgrad vilket gör att det inte är ett spel för alla, men personer som antar utmaningen kommer att finna att de inte bara blivit bättre spelare utan även starkare människor när de klarat ut spelet tack vare vad de lär sig om sig själva.”

Det är kanske ett något förskönande av vad Dark Souls handlar om, men det är inte långt ifrån sanningen. Dark Souls är ett utmanande spel med hög svårighetsgrad och det är helt klart inte ett spel för vem som helst då det lätt kan leda till frustration för många. Men den som inte ger upp kommer att finna en minnesvärd upplevelse som i slutet av spelet får dem att tänka tillbaka och reflektera över vad de har spelat och vad spelet har gjort med dem.

Men man kan kanske fråga sig: vad är Dark Souls egentligen? Ja, Dark Souls är ett action-rollspel där du tar rollen som en odöd som finner sig inlåst i en cell i anstalt för odöda. Vem du faktiskt är, hur du blev en odöd och varför du blev inlåst är alla frågor som är upp till spelaren att själv besvara. Inom kort har du lyckats fly anstalten och finner dig i Lordran, gudarnas kungadöme, med det ultimata målet att besegra gudarnas konung Gwyn. Varför du ska besegra honom blir upp till dig att ta reda på under spelets gång.

Det är några saker som karaktäriserar Dark Souls: 

För det första är det ett spel som är lätt att lära sig men svårt att bemästra. Och för att bemästra det krävs repetition. För att överleva så gäller det att lära sig när man kan slå och när man måste hoppa undan för att undvika att ta skada, och det enda sättet att lära sig är genom att slåss mot fienderna i spelet om och om igen. Genom att besegra fiender så tjänar du själar, vilket är vad du sedan använder för att göra din karaktär starkare eller för att köpa saker.

För det andra så är det ett spel där förlust och att bli besegrad tillhör normen i spelet, och du förväntas att bli besegrad om och om igen. Det är lite därför som din karaktär är odöd; även om han blir besegrad så kan han inte dö. Det som händer när du blir besegrad är att världen mer eller mindre ”startar om” och att din karaktär förflyttas och vaknar upp där du senast vilade i spelet. Alla fiender som du besegrade, med undantag för bossar och en del unika fiender, är tillbaka och du måste ta dig igenom området igen. Du tappar även dina själar när du dör, men lyckas du ta dig tillbaka till den plats där du dog så får du en chans att få tillbaka dem.

Och för det tredje så är spelet svårt, men rättvist. Världen är utformad och fiender är placerade så att de alltid ska ge dig en rättvis strid, men att du trots det ändå kan behöva tänka lite extra, byta strategi eller göra din karaktär lite starkare innan du kan ta dig igenom ett område. Många brukar beskriva svårighetsgraden som ”när du dör så är det ditt eget fel, inte spelets fel”, och det man menar det är just att spelet är utformad så att du alltid kan ta dig igenom områden och om du finner dig ha svårt att ta dig igenom ett område så beror det oftast på att du måste tänka till litegrann och analysera varför det går dåligt för dig. Det finns en del områden och fiender i spelet som inte följer denna struktur helt och hållet, men i det stora hela är det en bra beskrivning av spelets svårighetsgrad. Blir du besegrad eller om det går dåligt för dig så är det näst intill alltid för att du gjorde något fel, till exempel att du hade för bråttom genom ett område eller inte hade koll på din omgivning.

Det är dessa tre delar som gör Dark Souls till det fantastiska spel det är, och som gör det till en minnesvärd upplevelse att ta sig igenom. För att klara ut spelet så tvingar Dark Souls dig att hela tiden bli bättre. Det finns inga enkla vägar att ta utan du måste lära dig och bemästra spelet för att ta dig vidare. När du har klarat ut ett område eller besegrad en boss så blir det till att göra det igen i nästa område. Ibland lyckas du på första försöket men för det mesta kommer det att ta flera försök innan du har tagit dig vidare. Detta fortsätter, om och om igen, tills du på slutet har bemästrat och kommer ut ur spelet som en segrare. 

För många kan svårighetsgraden och frustrationen över att förlora bli för stor. Att vinna känns ju ändå riktigt bra, och förlust känns förjävligt. Och att då konstant dö i spelet eller bli besegrad av en och samma boss om och om igen kan skapa en enorm frustration. Men det gäller att pusha på och att inte ge upp. Känslan du får när du slutligen besegrar den där omöjliga bossen är både svår att slå och svår att hitta i många andra spel. 

Det ger en, förvisso någorlunda artificiell, känsla av seger och att lyckas, likt hur det känns att vinna en viktig match i hockey mot ett rivaliserande lag eller att till slut lista ut hur man löser ett logiskt pussel. Och det är en känsla som känns riktigt, riktigt bra att slutligen uppleva. När du lyckas besegra den där ”omöjliga” bossen så känner du dig som en värdig vinnare, fylld av eufori och adrenalin, och det blir svårt att inte ge ett segervrål efter all frustration du känt från alla förluster. 

Och det enda sättet att nå den där känslan är att utmana dig själv till att pusha vidare, till att fortsätta och aldrig ge upp. Ibland kan du behöva ta en paus, men efter pausen är det till att bara spela vidare och kämpa tills du står som vinnare. När du slutligen har tacklat utmaningen, besegrat slutbossen och eftertexterna börjar rulla så har du inte bara växt som en spelare utan troligtvis även lärt dig något nytt om dig själv och växt som en person. För det är det som Dark Souls gör med dig; det trycker ner dig i skiten, tvingar dig att analysera vad du gjort fel och bemöta dina misstag och svaga sidor för att sedan släppa dig fri igen när du funnit bättring i vad du gjorde fel. 

Det skapar en spelupplevelse som få spel lyckas återskapa, och det är en spelupplevelse som alla spelare borde ge sig på och uppleva någon gång. Var bara beredd på frustration. Enormt mycket frustration. 

Utöver allt detta förskönande så är Dark Souls helt enkelt också bara ett riktigt bra och välgjort spel, omän ett spel med brister. Handlingen i spelet existerar knappt och spelet utspelas i en öppen värld som du är, för det mesta, fri att utforska hur du vill. Men i en sådan värld kan spelaren också behöva lite guidning för att veta vars hen bör gå härnäst, och Dark Souls är ofta fruktansvärt dålig på att guida spelaren. För en ny spelare kan det också vara lite svårt att förstå hur man ska uppgradera sin karaktär, vilket lätt leder till att man tar dåliga beslut och spenderar sina själar på fel attribut. Spelet är i det stora hela dålig på att förklara saker för spelaren, vilket lätt skrämmer bort den som inte är villig att själv lära sig eller experimentera.

En av de större bristerna är att Dark Souls går att spela online, vilket bland annat låter andra spelare invadera din värld för att slåss mot dig. Vilket kan låta riktigt roligt eller bara jobbigt beroende på ditt eget tyckte kring att spela mot eller med andra. Kruxet är dock att online-läget är fylld av lagg, och du finner dig ofta till exempel ta skada när din fiendes attack var flera meter från dig eller ser fiender nästintill teleportera runt på grund av lagget. Vilket, förstås, skapar enorm frustration då du riskerar att förlora på grund av någonting som du inte har någon som helst kontroll över. Online-läget utgör dessutom en viktig del av vissa områden i spelet, vilket bara gör det ännu mer frustrerande. 

Men trots dess brister så är det ett spel som jag har svårt att tycka illa om. Även när du har klarat ut spelet så ger det dig fortfarande en utmaning när du spelar igenom det igen, bland annat genom starkare fiender och för att du helt enkelt kan ha glömt bort hur vissa områden är och hur en del fiender attackerar, och det blir därför roligt att spela om det igen. Det finns även ett stort nöje i att pröva spela som olika typer av karaktärer med olika sorters specialisering av vapen eller magi, vilket också ger dig ännu mer anledning att spela om det. 

Det tåls att nämna att jag nog är lite partisk dock då det är ett av mina favoritspel. Men jag är inte den enda som gillar spelet utan det är ett vida hyllad och älskat spel, mycket på grund av samma anledningar som jag älskar spelet. Gör bara en enkel google-sökning och du kommer att se att Dark Souls är ett spel som rekommenderas om och om igen av både kritiker och vanliga spelare.

Har du själv inte prövat Dark Souls så är det helt enkelt dags att du gör det. Det finns tillgängligt till i stort sett alla spelplattformar (förutom mobil) och går ofta att köpa till rabatterat pris, så du borde kunna hitta ett sätt att pröva det. Var bara beredd på att dö i spelet. Om och om igen. 

Dela med dig av denna artikel på: