Året är 1999 och ett gigantiskt rymdskepp kraschlandar på jorden. Skeppet visar sig vara helt tom på besättning och tio år senare har skeppets teknik demonterats och skeppet har blivit återuppbyggd och tilldelats namnet SDF-1 Macross. Under dagen då skeppet ska genomföra sin jungfrufärd dyker en utomjordisk flotta plötsligt upp och går till anfall, vilket slänger in mänskligheten i sitt första krig med en utomjordisk fiende.
Macross är en japansk animerad serie som sändes på japansk TV för första gången 1982 och har sedan dess, tillsammans med den andra stora robotserien ”Mobile Suit Gundam”, hyllats som ett av de viktigaste sci-fi verk som Japan har skapat. Sedan originalserien har den fått ett flertal uppföljare i form av både tv-serier, filmer, böcker och dataspel. I Sverige är serien mer känd under namnet Robotech, en amerikansk serie där man tagit Macross och två andra serier och klippt om dem för att skapa en ny serie med en egen handling. I Robotech utgör Macross den första av tre säsonger.
Vid en första blick så kan man kanske klia sig på huvudet och undra vad som är så märkvärdigt med serien, då bland det första du ser lär vara stora robotar som avfyrar kanoner, förvandlar sig och pucklar på varandra. Men alla strider mellan rymdskepp och robotar är bara ett verktyg som används i byggandet av både karaktärer och drama. För det serien verkligen handlar om är just karaktärerna och det drama som sker mellan dem.
Huvudkaraktärerna är Hikaru Ichijyo (går under namnet Rick Hunter i Robotech), en ung cirkuspilot som snart tvingas till att bli stridspilot för mänsklighetens skull, Lynn Minmei, en vacker och ung tjej som blir Jordens första intergalaktiska popstjärna, och Misa Hayaze (Lisa Hayes i Robotech), en lite äldre kvinnlig officer ombord SDF-1 som ibland uppfattas som något sträng. Både Lynn och Misa utvecklar starka känslor för Hikaru och han själv utvecklar känslor för de båda vilket lägger grunden för seriens främsta karaktärsdrama då de tre finner sig i ett växande triangeldrama.
Macross säljer triangeldramat bra och både huvudkaraktärerna och stödkaraktärer känns som riktiga människor, om än kanske något överdrivna ibland (vilket ofta brukar vara fallet med japanska animerade serier). Jag är inte personligen mycket för triangel- eller kärleksdraman, men jag finner mig alltid klistrad vid Macross när jag ser på serien. Serien blir på något sätt väldigt mänsklig, trots att den handlar om rymdkrig som involverar gigantiska skepp och robotar, eftersom karaktärerna fortfarande känner och kämpar med den mest mänskliga av känslor: kärlek.
Triangeldramat utgör dock bara en av två delar i det som gör dramat i serien bra. Den andra delen kommer när serien ställer frågan: vad innebär mänsklighet och kultur, och kan en varelse som aldrig upplevt någondera utveckla bådadera? Frågeställningen kommer i form av Zentraedi, den utomjordiska styrka som anfaller SDF-1 och som i tusentals år bara känt till en enda sak: krig.
Macross är en serie som på omslaget ser ut att bara handla om robotslagsmål men som i själva verket handlar om relationer, mänsklighet och kultur. Om drama och kärlek. Om sociala svårigheter, integration och de hemskheter som krig för med sig både fysiskt och psykiskt. Det är ett rymddrama som kryddas med en rejäl dos äventyr, spänning, action och även en del tragedi. Scener med robotstrider slängs in frikostigt, men deras främsta syfte är inte att vara hjärndött ögongodis utan att förhöja dramat på ett eller annat sätt.
Förutom just seriens drama och dess handling så skiner också serien ur ett tecknar-perspektiv. Macross såg bra ut då den släpptes 1982 och har man i åtanke att den är nära 40 år gammal så ser den hyfsad ut även idag. Serien går kanske inte riktigt att jämföra med moderna animerade serier från Japan, då dessa oftast håller en enormt hög kvalité jämfört med hur det var på 80-talet, men det går inte att klaga på Macross. För den som har ett tycke för just robotar och mecha (människostyrda robotar) så finns det också ofta mycket ögongodis att hämta då både robotar och rymdskepp har givits både snygga och intressanta designer. Ja, förutom kanske den tråkiga designen av Zentraedis stridsskepp som ofta ser ut som blågröna gurkor som åker runt ute i rymden.
Då serien skulle lanseras i USA så släpptes den som sagt som en del i den 85 avsnitt långa och ihopklippta serien Robotech, där Macross utgjorde den första säsongen. Robotech köptes senare in för svensk distribution, men då översattes bara tjugo avsnitt som släpptes på VHS med svenska röster. De få avsnitten innebar att Macross, som var 36 avsnitt lång, inte köptes in i sin helhet och det skulle dröja tills någon gång under 2000-talet innan fler avsnitt av Robotech skulle släppas i Sverige, och då med svensk text istället för svenska röster.
Det innebar att vi i Sverige fick vänta väldigt lång tid innan vi fick ta del av något skulle slut av serien. Det enda form av slut vi fick under lång tid var när långfilmen ”Macross: Do you remember love?”, som i Sverige gick under namnet ”Macross: Långfilmen om Robotech”, släpptes med svenska röster.
Långfilmen var en nytolkning av händelserna i tv-serien och har, precis som originalserien, hyllats som ett animerat mästerverk. Och det är lätt att förstå varför; animationerna är helt enkelt fenomenala för sin tid och ser än idag fantastiska ut. Den svenska dubben lämnar dock en hel del att önska då röstskådespelarinsatserna från bland annat Peter Harrysson ger filmen en väldigt barnslig ton, vilket inte är passande på något sätt eftersom långfilmen inte gjordes med barn i åtanke. Det är att föredra att se serien i sitt originalspråk med undertexter, om du mot förmodan kan få tag på den.
Men oavsett om man pratar serien eller långfilmen så är Macross ett måste att se för fans av animerat, om inte annat för att förstå hur viktig Macross har varit i snart fyrtio år. Tillsammans med Mobile Suit Gundam så har Macross inte bara inspirerat och haft inflytande över en stor del av alla mecha- och robotserier som gjorts i Japan efteråt, utan utgör även en viktig milstolpe inom både japansk science fiction och populärkultur.
Både Robotech och Macross är väldigt svåra att få tag på här i Sverige och går nästintill bara att hitta då och då på Tradera eller köp och sälj-sidor på Facebook. De går dock att importera från bland annat Storbritannien, för den som är intresserad. Och skulle du finna dig chansen att köpa någondera, så tveka inte. I Macross får du inte bara en bra rymdopera utan även en av Japans viktigaste animerade verk från 80-talet.
Och det är anledning nog att ta dig en titt på serien.