Tidningen 7 är med när tolv medlemmar i Nolagympan samlas för ett allra sista pass i Mycklingskolan. Här böjs och sträcks det på både armar och ben i en takt som skulle få vem som helst att svettas ymnigt.
– Ja, vi har inte varit lata direkt, fastslår Gunvor Sjödin, 82. Vi börjar alltid med att springa så att pulsen slår. Vi gör armhävningar – och ”plankan” klarar vi alla gånger en minut. Man är dyngsur efteråt.
Likt sekreteraren Louise Gidmark, 71, har hon sedan 1973 varit medlem i föreningen som under namnet Örnsköldsviks Hursmorsgymnastikgrupp bildades redan 1944 och först huserade i gamla lasarettets lokaler vid vägsträckan passande nog döpt till Lasarettsgatan, där Pingstkyrkan numera hittas.
– Den var bara för damer. Herrarna hade väl sitt, säger Louise och visar ett mötesprotokoll från de tidiga åren, uppfiskad från en äldre, nött dokumentväska som ärvts vidare till att alltjämt tillhöra sekreteraren.
– Det har alltid varit en väldigt seriös förening, alltid med årsmöten. Den har skötts bra, konstaterar hon.
Som mest har medlemsantalet med råge överstigit 60 och under de många arrangemangen, såsom utflykter och jubileumsfiranden, har uppslutningen varit stor. Men det senaste föreningsmötet visade sig nyligen bli det sista någonsin. Med åren har deltagarna blivit allt färre och med det ekonomin sämre. Efter över sju decennier, under vilka starka vänskapsband knutits och skratten varit oräkneliga, lägger alltså Nolagympan ned.
– Det känns lite som att tappa en familjemedlem, vi har varit så rädda om varandra. Men jag har fått kompisar för livet och kommer ha väldigt goda minnen från alla dessa år, säger Gunvor.
– Vi har haft det så familjärt, Nolagympan har handlat om så mycket mer än träning. Och Gunvor har varit jättebra med att ordna alla aktiviteter och vi har haft en riktig eldsjäl i ledaren Karin Eriksson, berömmer Louise.
– Och du då, som skrivit och haft dig så lång tid, kontrar Gunvor kärvänligt.
Trots att föreningen gjort sitt kommer de se till att medlemmarna fortsätter umgås. Båda planerar också att fortsätta aktivera sig.
– Hade jag inte motionerat hade jag aldrig varit lika pigg i dag. Oavsett ålder är det är aldrig för sent att börja träna, säger Gunvor.
– Bara tio minuter gör så mycket. Det säger de ju också i tv-programmet ”Din hjärna”. När jag sett det har jag rakt känt mig modern, skrattar Louise.