Per Kjelltoft pendlar från hemmet i Sollefteå till arbetsplatsen i Örnsköldsvik där han är demoansvarig på marknadsavdelningen hos BAE Systems. Han har massor att göra på jobbet – faktiskt så mycket att en kollega ansåg att han borde skaffa sig en hobby för att koppla bort tankarna på arbete.
– Han gav mig en modell och sa ”BYGG!”, berättar Per och ler.
– Jag tror nog alla har försökt bygga modeller som barn, men för mig var det inget intresse som överlevde. Men när jag byggde modellen jag fått tyckte jag att det var roligt så jag fortsatte.
Ett par år senare följde han med en annan kollega, som bygger modellflygplan, till en tävling – och då väcktes hans egen tävlingslust.
– Jag bestämde mig för att själv ställa upp och tävla och 2014 var jag med för första gången. Min hustru följde med och hon ställde upp modellen medan jag parkerade bilen och när jag kom tillbaka hade det samlats en massa folk som stod där och dividerade om vem som kunde ha byggt den.
Det blev en klasseger direkt med en modell av Hägglunds pansarbandvagn 302, och därefter har Per vunnit sin klass, militära fordon, nästan varje gång han ställt upp i någon av de stora tävlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
En titt på modellerna som Per bygger visar att det är ett pillergöra som går utöver det vanliga. Hobbyn har blivit en verksamhet som han ägnar i stort sett varje helg åt – lördagar och söndagar mellan 5 och 10 på morgonen – och eftersom han vill bygga så detaljrikt som möjligt tar varje modell mycket lång tid att färdigställa.
– Det brukar ta ungefär en graviditet att göra en modell, nio månader. Jag är nog ganska disciplinerad, jag vill jobba tills det är klart, och det är en förlösande känsla när jag är färdig.
Per bygger all inredning i modellerna själv; motor, förarplats och annat ska vara så verklighetstroget som möjligt. Även gubbarna är egentillverkade, hopplockade och skulpterade för att de ska kännas äkta.
När vi kikar in i ett av de militärfordon han byggt ser vi en pytteliten ”snuskburk” som hänger och dinglar. I en annan ligger en gummimatta som han borrat 766 minimala hål i – och det är 0,1 millimeter mellan hålen.
– ”Är du helt galen?” undrade min hustru när hon såg vad jag gjorde, och jag svarade ”Ja!” säger Per och skrattar.
Modellerna han bygger har också något speciellt minne eller händelse kopplat till dem.
– Första modellen jag byggde var min kollegas vagn som han hade i Bosnien. I princip alla modeller jag byggt finns det en story bakom, det motiverar mig och för mig är det viktigt. Det är också roligt när någon kommer fram och säger att de har minnen från ett fordon som jag gjort en modell av, någon som tjänstgjort på ett sådant fordon.
Alla tidiga timmar på helgerna, ofta med förstorningsglasögon för att klara av de minsta detaljerna, har nu gett utdelning. Sedan ett par månader tillbaka kan Per Kjelltoft titulera sig svensk mästare.
– Det var första gången jag tävlade på SM och det var verkligen jätteroligt. Jag är själv från Göteborg och min pappa bor kvar där så jag tog med honom på tävlingen. Jag hade tilldelats tre klassegrar och tre särskilda hedersomnämnanden, pappa blev jätteglad och när vi stod där kom IPMS-domarna och utnämnde mig till SM-segrare för alla militära fordon.
IPMS är en ideell förening för plastmodellbyggare. Den grundades i England 1963, i Sverige 1967 och har nu fristående avdelningar i ett 40-tal länder. IPMS här i Sverige har omkring 350 medlemmar, och det är en verksamhet som inte enbart pojkar och män ägnar sig åt.
– Man blir förvånad över hur stort intresset för modellbygge är, det har också blivit många tjejer som bygger och det är förstås kul.
Pers vinnarmodell är givetvis en lokal produkt, en Hägglunds-bandvagn – BV 309A. Men eftersom den modell som går att få tag på är en spansk variant så krävdes det massor av modifiering.
– Jag ville ju göra den svenska modellen så jag fick ändra på 120 detaljer, bland annat flyttade jag luftintagen och tanklocket, och byggde om avgassystemet.
På tävling bedöms olika kriterier som byggteknik, yta/finish och helhetsintryck. Pers hustru Anna-Karin ska för övrigt också ta åt sig en del av äran i SM-guldet.
– Hon poängterade att jag bara gjorde platta baser, så det var hennes idé att placera bandvagnen i lutning. Det blev mer dynamiskt.
Per berättar att han satt upp ett mål att vinna SM – och nu är det alltså gjort.
– Det var en konstig känsla när jag vann. Jag tänkte: Vad ska jag nu göra? Börja knyppla?
Knypplingen får vänta, för Per har bestämt sig för att fortsätta modellbyggandet och beslutat att han ska testa sina kunskaper mot internationellt motstånd under 2020. Han har också en modell på gång, men är väldigt hemlighetsfull.
– Många lägger ut sina byggen under processen på sociala medier, men jag gillar att överraska så jag bygger i hemlighet. Men jag kan avslöja att modellen grundar sig på ett foto från 1944 där en man står och svetsar på ett fordon. Jag gör mycket research och jag letar bilder på internet när jag beslutat mig för något jag vill bygga.
Modellen kommer att ha både ljud, ljus och rörelsesensor. När man kommer nära ska mannen börja svetsa och Per använder sig av nanoLED-ljus för att det ska se så verklighetstroget ut som möjligt.
– Hela idén med modellbyggandet var att det skulle vara en hobby för att kunna koppla bort jobbet. När jag började bygga kände jag för första gången att jag inte tänkte jobb, trots att det är jobbrelaterade modeller jag bygger. Min målbild var att bygga Hägglunds-fordon men sedan har jag svävat ut lite. Jag har bland annat byggt farsans gamla folka, som han fått. Men annars bygger jag för min egen skull. Visst finns det en marknad för sådana här modeller, men man kan ju inte ta betalt för alla timmar man lagt ned – och jag skulle aldrig sälja dem.