Nördrummet

Spelrecension – Undertale

Då och då släpps det där spelet som sätter sig i huvudet på dig. Som blir svårt att glömma när du har spelat igenom det. Som med sin charm fångar in dig och du finner dig sedan sittandes där, när spelet är över, förundrandes över vilket fantastiskt spel du just spelat.

Undertale är inget nytt spel utan släpptes redan 2015, och sedan dess har det hyllats av både spelare och spelkritiker och har blivit en del av TV-spelens Hall of Fame. Men det är först nyligen som jag själv spelat igenom Undertale och därför skriver denna sena recension.

I spelet tar spelaren rollen som ett barn i en värld där människor och monster en gång i tiden levde sida vid sida, men sedan ett krig brutit ut mellan de två så tvingades monstren till att leva i underjorden. Efter att ha fallit genom en spricka i ett berg så finner sig barnet i underjorden, och spelaren måste resa genom underjordens kungarike för att hitta vägen tillbaka till ytan.

Undertale ser inte särskilt imponerande ut från en första glans, med väldigt enkel och primitiv grafik. Men låt inte det grafiska lura dig för i Undertale så finner du ett spel fylld med charm och en story som, trots dess enkelhet, fångar dig och får dig att vilja fortsätta spela för att få veta mer. Storyn är först och främst karaktärsdriven och presenteras genom de karaktärer du möter och hur de utvecklas utifrån dina val. Ingen karaktär är i sig särskilt unik och spelet är fylld med klyschor som du ofta ser komma från långt håll, men dess saknad på originalitet gör ingenting för allting är fylld med så mycket charm att det blir enkelt att ignorera klyschorna. Ofta hjälper till och med klyschorna med att höja karaktärernas charm, och de ger dig en anledning till att pröva andra val i spelet för att se om karaktärerna bryter ut ur sina klyschor och gör någonting helt nytt.

Och just valen är bland det viktigaste i spelet.

I Undertale finns det nämligen inte bara ett sätt att spela. I din resa genom spelet så stöter du på mängder med strider, men till skillnad från den klara majoriteten av spel där du löser strider genom att döda det du slåss mot så erbjuder Undertale ett alternativ. Du behöver nämligen aldrig döda någonting i Undertale om du inte vill. Du kan bli tvingad till att slåss, men du behöver aldrig dela ut det dödande slaget utan kan låta alla du möter leva om du så önskar. 

Det genialiska i Undertale är dock inte att spelet låter dig lösa konflikter utan våld, utan att vad du väljer att göra påverkar världen och saker som händer genom spelets gång och hur karaktärer ser på dig. Dödar du ingen i spelet händer vissa saker, dödar du alla händer andra saker. Dödar du vissa men låter andra leva så händer andra grejer, osv. Det ger spelaren en anledning att spela igenom spelet flera gånger och experimentera för att se vad som händer om hen gör något särskilt mot någon karaktär. Själv valde jag just att inte döda någon, vilket ledde till en rörande story och ett slut som gjorde det svårt för mig att hålla tillbaka tårarna. 

Spelet låter dig spela spelet ”som du vill”, men det tvingar dig också att leva med de val du gjort, bra eller dåliga. Spelet försöker förvisso styra dig en aning i hur du bör spela, framförallt genom att karaktärer ger pikar på ditt spelsätt, men det tvingar dig aldrig att spela på ett visst sätt utan du är fri att göra som du vill.

Att dina val påverkar vad som händer i ett spel är ingenting unikt för Undertale, utan är något som blir använts flitigt i spel både innan och efter Undertale. Och det är svårt att beskriva vad som får just Undertale att sticka ut eftersom du måste spela spelet själv för att förstå, men en stor del är helt enkelt all charm som spelet, och framförallt karaktärerna, har. Särskilt om du är en person med ett intresse för nördkultur så kommer du finna dig själv med ett dumt leende på läpparna på grund av spelets charm. När du spelar igenom spelet finner du dig helt enkelt vilja veta mer om varenda karaktär och hur dina val påverkar deras resor genom spelet. 

För att verkligen förstå vad som gör Undertale till ett verkligt minnesvärd spel så måste du spela igenom det själv. Och när du sätter dig ner och gör det så är det mycket möjligt att du inte kommer att vilja sluta. Det är inte ett perfekt spel och har en svag grundstory som hela tiden måste bäras upp av klyschiga karaktärer, men trots klyschorna så är karaktärernas historier så välskrivna att du snabbt finner dig glömma bort hur svag storyn är. Snart så sitter du där i slutet av spelet och förundras över den resa du just gjort och önskar att den inte behövde sluta.

Att spelet har enorma mängder charm hjälper bara till att skapa ett spel som du kommer minnas långt efteråt, och det där dumma leendet som du hade medan du spelade kommer att komma krypandes tillbaka varenda gång du tänker tillbaka på spelets höjdpunkter. Undertale har förtjänat en plats i TV-spelens Hall of Fame av en anledning, och har du inte redan upptäckt varför så är det god tid att du gör det. Undertale, med dess charm, är ett prima exempel på hur TV-spel är ett av de starkaste typer av media vi har för att berätta historier, just för att spel låter dig interagera och påverka det som händer.

Betyg: 7 av 7 sjuor

 
Publicerat