När den tidigare poledance-studion för ett drygt år sedan lades ned efter tre års verksamhet stod utövarna inför ett val; gå åt varsitt håll eller planera framåt, tillsammans.
– För oss fanns det ingen som helst tvekan om att vi skulle fortsätta. Det här är en fantastisk träningsform, passen är så roliga och vi har jättekul tillsammans, säger Moa Bergström, 31, som i dag är en av cirka 35 medlemmar i den pånyttfödda ideella föreningen Övik Poledance.
Poledance, med den klassiska stången som redskap, har gjort en lång resa; från så kallad kinesisk påle inom akrobatik och VM i stångdans finns en förhoppning att dess utövande snart ska bli egen OS-gren. Moa Bergström är glad över att medlems-antalet i föreningen ökat det senaste året.
– Känslan är att poledance har vuxit i Sverige och börjat synas mer offentligt. Det märks även hos oss då vi fått flera nybörjare som vill träna och lära sig sporten.
I föreningens källarlokal i Domsjö är stämningen hög när Tidningen 7 hälsar på. Här har medlemmarna med ett stort stöd av hyresvärden hjälpts åt att renovera och skapa sociala ytor, även till barnen som fått ett fint lekrum att leka i när de följer med till träningen. Familjärt är ledordet; inte sällan samlas alla för att äta tillsammans och visa upp koreografier för vänner och familj.
– Det brukar vara väldigt mysigt och skapar en härlig gemenskap, speciellt när vi får nya medlemmar.
Emelie Sundqvist och Nathalie Stockwell är två av de senaste tillskotten.
– Jag är egentligen inte någon som går på gym, där är det så mycket fokus på en själv. Men här blir jag motiverad av alla andra och hur vi peppar varandra, säger Nathalie.
– Man använder så mycket muskler man inte trodde att man hade, säger Emelie.
För tro inget annat – som träningsform är poledance rejält utmanande. Att hålla sig fast i stången och till synes utföra så enkla och smidiga förflyttningar som möjligt kräver uthållighet och styrka, främst i axlar och bål.
– Poledance är en kombination av styrka, akrobatik och dans. Här tränar vi alla tre delar. Det är utvecklande och man blir aldrig fullärd, det finns så många olika trick och kombinationer att göra till musik. Och alla är vi olika med våra styrkor och svagheter, några av oss är exempelvis duktiga salsadansare, andra gymnaster. Själv har jag tränat brottning och styrkelyft och är därför ganska stark i överkroppen. Det bästa med våra olikheter är att vi har hjälp av och utvecklar varandra till nya saker. Man behöver absolut inte ha tränat tidigare för att börja hos oss, säger Moa.
Ett av de roligaste momenten tycker hon är akrobatik och parövningar, då medlemmarna tillsammans bygger formationer.
– Då letar vi inspirationsbilder på nätet. De starkare bygger en bas och sedan klättrar de viga upp och gör en split eller liknande. Det är väldigt kul att försöka fota innan vi ramlar ner och skrattar.
Föreställningen att poledance skulle vara ekivokt florerar fortfarande trots att många föreningar, likt den i Örnsköldsvik, inte alls fokuserar på den aspekten under sina träningar. För att få bäst grepp runt stången krävs hudkontakt, vilket är anledningen till utövarnas träningsoutfits.
– En del har fördomar om sporten, men när vi visar hur vi tränar blir de alltid imponerade. Vi står på huvudet, vi snurrar och får blåmärken. Mitt eget mål just nu är att klara Flaggan, då kroppen står rakt ut från stången. Jag klarar några få sekunder, men sedan ska du helst kunna lyfta upp kroppen mot stången igen. Det är tungt.
– Ofta handlar det också om mod. Att våga ta fart runt stången, våga släppa greppet och hänga upp och ned. När vi peppas av våra träningskompisar, vågar vi det och klarar nya trick, säger Therese Zachrisson.
Under året har föreningen hunnit med en del events. Närmast, söndag 29 september, bjuder Övik Poledance in till bootcamp; en heldag för alla som vill prova på träningsformen.
– Då hoppas vi att det kommer killar också. Det skulle vara jättekul, säger Moa Bergström.