Du är här

2019-09-29 - Hörnan

Krönikan: Jag är för ung för att bli för gammal!

Jag föddes 1987, och det betyder att jag just nu befinner mig i flera åldrar samtidigt. Jag ser ut som en vuxen, känner mig som en liten skitunge och betraktas redan som gubbe av de riktiga barnen. Dessutom framstår jag allt oftare som ett levande fossil. Så fort jag snappar upp en ny, cool ungdomstrend visar den sig ha blivit omodern i förrgår … men det finns också trender som är så långlivade att även jag hinner notera dem.
Trend nummer 1: Vi lever allt längre.
Trend nummer 2: Vi förväntas jobba allt längre.
Trend nummer 3: Det tar allt längre tid innan vi kommer ut i arbetslivet.
Trend nummer 4: Det tar allt kortare tid innan vårt bäst före-datum på arbetsmarknaden anses ha passerat.
Redan i dag kan en 45-årings jobbansökan sållas bort för att firman söker någon yngre, och 28-åringarna som de vill anställa i stället ansöker inte ens eftersom de fortfarande går i skolan.
Vad händer om alla dessa trender håller i sig? Jo, då rör vi oss oundvikligen mot en situation där folk döms ut som för gamla för att anställa redan innan de fått sitt första jobb.
Och det, i sin tur, leder förstås till ökad försäljning av rostskyddsprodukter.
Det handlar om ren logik: De som redan har jobb får aldrig sluta på dem, och deras barn, som aldrig får jobb, kan inte flytta hemifrån. De får i stället lov att bilda familj i föräldrarnas garage, och när allt fler bilar parkeras utomhus eskalerar antalet fall av rostskador. 
Många upplever det som svårt att hänga med i samhällets förändringstakt, men jag vill också hävda att samhället har svårt att hänga med sig själv. Hundratals små detaljer omkring oss speglar en vardag som redan är historia. Min ettåring växer upp omgiven av uttryck och symboler som är helt obegripliga för henne.
När din mobil ringer, vad föreställer den gröna knappen? Svaret är med stor sannolikhet en telefonlur. När såg du en sådan i verkligheten senast? 
Och när du ska avsluta ett samtal, då är det inte omöjligt att du säger ”nu måste jag lägga på”.
”Lögnare!” vrålar jag på andra sidan tråden. ”Du tänker inte alls lägga på! Du tänker trycka skärm!”
När jag ställer in mobilens väckarklocka vid läggdags trycker jag på en symbol som påminner om Musse Pigg: En uppvridbar mackapär med dubbla ringklockor. Tillverkas de ens i dag?
Och symbolen för temperatur, exempelvis på bilens instrumentbräda, föreställer en typ av termometer som varit förbjuden i Sverige i 21 år.
Nu är jag snart klar med den här texten, och då kommer jag klicka på en symbol som föreställer en diskett. Min dotter lär också spara textfiler framöver, men utan att ha en aning om vad det är för kantig krumelur hon klickar på. Kanske kommer hennes generation till slut att göra uppror mot alla knasiga symboler över allt och ersätta dem med spejsade smileys som gör oss föräldrar mer förvirrade än någonsin.  
I denna ständigt spurtande samtid hör det nästan till att man emellanåt känner sig passé.
Svenskarna blir äldre och äldre, men aldrig förr har vi varit så här unga när vi blir för gamla.

Dela med dig av denna artikel på: