Hus & Trädgård

Välbevarade Mormorsbacken

Det här är berättelsen om Mormorsbacken. Den tar sin början 1938, i byn Skalmsjö, där änkan Sara Eriksson bestämde sig för att uppföra ett nytt hus, åtta år efter att hennes make gått bort. Det här är också berättelsen om att förvalta ett arv och ta vara på historien. Den pågår just nu, i samma by, där Hanna Rödström bestämt sig för att bevara Saras hus.

– Vi köpte huset av Saras barnbarn Margareta i somras, efter att hennes mamma Anna-Greta som bodde i huset hade gått bort, säger Hanna. Som barn undrade jag alltid hur det såg ut innanför de vitmålade väggarna. Sara byggde det efter sina egna tankar och idéer och nog skiljer det sig från alla andra hus här i byn.
En byggställning på husets ena gavel skvallrar om att den numera lite trötta fasaden ska få ta del av Hannas omsorg. Med tanke på Hannas intresse för vintagekläder och gamla saker har huset verkligen hamnat i rätt händer. 
– Jag tycker om saker som bär på en historia och värdesätter det arv som människor före mig har arbetat hårt för och lämnat vidare. Jag vill förvalta det och det är ju extra tacksamt när det som gjordes förr är så rejält att det håller än i dag.

När huset överläts var det fullt möblerat, med inredning, husgeråd, prylar och kläder, från både Saras och hennes dotters tid i huset. En skatt för Hanna att ta över och hon har ännu inte hunnit gå igenom alla lådor som finns på husets övervåning.
– Jag hade nog inte velat köpa huset om inte allt det följt med. För mig som bär vintagekläder till vardags är det helt fantastiskt att kunna använda klänningarna som jag vet att både Sara och Anna-Greta burit före mig och dessutom i det här huset.
Hanna har haft mycket kontakt med Margareta som berättat om sin mormor Sara. Hur hon älskade sina kor, broderade och vävde och tog vara på allt. När huset byggdes skrevs ett kontrakt där Sara angav sina krav till byggherren. Det kontraktet hittade Hanna i ett skåp på övervåningen.
– Ett av kraven var att man skulle ta vara på så mycket som möjligt från ett gammalt hus som revs samtidigt som det här byggdes. Bland annat de vackra, breda träplankorna som ligger i flera rum i huset. Det är roligt att se att de återbrukade även på den tiden.

Hanna har låtit det mesta i huset få vara så som det lämnats och så kommer det att förbli. Den enda renoveringen skedde i mitten av 1960-talet då vedspisen ersattes med en öppen spis, det lilla köket renoverades och en toalett installerades på övervåningen.
– Tanken är att vi ska bo här sommartid och då fungerar huset så som det är. Jag har bytt ut några gardiner, ersatt några möbler som var väldigt slitna och plockat in några av mina egna saker som passar in.
Namnet Mormorsbacken myntades av Margareta som så starkt förknippar huset och platsen med sin kära mormor Sara. För Hanna är namnet ett sätt att minnas historien.
– Det kommer alltid att påminna mig om Sara och jag fascineras av hur hon som ensam kvinna, på den tiden, byggde ett eget hus och skapade den här vackra platsen. Jag är så tacksam och glad över att få förvalta det här arvet och i min tur föra det vidare.

 

Publicerat