Året var… ja, ärligt talat, jag kommer inte ihåg när det var som jag såg serien för första gången. Någon gång under första halvan av 90-talet. Jag vill minnas att det var bröderna som kom hem med hyrfilm, och det de valt var ingenting mindre än Silver Fang som skulle visa sig bli en av de häftigaste och mest spännande äventyrsserier jag någonsin sett.
Silver Fang är den tecknade serien om björnhunden Silver, en valp som föds och växer upp i en by i den japanska landsbygden. Byn terroriseras av den monstruösa björnen Akakabuto, och Silvers öde att slåss mot Akakabuto bestäms när björnen slungar Silvers pappa över ett stup. Under seriens gång så får vi följa hur Silver växer till att inte bara bli en fenomenal björnhund utan även till en ledare som är redo att ta upp kampen mot Akakabuto. För, du vet, istället för att människorna i byn tar och gör det logiska, vilket vore att kraftsamla och gå och skjuta av björnen, så är det upp till hundarna att rädda dagen.
Serien, som går under originalnamnet Ginga Nagareboshi Gin (översättning: Silver, den fallande stjärnan), är en japansk anime (tecknad serie) baserad på mangan (serietidning) med samma namn. I japan sändes serien på TV under 1986 och på slutet av 80-talet så köptes serien in för distribution i Sverige med svenska röster av bl.a. Peter Harrysson och Gunnar Ernblad. Den svenska versionen var dock kraftigt klippt för att man ville göra serien mer barnvänlig. Sedan dess har serien vunnit stor kultstatus i inte bara Sverige utan inom hela Skandinavien.
Det finns många som svär på att de såg serien på TV som barn, men serien har aldrig visats på någon svensk kanal. Däremot så var serien väldigt populär att hyra på VHS-kassetter under den gamla goda tiden då du kunde gå till bensinmacken eller Videoteket för att hyra film. Och det är mycket på grund av seriens popularitet på bensinmackarna som den har tjänat sin kultstatus. Först 2003 så skulle serien bli tillgänglig i Sverige i sin helt oklippta version, dock den här gången med japanskt originalspråk och svensk textning.
I Japan har mangan hyllats för att vara bland de första japanska serietidningarna som gjorde en valp till en äventyrshjälte, och jag tror det är också mycket just för att det är en hund som vi får följa under seriens gång som gjort att serien blivit ett stort kultfenomen här. De flesta av oss gillar ju faktiskt djur, och kanske särskilt hundar, och att få se en hund göra den resa och de saker som Silver gör genom serien var ingenting annat än riktigt jäkla coolt.
Att så många gillar serien har nog också att göra med att, trots att det är en tecknad serie där du följer en hund, så blir det inte en barnserie för det. Japan har länge varit bra på att göra tecknade serier som inte riktar sig till barn utan till ungdomar och unga vuxna, och Silver Fang var en av dessa. Det är ingen tecknad Lassie, någon variant på Scooby Doo eller ett försök att göra en japansk Disney-rulle med talande djur. Silver Fang är en serie fylld med actionäventyr, svordomar, sorg, blod och ond, bråd död. Särskilt om du ser den oklippta originalversionen, som inte är rädd för att visa hur våldsamma kamper kan vara, så blir det snabbt klart att det inte är en barnserie du tittar på.
Då jag hade semester i somras så bestämde jag mig för att se igenom denna serie igen, och det var just detta som inspirerade mig till att skriva om serien här på Sjuan. När jag såg på serien så fylldes jag av minnen och känslor från då jag var barn och brukade hyra kassetterna tillsammans med brorsan. Det var vår favoritserie och vi såg på den så mycket att det höll på att driva vår pappa till vanvett. Jag minns hur han brukade ibland utbrista ”Har ni hyrt den där jävla Silver Fangen nu igen?” när vi kom hem med en av de fyra kassetterna som fanns att hyra. Då jag såg igenom serien igen så fick jag rysningar av musiken och satt med ett stort, dumt leende i de häftiga scenerna bara för att gråta ögona ur mig i nästa scen. Just därför ville jag dela med mig om hur fantastisk denna serie är, även om mina tankar kring den kanske är förblindade av ren nostalgi.
Men även om man bortser från all nostalgi som serien ger mig och tar en objektiv titt på den så är serien fortfarande genuint bra. Ja, till och med unik. Det finns så klart andra filmer och serier där hundar är huvudkaraktärer, men så vitt jag vet har det aldrig gjorts någon serie likt Silver Fang. Ja förutom kanske uppföljaren då, Ginga Densetsu Weed (Silver Fang Legenden: Weed), som handlar om Silvers son som måste genomgå en liknande resa.
Silver Fang har allt som gör en bra äventyrsserie: äventyr, sorg, drama, tragedi och en rejäl dos action. Storyn är spännande och karaktärerna är intressanta fastän de kanske är lite väl generiskt skrivna ibland. Animationerna håller en bra standard för tiden, med några undantag där det blir tydligt att budgeten inte riktigt höll. Musiken består av fenomenal synthrock som blandas med trumpet- och fiolorkester och gör ett bra jobb med att sätta stämningen eller få dig att hoppa upp och ner i soffan som ett tok i actionscenerna. I stora drag är det en välgjord serie för sin tid, även om den kanske inte når upp till samma nivå som filmer som Akira eller serier som Macross (Robotech).
Att serien har blivit ett kultfenomen råder det inget tvivel om. I Sverige har det tidigare anordnats konvent för fans av serien och besöker man sidor på bland annat facebook där folk pratar serier så är Silver Fang ett återkommande ämne, tillsammans med andra tecknade klassiker som Starzinger eller Cobra (som jag också kommer att skriva om någon gång i framtiden). Idag har även många som såg serien som barn fått sina egna barn som de introducerar serien till, så det ser inte heller ut att vara ett fenomen som planerar på att försvinna.
Det går inte att hyra serien på bensinmackar längre, men den finns att köpa lite här och var. Och har du inte redan sett den så rekommenderar jag att du ger den en chans, särskilt om du råkar ha ett intresse för just anime och tecknad film eller serier. Det är minst sagt en kultserie i Sverige, och det finns en anledning till varför jag och många andra har så varma och goda minnen från serien.
Och det är klart att du vill se serien. För ärligt talat, vem blir inte taggad av att få se en grupp tecknade björnhundar puckla på gigantiska monsterbjörnar samtidigt som blodspumpande synthrock dånar på i bakgrunden? Ja, om inte annat, så bör du se serien just för att den är unik i sitt slag. Du kan ju börja med att ta dig en titt på introt.