När vi besöker Konst & Kamera och gallerist-paret Åke och Kerstin Hultman har Nic Langendoen just packat upp de målningar han haft med sig från Umeå. På golvet, längs väggarna i det lilla galleriet, trängs en mängd tavlor och helt uppenbart kommer alla inte att visas under utställningen.
– Jag har tagit med mig mycket mer än vi får plats med, det gäller att få till en sammanhängande utställning, säger Nic, som har en förkärlek för naturen och landskapet, och att komma till Västertjäl utanför Sidensjö påverkar honom på ett positivt sätt – även om himlen är grå och regnet är hotande nära.
– Det var spännande att bara köra hit, jag har aldrig varit här tidigare, och att komma hit och se landskapet man går igenom är ett stort plus.
Tidigare målade Nic mycket i olja men han upptäckte att han inte mådde bra av alla lösningsmedel och gick därför över till torrpastell. Med den tekniken gör han allt från grunden, han berättar att han har sina egna recept när han skapar sina färgblandningar till pastellkritorna.
– Jag får de kulörer jag vill ha, och även storlekarna på kritorna, säger Nic, som även håller kurser för barn som får tillverka sina egna kritor.
– Det är en bra känsla att kunna göra sina egna kritor. Jag kan också variera med olika bindemedel för att få fram hårdare eller mjukare kritor.
Några av hans torrpastellmålningar har fått en ram av metall, tillverkade i en plåtverkstad i Umeå. Nic låter ramarna ligga ute och rosta och sedan polerar han dem för att få fram rätt yta, och kontrasten mellan pastellmålningarna och de patinerade metallramarna är elegant.
Tyngdpunkten i utställningen ligger på målningarna men Nic har också med sig en skulptur och ett par emaljer. Skulpturen är en barndomsminnesbild av en gatu- musiker från hemlandet – Nic kommer från Holland men bor sedan länge i Umeå – och emaljerna kallar han skämtsamt för ”hatkärleksteknik”.
– Jag har jobbat mycket med muralmåleri och jag testade al fresco-teknik i emaljmålningen. Här har jag använt marmorkross som siktats på innan bränningen av plåten, det ger en speciell struktur, berättar Nic och visar en av emaljerna.
Oavsett teknik handlar allt om minnesbilder av landskap, och likt en tonsättare vill Nic med sina färger få sina landskapsbilder att vibrera av ljud.
– När jag börjar med en målning vet jag aldrig vad det ska bli. Jag väljer en färg och sedan kan jag hitta något spår. Jag är ingen musiker men jag känner att jag skulle vilja vara tonsättare och när jag jobbar med en bild befinner jag mig i ett tillstånd där jag kan vara eller inte vara. Jag har någon slags relation till landskapet och målningarna är en typ av minnesflagor, små notiser. Det går inte att få in hela landskapet i minnet, men när jag åker genom ett sånt här fantastiskt landskap kan jag få med mig små fragment i minnet.
Resultatet är komplexa bilder med många färgnyanser, målningar som alla innehåller mycket att upptäcka om man studerar dem en stund. Här kan man – om man låter fantasin flöda – finna antydningar till både djur och människor. Samtidigt lyckas Nic med bedriften att få till både ett lugn och dramatik i sitt måleri.
Utställningen visas till 1 september, lördag och söndag 12.00-16.00 samt onsdag 14.00-20.00.