Nyheter/Reportage

Chefen av Höga Kusten

Stegen är som vanligt raska och Mia Karlsson är som vanligt på det glada humöret.
Ett brett leende följs av en varm kram.
Möt nya chefen av Höga Kusten.

 

Glad och förbaskat trevlig. Det är omdömen som väl instämmer på Mia Karlsson som självklart har massor av fler kvaliteter. Energisk och målmedveten är några av många andra om 51-åringen. I april tog hon över rollen efter Peter Holmqvist som vd för Höga Kusten Destinationsutveckling AB.
När vi funderade på rubriken till den här intervjun valde vi mellan ”Chefen av Höga Kusten” och ”Mia – virvelvinden och direktören”. Vad har du för kommentar till det?
– Ha, ha, ha, jag kan ju inte påstå att jag känner mig som en direktör precis. Det är starka rubriker, men jag förstår att ni vill locka till läsning och det bjuder jag så gärna på. I övrigt är det ju spännande hur folk värderar Höga Kusten, för där är vi ju alla ägare av varumärket. Sedan är det jag som är ytterst ansvarig och som ska vakna på morgonen och skapa 800 nya arbetstillfällen. Men jag har blivit insiktsfull, tack och lov, om att jag inte kan klara det på egen hand. Framför allt är det ju näringen som ska utvecklas och växa och anställa människor.
I ganska god tid har du känt till att den här tjänsten skulle bli ledig. Var det din företrädare som propagerade för att du skulle söka tjänsten eller var det av egen drivkraft?
– Livet är ju alltid lite som på ett bananskal, men när tiden på Modo Hockey avslutades så var jag jättenära att börja arbeta med Peter Holmqvist. Det blev inte så då, men vi sa att någon gång ska vi jobba ihop och när den chansen dök upp för fyra år sedan var det inte mycket att fundera på. När jag sedan började så sa jag till mig själv att någon gång ska jag ha Peters jobb, men jag såg nog att det var längre bort. Jag har inte tidigare haft någon erfarenhet av att plötsligt bli chef över dem som man tidigare arbetat bredvid, men jag har fått fullt stöd i den interna organisationen.
Du har drivit eget, varit sportchef, marknadschef, ordförande inom näringsliv och idrott samt projektledare. Nu är du vd för ett företag som ägs av fyra kommuner. Är det ditt mest utmanande uppdrag hittills?
­– Ja, det vill jag nog påstå. När jag var ordförande för Företagarna arbetade jag jättenära länsstyrelsen och dåvarande Landstinget/Regionen. Det var på Gerhard Larssons tid då jag fick inblick i den världen. Han var jättebra för vårt län, men då kom jag i kontakt med att allt tar sådan tid och att det kan bli fyrkantigt. På det sättet är det nog min största utmaning eftersom det är så många processer innan en idé kan bli verklighet. Det handlar så otroligt mycket om förankring. Jag har en styrelse som är politiskt tillsatt och en ledningsgrupp som består av tillväxtcheferna som var och en sitter med olika utmaningar i sina kommuner.
Du stöter naturligtvis ihop med många ivriga entreprenörer som tycker att mycket tar på tok för lång tid.
– Ja, så är det och att den uppfattningen finns har jag full förståelse för. Det heter ju destinationsutveckling och jag har sagt det så många gånger, och jag tror att det finns ganska många som funderar på om jag verkligen är rätt ute. Men utveckling sker ju inte av det offentliga. Vi kan vara möjliggörare och vi kan styra beslut i rätt riktning och förhoppningsvis snabba på beslut och öppna dörrar. Men det är ju näringen; entreprenörerna som springer och gör och det är där som utvecklingen sker.

Du efterträdde Peter Holmqvist på posten som chef för Höga Kustens Destinationsutveckling AB den 1 april i år. Hur har du tagit över stafettpinnen efter honom och hur ser du på den fortsatta utvecklingen för Höga Kusten som destination?
– Bolaget ska gå in i sin tredje strategiska plan kan man säga. Nu ska vi jobba för den med sikte på 2025 och vi ska göra det tillsammans med de fyra kommunerna där det finns många händer och fötter; tillväxtchefer, näringslivsavdelningar med mera. Så att vi tillsammans krokar arm och jobbar mot våra mål, för vi på kontoret är ju för få för att göra saker själva. Vi kan rita en väg, öppna en dörr, fronta oss nationellt och internationellt och jag tror att den stora nyckeln till fortsatt utveckling är att vi attraherar nytt kapital; alltså lockar dem som vill investera, de som vill starta nya verksamheter. Så att det finns fler produkter på hyllan så att det finns mer att göra när man väl har bestämt sig för att åka till Höga Kusten i exempelvis september.
Vilka konkreta produkter funderar du på då?
– Att vi får folk som är villiga att investera, om inte i hotell så i boendeanläggningar, i transport och logistik som vi behöver ännu mer av, och upplevelser som gärna får kosta en slant för besökaren. Att vandra en sträcka innebär ju tyvärr inte att det ramlar ner så mycket pengar.
Det finns de som tycker att det har blivit för mycket prat om turism i Höga Kusten-området och mindre om bättre förutsättningar för företagsetableringar och goda utvecklingsmöjligheter för industrier. Vad säger du om det?
– I höstas gjorde vi en attitydundersökning spritt över alla fyra kommuner och om jag minns rätt så var 93 procent positivt inställda till att ytterligare utveckla turismen och besöksnäringen i länet. Medborgarna inser uppenbarligen att det även gynnar dem i stor utsträckning. Det är fantastiskt roligt när företag söker nya medarbetare och i annonsen har med Höga Kusten-logotypen för att stärka attraktionskraften till företaget. Då är vi på rätt väg, även om det finns massor kvar att göra.

Höga Kusten har blivit en mycket populär destination på senare år. Tror du att antalet besökare kommer fortsätta att öka eller har nått det antal som destinationen klarar av?
– Det är frågor vi självklart diskuterar och ofta tänker på. Visst, det handlar om att sprida ut besökarna för på upplevelsen får det ju inte naggas och varje entreprenör vill ju att varje besökare ska vara nöjd för att få dem att återvända. Vi är ju utpekade av Unesco som ett världsarv och där har vi verkligen något vi inte får glömma bort att vårda. Det har vi med oss i det vi gör och det vi planerar och om vi tar Ulvön som ett exempel är det viktigt att vi frågar oss; var går gränsen? Klarar den ön av ytterligare en turbåt som varje dag låter 500 personer gästa ön mitt i juli? Var ska de äta? Hur är det med toaletter med mera? Det är oerhört viktiga frågor nu när vi har dubblerat våra gästnätter sedan 2010. Det kanske inte är i juli månad som vi ska ta emot så mycket mer människor, utan jobba med fler säsonger. Hösten är min personliga favorit och vintern borde absolut få ta större plats eftersom trenden är att folk turistar i mycket större utsträckning alla tider på året och inte bara under sommarsemestern.
För ö-viksborna blev du snabbt välkänd som marknadschef i Modo Hockey under två år. Vad minns du bäst från den tiden?
– Det var en otroligt rolig tid. Det jag kommer ihåg var att jag i början fick höra om ö-viksborna och att det var svårt att riktigt komma in i gemenskapen. Det blev jag inställd på, men ärligt talat märkte jag absolut ingenting av det. Snarare tvärt om. Jag tog naturligtvis lite plats, men kände mig samtidigt oerhört välkommen. Organisationen var då inte riktigt mogen för den stora och nya arenan och vi som jobbade fick springa fort. Och jag känner mig fortfarande otroligt välkommen när jag är på plats i Örnsköldsvik.
Nu är du också närmast världskänd som mamma till vår nya unga längdskidstjärna Frida Karlsson. Den gångna vintern måste ha varit omtumlande.
– Ja, det blev verkligen en speciell vinter. Så enormt medialt och folk kan till och med känna igen mig som mamman (skratt). Jag får ofta frågan eller påståendet om hur otroligt stolt jag måste vara över min dotter. Och då svarar jag numera hur otroligt stolt jag är över mina tre döttrar. Den äldsta som pluggar och spelar fotboll i USA och den yngsta som bor hemma och håller på med nästan allt.
Du har själv varit en framgångsrik längdskidåkare; du var med i A-landslaget i fem år och tog innan det JVM-silver och tre USM-guld. Vilka goda råd har du givit till Frida?
– Först och främst är det så mycket som har blivit bättre. Statusen på svensk damskidåkning har blivit så enormt mycket bättre sedan jag var aktiv. Det är som natt och dag. Om vi var i Kanada på världscuptävlingar hade vi en vallare med oss och en ledare medan det var en jätteskillnad jämfört med killarna. Jag älskar att skidåkningen numera är så jämställd som idrott. Och när det gäller råden till Frida försöker jag och Leif fortsätta vara hennes föräldrar och både finnas till hands och vara ett stöd i alla frågor. Hon är i flera avseenden vuxen, men fortfarande ung och oerfaren. Det är viktigt att hon får fortsätta att vara det ett tag till.
I din roll är du närmast tvingad att ”hemestra”; alltså tillbringa den lediga tiden i Höga Kusten. Skämt åsido; vad tänker du göra på din semester?
– Vi ska arrangera Vattenfallsmästerskapen i Sollefteå med 700-800 deltagare. Vi fixar rullskidor och terränglöpning och mästerskapen innehåller även andra grenar. Så till det går det en vecka och sedan har vi ett familje-företag som ska ha ISO-revision. Det blir några dagar åt det också och sedan hoppas jag kunna locka hem lite släkt och vänner.
Till sist; vilket är ditt smultronställe i Höga Kusten?
– Oj, det finns så otroligt många ställen att välja på, men om du tvingar mig så säger jag Ångermanälven i närheten av där vi bor. Dels just för att vi bor där, vi springer runt och över den och jag vaknar ofta med den vyn och tänker; vad fantastiskt lyckligt lottad jag är som får bo här. Men det fina är ju att man inte behöver välja; utan inom en timme med bil kan jag plocka massor av smultron och trä dem på ett strå och vara än mer lyckligt lottad över att vara Höga Kusten-bo med de fantastiska upplevelserna som vi har hos oss.

Mia Karlsson
Fullständigt namn: Ann-Marie Elisabeth Karlsson.
Ålder: 51 år, född den 21 mars 1968 i Sävsjö församling i Jönköpings län.
Familj: Sambo med Leif Medin. Döttrarna Fanny, 22, Frida, 20, och Hannah, 11. Dotter till Gullan och Uno Karlsson samt yngre syster till skidåkaren och numera Vasalopps-vd:n Eva-Lena Frick.
Bor: I villa på Skärvstavägen i Sollefteå.
Aktuell: VD för Höga Kusten Destinationsutveckling AB.

Publicerat