Du är här

2019-03-10 - Film-TV-Radio

Nisses recensioner: Vecka 10

 

Film

The Cloverfield Paradox
(Paramount)
Med: Gugu Mbatha-Raw, David Oyelowo, Daniel Brühl, Chris O’Dowd
Regi: Julius Onah
Betyg: 2 av 5 Sjuor
Jordens energireserver är uttömda inom fem år och en internationell forskargrupp sänds ut i rymden för att med hjälp av partikelaccelleratorn Shepard på rymdstationen Cloverfield försöka få till en outtömlig energikälla. Skeptiker tror dock att försöket kan riskera att slita sönder tid och rum och orsaka totalt kaos.

Tredje filmen i J.J. Abrams Cloverfield-projekt och måhända får vi en förklaring till hur monstren hamnade på jorden i första filmen. I jakten på outtömlig energi skapas öppningar mellan parallella universum, plötsligt kan saker och ting dyka upp i en annan dimension. Gugu Mbatha-Raws allvarliga rollfigur ser en chans att återse, och kanske rädda, sina döda barn medan Chris O’Dowd står för den mer humoristiska delen. Bitvis är det mer än lovligt rörigt men trots det är det en stund godkänd rymdunderhållning. Och slutet öppnar förstås för fler Cloverfield-historier.

Transit
(Njuta Films)
Med: Franz Rogowski, Paula Beer, Godehard Giese
Regi: Christian Petzold
Betyg: 4 av 5 Sjuor
Tyske juden Georg flyr från Paris under Nazitysklands ockupation och tar sig till Marseille för att försöka komma till Mexiko när ockupationsmakten startar sin utrensning. Han har kommit över identitetshandlingar av en författare som just mördats på sitt hotellrum. I Marseille förväxlas han med författaren och lyckas få hans visum som väntat på honom. Samtidigt träffar han författarens fru som letar efter honom, ovetandes om att han är död.

Filmen bygger på en roman av Anna Seghers som utspelar sig under andra världskriget men här har handlingen förflyttats till nutid. Ett grepp som ger en bild av att vad som hände på 30- och 40-talet kan hända igen. Ett stillsamt men samtidigt kraftfullt drama om flykt undan förföljelse och krig, men där det grundläggande temat är hur man klarar av att lämna någon, eller hur man klarar av att bli lämnad.

Musik

Javier Girotto Trio
"Tango Nuevo Revisited”

(ACT)
Betyg: 4 av 5 Sjuor
1974 gjorde argentinske bandoneon-legenden Astor Piazzolla succé världen över när han tillsammans med den amerikanska baryton-saxofonisten Gerry Mulligan släppte albumet ”Summit”, som också kom att kallas ”Tango Nuevo”. Stor del i framgången hade skivbolaget ACT:s grundare Siggi Loch som lanserade albumet i Europa, då genom Atlantic Records. Nu har Loch gjort verklighet av sin dröm att återskapa albumet i ny form med den argentinske barytonsaxofon-isten Javier Girotto i centrum, omgiven av italienarna Gianni Iorio på bandoneon och Alessandro Gwis på piano och keyboards.

Girotto, som numera bor i Italien, är en rutinerad herre med närmare 50 skivor i bagaget men trots att han upptäckte ”Tango Nuevo” redan som tioåring hade han aldrig spelat de här låtarna. Här visar han att den argentinska tangon aldrig slutar att utvecklas, och att det fortfarande går att vrida ytterligare några varv på Piazzollas kompositioner. Han jazzar till det mer än originalen men fortfarande svänger det gruvligt om tangon, och i de stillsamma partierna blir det oerhört vackert.

Willemark/Knutson/Öberg ”Svenska Låtar”
(Playing With Music/Border)
Betyg: 4 av 5 Sjuor
Jazzen har sin Great American Songbook och oräkneliga är de artister som spelar standards ur denna samling. Nu har Lena Wille-mark, Jonas Knutsson och Mats Öberg grävt i den svenska vis- och låtskatten och satt sin alldeles egen folkmusikprägel på kända kompo-sitioner av legender som Cornelis Vreeswijk, Evert Taube och Birger Sjöberg, men också av mer oväntade namn som Ola Magnell, Marie Bergman och Eva Dahlgren. Resultatet är helt utmärkt.

Vi får Gärdebylåten, Den första gång jag såg dig, Så skimrande var aldrig havet, Dansen på Sunnanö, Visa i vinden och Deirdres samba. Roligt är det att trion tagit sig an Eva Dahlgrens Dunkla skyar och Ung och Stolt, fler borde tolka en av Sveriges allra främsta låtskrivare. Musikgeniet Mats Öberg visar prov på stor improvisationsrikedom vid pianot, Jonas Knutsson briljerar på allehanda saxofoner och Lena Willemarks fiolspel och sång är i världsklass. Allra bäst är en helt makalös tolkning av Somliga går med trasiga skor, som Willemark sjunger på den närmast obegripliga dialekten älvdalska ­– Cornelis njuter garanterat i sin musikhimmel.

Dela med dig av denna artikel på: