Hanna Brandberg har jobbat som kock sedan gymnasiet, bland annat på restaurang i Umeå. Men det är bland surdegsbröd, praliner och tårtor hon trivs allra bäst.
– Tanken på att starta eget bageri har alltid funnits, men tidigare har inte varit rätt tillfälle, säger Hanna.
Efter en hemvändarflytt från lägenhet i Umeå till ett hus i Moliden 2017, tillsammans med sin sambo Nilas, stämde det mesta och när Hanna i somras var föräldraledig med parets gemensamma dotter, skred hon slutligen till verket.
– Jag tror det finns ett behov av ett bageri här i Moliden och jag tycker om när det är litet och lokalt. Industriellt och stort är inte jag. Jag brinner för landsbygden och vill jobba med lokala råvaror så fort jag kommer åt. Att gynna det lokala är jag väldigt mån om.
Efter en tre månader lång renovering fick de gälla färgerna på väggarna i källar- utrymmet i huset från 1973 inte bara ett helt nytt utseende i vitt – Hanna omvandlade den gamla vävstugan till ett fullt fungerande bageri med tillhörande bänkar, ång-ugn och en hundra kilos degblandare.
– Förutom att det drogs in ny ventilation och avlopp, målade jag och renoverade taket. Jag läste på en hel del, vad som krävdes för bygglov och ett livsmedelsgodkänt kök. Det som kunde göras, gjorde jag själv. Allt gick ganska smidigt.
När Go’boden sedan officiellt kunde öppna sin verksamhet i november förra året hade hon fullföljt en dröm.
– Jag minns känslan första gången jag stod här nere, när jag var klar. Att allt bara var mitt – vilken skjuts det var för självförtroendet, ler Hanna.
När 7an hälsar på är det semlor som är aktuella. Men i Go’boden knådas och tillverkas bröd- och bakverk från grunden i de flesta former. Så även praliner, vilka Hanna nyligen gått en fortsättningskurs i Örebro för att lära sig tillverka på smarrigaste sätt. Kunderna har börjat trilla in och en framtidsvision är att bli eldrimner-certifierad, vilket kommer med kravet att råvaror enbart är från närområdet och tillsatser inte används.
– Att ha mitt bageri i hemmet gör att jag kan testa nya saker när jag vill. På dagarna försöker jag vara noga med att hålla vanliga arbetstider, men skaparglädjen har jag dygnet runt – ibland kan jag tassa ned för trappen och viska till Nilas: ”Jag ska bara testa någonting”.
Då är det alltid Nilas som får vara första smaktestare.
– Jag hör mest hur det vispas och bankas därnere. Ibland kommer hon upp och ger mig ett smakprov och en puss, så jag klagar inte. Inte en sekund, ler han förnöjt.