Intill Assistancekårens lokaler vid Varggropen i Örnsköldsvik står Storoxn parkerad – den bastanta bärgningsbilen som alltjämt rycker ut till olyckor i TV3-serien ”Frusna vägar”. Bakom ratten sitter då Stefan Holmgren, 56 år och platschef.
– Den ser ju ut som en storoxe, stor fram och liten bak, säger Stefan och skrattar högt.
Det gör han ofta. Vilket är en kvalité tittarna, som via tv-skärmen följer hans arbete med att bärga och transportera fordon i och runt om Örnsköldsvik, kommit att uppskatta. Så pass mycket att TV3 i programmets tredje och senaste säsong valt att lyfta fram honom lite extra.
– Stefan kallas Sveriges gladaste bilbärgare, bara den benämningen säger en del om varför han är så populär. På sociala medier har han figurerat i flera videoklipp som blivit virala med tusentals visningar, delningar, kommentarer och likes, berättar Susanne Nylén, kanalens presschef.
Stefan ler åt kommentarer som: ”Du är ba’ bäst, Stefan. Vilken kung han är! Han är så skön”, när han får dem upplästa.
– Det lät ju trevligt, var har du fått de där ifrån?
Är du så populär att du till och med får beundrarbrev?
– Jo, tack... det kommer en del, senast blev jag inbjuden på smörgåstårta, skrattar han.
Uppståndelsen kring serien tycker Stefan bara är rolig.
– Men jag trodde aldrig att det skulle bli så här stort. Det märks på att det blivit mycket mer surr, många vill prata om vad man gjorde i ett avsnitt och varför. En del har så klart andra idéer. Det är lite så – alla är bärgare tills den riktiga bärgaren kommer, säger Stefan.
Att på en jobbdag ha ett tv-team på tre personer omkring sig under arbetet med att dra upp en dikeskörd lastbil, ofta under tidspress och i bitande kyla, skulle för de allra flesta gissningsvis upplevas som en komplicerande omständighet. Till viss mån var det också det, den första tiden serien spelades in. Men i dag har Stefan och seriens kameraman, inslagsproducent och produktionsassistent lärt sig sampela.
– De var noga med att vi skulle säga till dem om de stod i vägen i början. Och det fick vi göra för att undvika olyckor. Men nu har de varit med så mycket, efter första säsongen kunde jag koppla bort dem. Nu vet de var de ska stå. Fast den här Gopro- kameran de börjat med nu, som jag ska ha på magen, den kan vara lite i vägen ibland.
I stället för att sätta käppar i hjulen, har tv-serien tvärtom varit Stefan och hans kollegor till gagn.
– Att den blivit så populär har nog gjort att vårt yrke fått en ny respekt, säger Robin Håkansson som jobbat på stationen i fyra månader och fortsätter:
– Tittarna ser hur jävla pissigt det kan vara när bilister kommer i 400 blås och vi står några meter därifrån. Numera har de börjat sakta in mer.
– De letar nog efter en autograf av Stefan. Han kan bara sträcka ut handen och vifta med pennan medan de åker förbi, skämtar Daniel Söderberg, anställd sedan två år tillbaka och den för dagen tredje kollegan på plats.
Hur väl speglar programmen verkligheten?
– Den gör de ett bra jobb med. Men ibland tänker jag, ”sa jag verkligen det där, just då?”. Ibland klipps det ju lite. Man förstår tv-produktion på ett annat sätt nu, det behövs inte så mycket för att få ihop det, säger Stefan.
– Att Stefan alltid är glad stämmer, jag tror aldrig jag sett honom sur, säger Daniel.
– Jo, jag kan bli sur om saker inte är på rätt plats i bilen. Verktygen, de ska vara där. Hela tiden, säger Stefan.
Den senaste säsongen av ”Frusna vägar” spelades in under några månader i slutet av fjolåret. Två dagar i veckan, med start klockan 07.00, stämplade tv-teamet in. Resterande tid spenderades i Umeå och Åre där fler deltagare verkar. Resultatet av inspelningarna får Stefan först se på tv, som alla andra.
– Nej, jag är inte nervös över vad som ska visas. Då är det värre för frun, hon tycker jag svamlar så himla mycket, skrattar Stefan och fortsätter:
– Men det beror på att man inte är någon större talare. Man får improvisera. Det är väl det som fastnat hos tittarna, det och dialekten. Man är kanske en liten pajas som i skolan. Jag var alltid klassens clown, de gånger jag var där.
Hur känns det att spela in en ny säsong?
– Kul, så länge intresset finns kvar. Det här är ett yrke som passar bra i tv och det är roligt att visa upp vad man gör. När det tar slut kommer jag nog sakna det litegrann.