Rymdsonder är ingenting nytt och att landa sonder på Mars är inte det heller någonting nytt. Ändå var det någonting speciellt just med InSight, sonden som Nasa skickade ut i rymden i maj och som nu har avslutat sin färd och landat.
Det var nagelbitande för samtliga som jobbat med sonden och rädslorna att någonting skulle gå fel var höga. InSights uppgift är att borra ner i marken på den röda planeten för att samla och analysera data om hur Mars formades och hur dess kärna ser ut, något som de tidigare mars-sonderna Curiosity och Opportunity inte kunnat göra då de bara har utrustning för att undersöka Mars yta.
Men det är kanske inte InSights uppgift som varit bland det viktigaste den här gången, åtminstone inte för oss ”vanligt folk”. Nej, för vanligt folk så har kanske det viktigaste varit i hur landningen förde folk samman.
Under landningen så höll Nasa en livestream där hela världen kunde följa landningen och både se och lyssna på alla ingenjörers och vetenskapsmäns reaktioner under de olika delmomenten av landningen. Och det kan vara lätt att tro att bara de mest nördiga och rymdintresserade skulle följa en sådan sändningen. Så var definitivt inte fallet.
Jag satt själv och följde landningen och jag räknade ihop åtminstone ett par miljoner tittare spridda över ett par olika sändningar. Och det är bara de som jag såg lite snabbt då jag kollade runt på youtube. Andra sidor och nyhetskanaler sände även de landningen.
Det mest fantastiska var att se folks reaktioner. På youtube fanns en live-chat där alla som tittade kunde dela med sig av sina reaktioner. Och internet slöt verkligen upp runt sändningen och reagerade tillsammans med Nasas ingenjörer.
Miljoner gav nervösa reaktioner när det drog ut en aning på tiden eller när någon av ingenjörerna gav ansiktsuttrycket av att något gått fel. När sedan ingenjörerna brast ut i rungande glädjerop då sondens landning bekräftats vara lyckad så var tittarna i chatten snabba att haka på. Miljoner hurrade tillsammans med ingenjörerna och firade att vi nu tagit ännu ett steg i att förstå vår röda granne, den planet som vi planerar att besöka och eventuellt också kolonisera i framtiden.
Det kan kanske låta lite löjligt att jag väljer att skriva och lyfta upp detta, det var ju ändå bara en massa skrivande i en chat. Men för mig är det mer än så. Det var inte bara människor som skrev något i en chat utan det var miljoner som tog tid ur sin dag att sitta och följa landningen av en rymdsond, som satt och följde de nervösa ingenjörerna och önskade de lycka till och som sedan deltog i glädjefirandet när sonden landat.
Det var miljontals människor som, även om det bara var för en stund, slöt samman och tog tid ur sin dag för att följa och hurra när mänskligheten tog ytterligare ett viktigt steg i utvecklingen av vetenskapen och framtiden.
Och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Det sker så mycket skit idag och är så mycket problem världen över att det för en gång skull är rent av härligt att se någonting positivt hända. Att miljontals sedan sluter upp runt det och hurrar tillsammans för det relativt lilla men faktiskt rätt så stora steg för vetenskapen är inte bara härligt utan rentav fantastiskt. Det ger ett hopp, ett litet hopp, om framtiden för inte bara oss själva utan även vetenskapen.
För om vi kan samlas runt landningen av en rymdsond över 500 miljoner kilometer bort så kan vi även samlas runt det som händer som är lite mer jordnära.