Närmare 35 utbildade sjuksköterskor turas om att bemanna ambulansenheten i Örnsköldsvik. Den som för närvande är inrymd i räddningstjänstens gamla lokaler och som, inom ett drygt halvår, ska flytta in i nybygget vägg i vägg med Örnsköldsviks sjukhus. Vi träffar två av dem; Kristina Edström-Wedin och Janne Lundmark; hon ambulanssjuk- sköterska och han sjuksköterska i ambulans.
Det råder nämligen viss skillnad bakom titlarna.
– Förutom den treåriga utbildningen till sjuksköterska har Kristina en specialist- utbildning på ytterligare ett år. Det innebär att hon har det medicinska ansvaret om vi jobbar ihop, berättar Janne.
I Örnsköldsvik råder den fördelningen i laguppställningen ombord i samtliga ambulanser som är tre till antalet beredda att rycka ut under dagtid och två nattetid. Kristina och Janne har varit med ganska länge, följt utvecklingen på nära håll, upplevt massor under sina år i yrket och har inga planer på att lämna ambulansen.
– Nej, vi tycker, som sagt, att vi har världens bästa arbete. Visst får vi uppleva och göra insatser under svåra och tragiska omständigheter, men att få göra skillnad och hjälpa människor är oerhört stimulerande. När vår kompetens räcker till att dessutom rädda liv känns det ännu bättre, säger Kristina.
Just kompetensen är ett nyckelord och att med jämna mellanrum uppdatera sina kunskaper ser varken Kristina eller Janne som något besvärande. Det är snarare en naturlig del av deras vardag och enligt enhetschefen Mikael Ring är den inställningen påtaglig bland ambulanspersonalen i Örnsköldsvik.
– Jag har naturligtvis inte besökt samtliga stationer i landet för att göra jämförelser, men du kan gott skriva att jag tycker att vi har landets bästa gäng. Det står jag absolut för och att kolleger på andra håll har oss som referensstation förstärker den uppfattningen, säger Mikael.
Enligt Kristina Edström-Wedin och Janne Lundmark kan det av kända skäl finnas dagar med händelser som påverkar dem negativt. Tragiska olyckor med närmast ofattbara konsekvenser kan så klart sätta djupa spår även i den mest professionelle.
– Vi är inte mer än människor så visst finns det ibland riktigt tunga dagar. Men vi stöttar varandra och det finns också utrymme för samtal. I vissa fall hör det till de obligatoriska rutinerna, berättar Kristina.
Och uppskattande samtal, brev och tillrop från anhöriga hör inte till ovanligheterna. Kristina och Janne varken vill eller kan berätta om enskilda händelser, men refererar till ett flertal besök i hem runt om i kommunen. För även i samband med dödsfall kan det finnas fina och vackra stunder.
– Så är det absolut. Finns det möjlighet försöker vi sitta ner en stund och tända ett ljus, säger Janne Lundmark.