Lotta Insulander Lindh har sällan varit ledig. Det är svårt att vara som ägare av Sveriges största familjerättsbyrå där antalet pågående ärenden oftast balanserat runt 200 stycken. Lägg därtill medverkan som juridisk expert i tv, radio och tidningar, skådespelarkarriär och författarskap av fackböcker om familjerätt – då är egenskapen att kunna koppla bort viktig.
– Jag är ganska bra på det, annars skulle jag inte överleva. När man är ledig är det väldigt viktigt att säga till sig själv precis det, att ”nä, nu är jag ledig”, säger Lotta.
Sedan sex år tillbaka är hon det i betydligt större utsträckning än tidigare. I firman finns numera ytterligare två delägare, varav dottern Mia är en. Det har tillåtit Lotta och maken Carl att trappa ned och spendera tid för sig själva. Och det gör de gärna i Örnsköldsviks skärgård.
– Jag glömmer aldrig telefonsamtalet. 2014 hyrde vi ett hus på Ulvön efter tips av en som bor där, och vi älskade det. I november samma år ringde ägaren för att berätta att huset skulle säljas. Det kändes så härligt, som om det var meningen att vi skulle ha det.
Redan året därpå flyttade paret in för sommaren. Sedan dess har resorna upp från Valsta Gård i Västerås blivit än fler; förutom sommarperioder spenderar Lotta och Carl både påskhelger och ett par veckor varje höst på Ulvön.
– Här räcker det att bara vara. Umgås och bada bastu. Vi brukar vakna ganska tidigt och det är så underbart när det är så tyst ute. Sedan blir det alltid ett dopp före både frukost och middag, även på hösten – det är tradition. Badar man inte får man ingen mat!
När vädret är sämre kan en tv-serie få avsluta kvällen. En favorit är ”Big Little Lies”, där bland annat Alexander Skarsgård uppmärksammats i sin roll som hustrumisshandlare. Kanske är det inte så konstigt att just den slår an en sträng hos Lotta. Som advokat kämpade hon i slutet av 80-talet för bättre bemötande av målsägande brottsoffer, som långt ifrån fick samma omhändertagande och förberedelse som advokaterna gav de åtalade.
– Sverige som skulle vara så jämställt var egentligen långt efter. Kvinnor som målsägande, som exempelvis hade misshandlats av sin man, behandlades väldigt illa. De fick bara en lapp hem i brevlådan med information när de skulle befinna sig i rätten. Inte heller hade de fått träffat sin advokat innan; det vara bara ”hej, hej” och så in i domstolen.
På den tiden var ”normal våldtäkt” ett allmänt accepterat talesätt i domstolarna, vilket Lotta menar visar på den attityd som fanns och som kunde innebära att en åtalad friades. Vid en fällande dom gavs ett skadestånd på 3 000 kronor. Lotta stred hårt för en förändring och tog diskussionen ända upp i Nordiska ministerrådet, samtidigt som hon utan ersättning åtog sig att under rättsprocesser representera kvinnor i liknande fall.
– Jag upplevdes som väldigt besvärlig när jag försökte få ut detta budskap. Men i dag har brottsoffer fått en helt annan status och jag är otroligt glad över att ha varit en del i den utvecklingen, säger Lotta.
Juristbanan påbörjade Lotta först efter en tids studier på Kalle Flygare teaterskola i Stockholm. Den enorma konkurrensen inom skådespelaryrket föll henne dock inte smaken.
– Folk armbågade sig fram, vilket inte passar mig. Det var min far som sa, när jag letade efter annat, att ”gå inte och dra fötterna – läs proppen!”. Det var en introduktionskurs i juridik, en yrkesväg som då inte var så vanlig för flickor. Men jag gillar utmaningar och ger aldrig upp. Så jag läste fem år.
I den nya karriären skulle erfarenheten från teaterskolan ändå visa sig vara användbar.
– Att vara jurist påminner en hel del om skådespelaryrket. Man träffar en klient och läser in rollen, så att säga. Sedan översätter man det till ett språk som domstolar förstår. Att processa är faktiskt som att stå på en scen.
I mitten av 90-talet fick Lotta agera på riktigt när SVT hörde av sig med ambitionen att göra en tv-serie om juridik. I ”I nöd och lust” syns Lotta i rollen som advokat. Hon skrev också synopsis till avsnitten, vars handling kretsar kring dilemman som ofta slutar i domstol.
– Juridiken använde sig av ett svårt språk då, jag ville skriva så att folk skulle förstå. Det var jättekul. Och att alla i produktionen strävade mot ett gemensamt mål var fantastiskt. I advokatyrket är det mycket konflikter där vårt främsta mål är att få folk att enas – om det blir process är det egentligen ett misslyckande. Men jag trivs verkligen med mitt yrke. När jag får en ny klient känner jag ”åååh, hur ska jag kunna hjälpa”. Tycker man om människor är det här ett fantastiskt jobb.
Dagens Rättssverige, där i synnerhet kvinnorna fått en starkare ställning, tycker Lotta fungerar bra.
– Rättspraxis visar hur lagen ska tolkas, men det finns utrymme för domstolarna att göra egna, breda tolkningar. Det måste de göra, annars blir det ju en diktatur. Och där har det skett en attitydförändring. Jag jobbar ju med relationer och väldigt mycket har hänt på det området, det är en helt annan syn på kvinnan i dag.
Har den utvecklingen gått för långsamt?
– Nä, det skulle jag inte säga. Att svänga på en sådan här apparat är som att svänga en Finlandsfärja. Det har tuffat på hela tiden och är i dag gediget gjort, vilket jag tycker känns bra för kommande generation. Framför allt för kvinnor.
I år återvänder Lotta och Carl till Ulvön för sin fjärde sommar. Men barnen får gärna vara kvar i Stockholm.
– Vi vet faktiskt inte om vi vill att de ska komma, vi ses väldigt ofta i vår Stockholmslägenhet och på Valsta Gård. Ulvön är vårt smultronställe. Här kan vi bara vara vi.
Vad är det bästa med Ulvön?
– Människorna. De är så vänliga, glada och bussiga. Vi stormtrivs verkligen. Ö-bor kan vara speciella, i alla fall i Stockholms skärgård; de släpper ogärna in någon på livet. Men här på Ulvön vet de vad vänskap betyder. Vi är tacksamma för det. Och det är så vackert, så vackert.
LOTTA INSULANDER LINDH
Ålder: 68 år.
Favoritbok: ”Vägmärken” av Dag Hammarskjöld.
Senast sedda film: Går sällan på bio.
Förebild: Dag Hammarskjöld.
Äter helst: Bruna bönor och fläsk.
Musik jag älskar: Dansband & Beethoven.
Sommarplaner: Ulvön!
Gör i höst: Åker på kryssning för första gången i mitt liv.