Hörnan

Krönikan: Mina problem löser allt

Innan jag blev med hus hade jag en oförsvarligt avslappnad inställning till våren.
Då såg jag bara en himla massa snö som smälte bort.
Nu ser jag bara en himla massa problem som töar fram.

Tycker du att jag låter pessimistisk? Det är i så fall för att du ser problem som problematiska! Jag, däremot, har fått upp ögonen för deras inneboende potential.
När ett problem får dig att mulna kan du förstås försöka muntra upp dig själv genom att lösa det, men det kräver både tid och energi. Vad du verkligen behöver är ett nytt, större problem som vid en jämförelse får det gamla att verka obetydligt.

Med det i åtanke har jag mycket att vara tacksam för just nu!
Ta vår strandstuga, till exempel.
Så snart den inte längre var begravd under ett berg av snö traskade jag dit för att välkomna den tillbaks till livet. Jag hade tänkt passera gräsmattan på vägen in, men det gick inte eftersom jag inte kunde hitta den någonstans. I dess ställe bredde det ut sig ett jordfärgat schweizerostlandskap som förde tankarna till de grottpunkterade bergstrakterna i Afghanistan.
Ja, här hade sorkarna jobbat på förbaskat bra, och det var ju ett problem – men som tur var fanns det större trubbel!

När jag klev in i stugan trodde jag först att jag fått skit på glasögonen, för vart jag än vände blicken såg det prickigt ut – men det var inte glasögonens fel utan rummets. Antingen var det sorkarna eller deras kusiner som flyttat in här under vintern och festat till det med en riktig bajsfestival.
Skiten prydde såväl golv och bänkar som madrasser och soffdynor, och det var ju ett problem – men som tur var fanns det större trubbel!

Soldäcket utanför tycktes nämligen svajigare än vanligt med sviktande sektioner där enstaka brädstumpar gjort halvhjärtade rymningsförsök och såg ut att räcka långfinger åt mig. Ett besök på undersidan visade varför.
Tjälen hade tryckt upp vissa pålar ur marken medan strandande isflak lagt krokben för andra, och det var ju ett problem – men som tur var fanns det större trubbel!

När jag vred blicken åt det andra hållet visade det sig nämligen att vårfloden fått bäcken strax intill att ändra riktning. Nu strömmade den in under soldäcket och passerade en av de bärande pelare som vi placerat där ifjol. Pelaren var kvar – men marken som den stod på var försvunnen.
Det var helt klart ett problem – men som tur var fanns det vinnande problemet strax intill!

När jag vred blicken åt det tredje hållet fastnade den nämligen på de fundament som bar upp husgrunden på den här sidan. Senast jag kollade var de fem stycken. Nu, med lite hjälp av höstens högvatten och fraktskeppens svallvågor, hade tre av dem spolats bort ihop med marken under dem.
Helt perfekt! Det här problemet var av så hög kvalitet att alla andra neutraliserades.

Ett kollapsande soldäck, bajskonfetti inomhus, ett månlandskap på tomten, ett stendött gräsklipparbatteri, en trimmers försvunna skyddskåpa, en motorsåg som vägrar starta, en strejkande tvättmaskin, en droppande kran och en läckande toa … inget av det där hinner du hetsa upp dig över när din favoritstuga är på väg att rasa ner i havet.

Problem är alltså väldigt bra att ha – så missa inte chansen att ta över alla mina!
Snart säljs allihop till högstbjudande på Tradera.

Publicerat