Solens strålar reflekteras starkt i vattnet vid kajpromenaden mellan Fjällräven Center och inre hamnen. Det är en hittills ovanligt varm vårdag som skapar sommarstämning redan i maj och tillåter stadsflanörer att klä sig lätt.
17-årige Elliot Vall Hallin är van med något kallare temperaturer – inne i ishallar. Men nu ligger hockeyutrustningen i bilen, efter 7ans fotografering, och Elliot har satt sig på en upphöjd cementkant några meter från havet. Bredvid honom sitter pappa Roger Vall och kisar. Båda pratar med bred stockholmsdialekt.
– Ö-vik var det första ställe vi kände var en stad. Kramfors, Vännäs, Härnösand ... nä, det var inget vidare, säger Elliot.
Han får medhåll av Roger:
– När Elliot kom hit för att provspela fick jag en bra magkänsla direkt. Det var mysigt här. Harmoniskt, med trevliga människor. Örnsköldsvik är helt klart den vackraste hockeystad vi sett.
Elliot och Roger flyttade från Stockholm till Örnsköldsvik för ganska precis ett år sedan. Elliot, för att han som målvakt antogs till ÖHF:s gymnasiala hockey- utbildning. Roger, för att han ville finnas nära och stödja sin son. Det förstnämnda är inte så ovanligt. Varje år söker sig ungdomar till Örnsköldsvik för hockeyn – vissa är från orten, en del längre ifrån. Men att som förälder välja att sälja sin lägenhet och flytta 60 mil för att vara med, är nog lite mer sällsynt.
– Ja, jag har förstått det. Först tänkte jag pendla. Men jag läste en del på nätet om när ens barn studerar på annan ort; utan bra stöttning finns en stor risk att de inte orkar hela vägen. Att som Elliot läsa elprogrammet, träna hockey och samtidigt behöva ta hand om allt annat i vardagen, det är tufft.
Så medan Elliot bor i studentrum, har Roger ordnat med egen lägenhet i Vårby.
– Det är bra, säger Elliot. Jag brukar komma förbi där med mina smutsiga kallingar.
Elliot trivs bra på ÖHF:s hockey- utbildning. Att komma in i gänget och lära känna de andra eleverna har gått lätt. Men att lämna Stockholm för Örnsköldsvik har inneburit omställningar. Tempot är lugnare, vilket i alla fall Roger uppskattar – till viss del.
– I Stockholm tar det en vecka att skaffa jobb, men här i Ö-vik går det väldigt långsamt. För mig har det absolut svåraste med flytten varit att komma in på arbetsmarknaden. Speciellt när man inte kände någon, säger Roger som just nu har ett vikariat på Ahlsell efter en del ströjobb.
– Det är lite charmigt, säger Elliot om den norrländska takten. Men om jag går och handlar och ingen finns i kassan, då kan jag stå och ropa ”Hallå!” i flera minuter innan någon kommer. Det är för segt.
Skillnaden mellan städerna tycker de är påtaglig även inom hockeyn. Till stor del är den en anledning till varför Elliot valde bort ett större Stockholmsbaserat lag för att i stället tacka ja till ÖHF.
– I Stockholm är det mer föräldrarna som ”spelar”. Där handlar det mycket om att känna och prata med rätt person för att få plats i ett lag. Här uppe går eleverna in för det själva och det är vad man gör och kan på isen som avgör, säger Elliot.
Hans närmsta mål är att ta sig in i Modos A-lag och genom utbildningen har han redan fått känna på isen i Fjällräven center.
– Det är ganska coolt att ha fått lira där, det känns flott att åka runt på samma ställe där så stora elitspelare har spelat.
Men trots att han uppskattar vad Ö-vik och hockeyn har att erbjuda, vill han så småningom vidare till den finska, och senare den ryska, ligan.
– Målet är att jag genom ishockeyn ska kunna försörja hela familjen, säger Elliot. Jag vill betala tillbaka för att de ställt upp på mig. Då känner jag att jag har lyckats.
Det är dock en resa som Roger inte tänker följa med på. Stockholmstempot som han säger sig haft i kroppen är nu borta. Faktum är att han funnit sig så väl tillrätta i Örnsköldsvik att han planerar att bygga en villa i Vårby och bo kvar.
– Jag har trivts hela tiden. Känslan nu är att jag stannar i minst tio år. Jag är faktiskt förvånad att det bor så lite folk här.