För dig som på något sätt lyckats undgå snacket kring årtiondets konstigaste rättsfall kommer en sammanfattning här:
1. En kvinna polisanmäler sin man för misshandel.
2. Domen i Solna Tingsrätt förkunnas av en rådman (domare) och tre nämndemän (vanligt folk som inte är utbildade i juridik).
3. Rådmannen och en av nämndemännen vill fälla mannen, men de andra två nämndemännen vill fria honom. I ett sådant läge, där det står 2-2 i åsikter, ska det mildare domslutet vinna. Alltså går mannen fri.
Det här skulle kunna vara helt i sin ordning – men då gäller det ju också att nämndemännen kan motivera domen på ett vettigt sätt. Här är några av deras motiveringar:
– Kvinnan är inte trovärdig, för hon grät inte när hon berättade om misshandeln i förhör.
– Makens familj ”verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes.”
– ”Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas att de är i behov av ett skyddat boende för att få en lägenhet.”
– Eftersom paret tillhör muslimska familjer borde hon inte gått till polisen över huvud taget utan vänt sig till makens släktingar.
Med andra ord: Det svenska rättsväsendet vägrar tro på kvinnan eftersom hon hade mage att vända sig till det svenska rättsväsendet.
Därmed har denna domstol lyckats med konststycket att trotsa svensk lag – och då inte minst grundprincipen att alla ska vara lika inför den lagen.
Hur känslosam kvinnan var i förhör, och vad nämndemännen anser om hennes familj, är ju precis lika relevant för domen som vilken tandkräm hon använder eller vilken färg du just nu har på dina strumpor.
Att en av nämndemännen bakom domen är en konservativ muslim, som tidigare har förespråkat särlagstiftning för muslimer i Sverige, är något som jag skulle frossa hejdlöst i om jag var en av de svenskar som i åratal har målat upp ett hotfullt framtidsscenario där hela Sverige styrs utifrån sharialagar.
Men jag är inte en av de svenskarna – och jag känner mig tvärtom lugnad.
Ja, om jag någonsin känt ett uns av oro inför en sådan framtid så är den oron borta nu.
I Sverige avgjordes 175 906 rättsfall ifjol, och det lär bli ungefär lika många i år. Vad Sverige just har visat är att om ett av de 176 000 domsluten försöker kringgå svensk lag så tar det hus i helsike. Då väcker det ramaskri vid i såväl fikarum som riksdagssalar och uppmärksammas av såväl DN och Expressen som Enköpings-Posten och Norrbottens-Kuriren. Det fyller löpsedlar, adresseras i radio, diskuteras i Aktuellt och döms ut av Leif GW Persson i Veckans Brott.
Varenda partiledare har uttryckt sin avsky, och duon som låg bakom domen har inte bara tappat sina roller som nämndemän utan dessutom blivit uteslutna ur Centerpartiet. Deras politiska karriärer är i praktiken över nu.
Efter den käftsmällen lär det dröja innan nästa gång någon radikal typ försöker sig på att smussla in shariaprinciper i svenska rättsammanhang.
Så du som med hjärtat i halsgropen redan packat väskan för att fly till ett ännu vitare land:
Lugn, det finns ingen grund till panik.
Sverige har, med all önskvärd tydlighet, sagt ifrån.