Han har synts i lite olika musikaliska sammanhang genom åren och under lång tid skrivit låtar som aldrig publicerats. Men nu är det äntligen dags. Larsa Eriksson släpper sitt debutalbum ”no.One” – och det är en imponerande debut av den rutinerade multimusikern.
Larsa Eriksson har tidigare berättat i 7an – inför en konsert han höll på den fullsatta Thuleteatern ifjol – att han hade ett gäng låtar som ligger hemma och dammar, låtar han spelat in för egen skull. Redan då, i maj 2017, var det tänkt att plattan skulle vara klar, men av olika anledningar har det dröjt till idag då ”no.One” släpps på Spotify, iTunes och andra streamingtjänster.
– Vi får väl se hur den tas emot, säger den blygsamme låtskrivaren och artisten som har en egen dröm med sin skivdebut.
– Någon fysisk cd blir det inte men jag skulle vilja trycka upp några vinylskivor, men det beror på hur mycket den kommer att spelas på de olika musiktjänsterna.
Larsa återkommer ofta till att tacka vännen Tony Naima, uppvuxen i Härnösand och en kort period bosatt i Ö-vik, för att de här inspelningarna blivit av.
– En av låtarna, ”Anonymous Star”, hade jag helt glömt bort. Tony hade hört den på minidisc när han ringde upp mig och övertalade mig att spela in – och det var väl tur det.
Detta var några år sedan och äntligen finns ett dussin av Larsas låtar att ta del av. Förhoppningsvis dröjer det heller inte länge innan ytterligare nyskriven musik kommer ut.
– Det jag gjort sedan inspelningen är att skriva nytt material. Det känns roligt att släppa den här skivan nu och komma vidare, jag har redan preppat Tony lite att det finns 20 nya låtar att jobba med. Hoppas att det inte tar 6-7 år bara, säger Larsa.
Hur låter det då om ”no.One”? Själv har Larsa uttryckt att det är en blandning av svensk folkmusik, blues, americana och pop. Jag skulle också vilja lägga till soul, i ”Falling” och ”Holy water” – den senare en riktig souldänga med välkända Per ”Ruskträsk” Johansson på saxofon.
– Han är fantastiskt bra och han tillhör ju Norrlandsmaffian, det var verkligen jätteroligt att kunna ses igen, säger Larsa, som också bjuder på en finstämd psalmlik låt, med tramporgel – ”Miss it so”.
”Oh Death” är en tung working song, ”Wait for me” har en närmast hypnotisk känsla och ”Don’t push the river” flyter långsamt fram och växer i styrka. Första singeln som släpptes ifjol, den glädjestrålande ”Girl like you” kan man inte bli annat än glad åt. En låt som i dessa Melodifestival-tider sopar banan med allt som den tävlingen kan erbjuda.
Framförallt är det Larsas mångfacetterade och personliga röst, och hans skickliga låtskrivande som imponerar. Denna ö-viksmusiker presenterar ett dussin suveräna låtar som absolut förtjänar en betydligt större publik än han kan få här på hemmaplan när han nu alltså gör skivdebut vid 45 års ålder.
– Man är gubbe numera och jag är oerhört tacksam att jag blev övertalad att kliva tillbaka in i den här världen och hitta kärleken till musiken igen. Spela och lyssna på musik kan man hålla på med tills man viker in årorna och nu kommer jag att fortsätta.