Nördrummet

Nu drar vi bortom solsystemets gränser!

”Herrej*****, den saken lyfte!” sade Elon Musk och såg helt paff ut häromveckan när hans rekordraket Falcon Heavy lyfte från marken och drog rymdresandet in i en ny tidsålder.

Det var många som var rädda att uppskjutningen av Falcon Heavy skulle gå illa. SpaceX, Elon Musks bolag som byggt raketen, har tidigare haft misslyckade uppskjutningar. De har förvisso haft många lyckade också, men som människor så finner vi oss ofta koncentrerade på vad som kan gå fel istället för att tänka på vad som kan gå rätt.

 

Tur nog så gick uppskjutningen som den skulle, och Falcon Heavy blev symbolen för framtidens rymdresande. Ett av de stora problemen med rymdresande och raketuppskjutningar är att det är väldigt dyrt att bygga raketer. Men SpaceX har löst det problemet genom att bygga återanvändningsbara raketer.

 

Genom avancerad styr- och raketteknik så har SpaceX byggt raketer som inte bara kan skjutas upp, men de kan även landa. Och sedan skjutas upp igen för att senare landa ännu en gång. Istället för att behöva bygga en ny raket inför varje uppskjutning så är det nu möjligt att skicka upp samma raket om och om igen. 

 

Elon Musk demonstrerade vad Falcon Heavy kan användas till genom att sätta sin egen bil i raketen. En Tesla Roadster värd över 800 000kr skickade han upp då raketen behövde en tung last vid testet. Och nu svävar bilen därute i rymdens vakuum, i en omloppsbana som bl.a. kommer ta den till ett asteroidbälte i vårt solsystem.

 

En del ser lite cyniskt på det hela, att bilen var inget annat än ett PR stunt. Och visst var det det, men istället för den cyniska inställningen så tänk istället såhär; idag kan vi skicka upp bilar i rymden. Så vad kan vi då skicka upp om tio år? Femtio år? Om hundra år?

 

Space X har sagt att deras raketer har möjligheten att bära människor hela vägen till Mars. Och efter Mars, kanske så långt som Pluto. Nästa stora steg för människans rymdresande är just att ta oss till Mars och bosätta planeten. Inte bara för att vi kan, men för att vi vill. Att sätta våran fot på en annan planet skulle vara ett minst lika stort steg för mänskligheten som då Neil Armstrong satte sin fot på månen 1969.

 

Och när vi har gjort det, vad är det som säger att vi inte borde gå längre? När vi har raketer som kan ta oss mot solsystemets gränser, varför inte utforska vår pyttelilla del av galaxen vidare? 

 

Universum är stort. Fruktansvärt stort. Avstånden mellan solsystem är enorma. Någon gång i framtiden kommer vi kanske utforska andra solsystem. Ja, kanske rent utav andra galaxer. Men om vi ska börja någonstans så är nog gränserna av vårt eget solsystem en bättre start än att sikta högt och försöka resa till solsystemet Alpha Centauri på en gång. 

 

Med Falcon Heavy så är nästa steg i människans rymdresande här. Vi har teknologin att göra längre rymdresor inte bara möjliga, men även ekonomiskt möjliga. Nu är det upp till världen att ta vara på den teknologin och använda den.

 

Ursäkta mitt ordval, men det är tamejfan dags för ett nytt rymd-race! Om inte annat så att vi åtminstone kan hälsa på Elon Musks bil, som svävar därute med ingenting annat än en livlös test-docka att hålla den sällskap. Och, förstås, för att kanske ge den lite ström så att den kan fortsätta spela David Bowie när utomjordingar flyger förbi.

Publicerat