Mag- och tarmproblem är väldigt vanliga. Så många som 30 procent av den vuxna befolkningen har besvär som kan betraktas som en sjukdom, uppger Svensk Gastroenterologisk Förening. Mag- och tarmförbundet arbetar för att stötta dessa drabbade, deras närstående och för att sprida medvetenhet och information om sjukdomarna – någonting den lokala föreningen Västernorrland lyckats så väl med att de nu nominerats inför Företagarkvällen till Årets Normbrytare med motiveringen: ”Med sin utlämnande fotoutställning Magkrigarna, och en målmedveten marknadsföring under mottot ”Våga prata mage”, har Mag- och tarmföreningen visat betydelsen av att bryta tystnaden och lyfta frågor som många drar sig för att prata om. Genom att ta bort tabun kring mag- och tarmsjukdomar stöttar föreningen de som lever med sjukdomen, samt deras anhöriga.”
– Det betyder fantastiskt mycket. Vi har kämpat hårt och det har gett resultat, säger Linda Wallin, ordförande i Mag- och tarmföreningen Västernorrland och får medhåll av föreningens vice ordförande Sara Näsman.
– Det är fler som vågar prata mage nu – och det är väldigt viktigt. Samtidigt är det fortfarande ett stort mörkertal, säger Sara och berättar att det inte är så lätt att få människor att prata om problemen. Många söker läkarvård för andra symptom – som att de är trötta, har ont i magen eller svimningar, men berättar inte om allt. Man törs inte tala om bajs. Jag tror även att läkare kan tycka att det är jobbigt att prata om det.
Jag var 17 år gammal när mina problem började – det var inte så coolt att prata tarm då. Jag sökte istället vård för att jag var trött och svimmade. Även när jag till slut fick diagnosen Crohns så tog det tid innan jag berättade för alla kompisar, säger Linda och fortsätter.
– Eftersom jag vet hur svårt det var att berätta när jag var 17 vill jag berätta för andra nu – så att de vet att de inte är ensamma och vågar prata om det.
Viktigt med diagnos
Eftersom det finns ett ganska stort spann med vad som är normalt när det gäller mag- och tarmfunktioner tipsar Linda och Sara om att hålla utkik efter förändringar, även om de kommer gradvis. Och att inte leta efter ursäktande förklaringar.
– Jag kunde tänka; ”jag åt en röd godis i måndags – det kanske skulle förklara problemen”, säger Linda. Sök hjälp istället, var brutalt ärlig och berätta om dina symptom så hinner det inte gå så långt innan du får en diagnos.
– Och tack vare en diagnos kan man få hjälp och kanske hitta sitt eget sätt att hantera det. Även om det är jobbigt är det alltid bättre att veta. Det kan bli ganska allvarligt med mag- och tarmsjukdomar och det är också därför det är så viktigt att få veta vad som är fel så snart som möjligt, förklarar Sara vars egna problem började redan när hon var i 7-årsåldern och som sedan diagnostiserades med Crohns sjukdom och numera även har korttarmssyndrom.
– Det är ett dolt handikapp. Om någon träffar mig på stan kan de säga att jag ser pigg och fräsch ut – och det är ju trevligt – men det ser inte alltid ut så. Jag går inte ut om jag har en dålig dag. Samtidigt är en bra dag för mig fortfarande inte som andras, förklarar Sara.
– En människa som fått magsjuka och diarré kanske inte lämnar sitt hem, men vi kan inte vara hemma hela tiden, säger Linda.
– Man planerar hela tiden livet efter magen – att åka på affären, till jobbet och alla andra saker, fortsätter Sara och berättar att det är vanligt att mötas av okunskap som visar sig både som rädsla och oförskämdhet – inte sällan då det gäller för drabbade att snabbt kunna ta sig till en toalett.
Människor som inte kan någonting om sjukdomarna kan vara rädda för en smittorisk som inte finns, medan en drabbad inte har två minuter över att förklara. Alla som någon gång haft varit paniknödig borde kunna relatera till åtminstone det.
– Vill inte att folk ska tycka synd om oss – men gärna att de ska försöka förstå, säger Sara.
För att öka förståelsen och få igång snacket arrangerar föreningen bland annat cafékvällar och andra träffar. ”Våga prata mage-loppet” – ett stadslopp på 2 kilometer i närheten av offentliga toaletter – väckte uppmärksamhet och drog in 11 500 kronor till forskning på området. Fotoutställningen ”Magkrigarna” av Carola Harnesk med 15 starka bilder av bland annat stomiopererade – krigsmålade som de kämpar de är, samt fysiskt och emotionellt avklädda – användes som ytterligare en språngbräda för att sprida kunskap när den visades på Gnistan i Gullänget och sedan i Oskargallerian.
Utöver informationsarbetet ägnar Mag- och tarmföreningen mycket tid åt att stötta de egna medlemmarna, bland annat med samtal.
– När man sitter hos läkaren är det inte alltid man kommer på vad man vill veta. Sedan så lever inte läkaren med problemen heller, så det kan vara bra att prata med någon med egen erfarenhet av hur det är att leva med de här sjukdomarna, säger Linda och berättar att det går att prata direkt i enskilda möten, via mejl eller Messenger med föreningens representanter.
Den möjligheten finns för såväl drabbade som anhöriga.
– Det är en omställning för hela familjen om till exempel ett barn blir drabbat. Dessutom är det mycket ansvar, oavsett ålder, att sköta sin behandling. Det är viktigt att det sköts. Fungerar inte magen så fungerar inte resten, säger Sara.