Du är här

2018-01-20 - Hörnan

Krönikan: Tjänstemannen bakom tallkottkörteln

”Jag skiter väl i hur min kropp mår så länge j-a-g mår bra!”
Så fräste en yngre version av mig under en köksbordsdiskussion om kost och träning.
Min brorsa fann det ganska roande att jag drog en så skarp skiljelinje mellan mig själv och min egen kroppshydda.

Vissa kanske rentav skulle påstå att kroppen är en del av mig, men det är jag mycket skeptisk till. Den har så mycket grejer för sig som jag inte sanktionerat och är bara hälften så snygg som jag känner mig. Om man ser kroppen som ett kärvande transportmedel tänker jag mig jaget som en liten chaufför placerad strax innanför pannbenet, i en kommandocentral med sinnena som fönster till världen utanför och en fläskig storbildsskärm i taket där alla tankar sveper förbi som prologtexter i en Star Wars-film.
Om det där jaget i kommandocentralen mår bra av att långtidsparkera kroppen i en källare och tanka den med läsk och pizza framför dataskärmar dygnet runt, då ska väl inte kroppen lägga sig i det beslutet … eller?

Alla bryr sig om sin hälsa, men vissa fokuserar mer på dagens mående än morgondagens.
Det kan till exempel kännas jättebra att bälga i sig tio öl på krogen en blöt fredagskväll, men mycket sämre morgonen därpå och ännu värre efter ett par hundra fredagskvällar av det slaget.
Det kan också kännas hälsofrämjande att inte gå till jobbet – ända tills det leder till ett läge där du inte längre har ett jobb att gå till.
Det kan rentav kännas som ett lyft för välmåendet att slå sin nemesis på käften, men det tenderar att gå över så snart nemesisen slår tillbaks.

I min skalle pågår det en ständig dragkamp mellan hjärnans belöningssystem, som glatt pytsar ut dopamin varje gång jag trycker i mig en chokladpralin, och en utarbetad tjänsteman från pensionsmyndigheten som har sitt skrivbord bakom tallkottkörteln och ger mig dåligt samvete över vartenda njutbeslut.

Tänk så mycket enklare det vore om vårt kort- och långsiktiga välmående kunde synka lite bättre! Om allt vi njöt av automatiskt främjade hälsan och allt som främjar hälsan gick att njuta av. Då skulle vi alla göra sällskap med de beundransvärda träningstokar som förväxlat svett, mjölksyra och svidande lungor med ett trevligt tidsfördriv. Vi skulle längta hela dagen efter tandborstning, ha hostmedicin som högtidsdryck och banta för nöjes skull. Vi skulle samtidigt kunna frossa oss friskare, snusa oss till ett längre liv – och när frun vill veta varför jag pöst i soffan hela dagen skulle jag stolt kunna svara att jag banat väg för en mer aktiv ålderdom.
Inte ens snubben bakom tallkottkörteln skulle kunna gnälla då.

Ja, nu är det hög tid för förändring av förlegade naturlagar! Det parti som klämmer in ett sådant löfte i sitt valfläsk får min röst i höstens val.

 
Dela med dig av denna artikel på: