Det förklarar allt som händer sedan. Elcykeln, som trilskats kopiöst hela hösten, överträffar sig själv strax före jul. ”Överraskning!” vrålar den – och så låter den handbromsen, växlarna och motorn kapsejsa under en och samma hemfärd så att jag på väg ut till Domsjö får trampa uppför alla backar på högsta växeln och sedan inte kan bromsa på vägen ner.
Mobilen, som redan lagt sig till med ovanan att stänga av sig själv när jag får inkommande samtal, bestämmer sig för att sätta stopp för utgående samtal också. ”Överraskning!” kvittrar den när jag flåsande försöker ringa frun för att be henne att komma och rädda mig. Sedan skuttar batterisymbolen från 31 % till 7 % innan det lilla skrället självdör.
Bilen, vars tanklock gick i baklås första helgen i december, laddar upp med ett helt smatterband av dolda ess under huven. Överraskning! En drivknut börjar dansa rumba under chassit. Överraskning! Drivknuten intill måste också bytas. Överraskning! På Coops parkering låser den sig själv med nyckeln liggande på sätet inuti. Överraskning! Dan före dan kan bilen inte köras eftersom kylarvätskan rymt från sin behållare. Då står den på pappas gård, där årets julfirande ska äga rum, så vi får låna pappas bil till julhandlingen i Tresjö – men dagens överraskningar är inte slut.
På plats i butiken går strömmen fyra gånger och den fjärde vägrar den att återvända. Vi irrar runt bland köttdiskar och blöjhyllor i skenet från mobilskärmar, och när vi kommer fram till kassan har scannerns batteri nyss dött så att köpen får antecknas i ett kollegieblock för att betalas senare.
Överraskande, eller hur – men inte lika överraskande som att strömavbrottet smittat pappas bil. Brorsan får avbryta sina julbestyr för att rycka ut med startkalbar, men det sinkar honom inte särskilt mycket eftersom det ändå är så knivigt att griljera skinka i mörker utan spis.
Frun ska upp och jobba klockan 6 på annandagen, så på juldagskvällen är det dags att åka hem – men bilen har en sista överraskning i beredskap och lyser upp vintermörkret med en varningslampa om kapsejsad handbroms. ”Uppsök auktoriserad verkstad” råder handboken eftersom den inte fattat att vi står många mil från närmsta mekare på en jädra storhelgsafton. Frun använder våld i stället, gasar bort isen kring bromsskivorna och kör raka spåret hem till Nötbolandet där vi får en lugn och mysig kväll tillsammans.
… Nä, skojade bara. Efter tre minuter innanför tröskeln står frun med intvålade händer som hon inte kan skölja av eftersom vattenkranen har fått soppatorsk.
”Överraskning!” tjuter källardörren som blåst upp under helgen och släppt in minusgrader i rummet med alla vattenledningar. Jag ägnar en timme åt att försöka tina upp dem med hjälp av hustruns hårtork och går sen upp till övervåningen. När vi öppnar kökskranen forsar vattnet igen – men inte bara där.
”Öööverraskning!” brölar en sönderfrusen kran i källaren som plötsligt sprutar vatten flera meter i alla riktningar.
När vi nästa dag får hjälp av svärfar att fixa läckan, bara för att upptäcka att tvättmaskinen också frusit sönder, är det bara att ge en applåd till nissarna för deras geniala plan.
De gav oss verkligen en jul att minnas.