Nu på lördag, 30 september, är det dags för den första lokala renodlade tävlingen i ponnyhopp på tio år. Spänning och snabba hovar utlovas.
– Det går fort och det är kul. Man blir som ett med hästen också och det är härligt. Och svårt – man kan inte bara hoppa runt utan man måste få hästen att lyssna på det man säger åt den, säger fjortonåriga Wilma Sedin som varit van vid hästryggen mer än hälften av sitt liv, sedan hon var sex år gammal närmare bestämt.
Hon utgör tillsammans med den 20-åriga skimmel-valacken Kelly ett av Örnsköldsviksortens ryttarklubbs, ÖOR, drygt tjugo deltagande ekipage i Höga Kusten-hoppet där ryttarna tävlar både med klubbens hästar och privat ägda ponnyer i sammanlagt 4 klasser: LE-LB, det vill säga lätt E till lätt B.
Elvaåriga Luna Ender, som redan ridit i sju år, rider till exempel sin 21-åriga fux Jack i tävlingen som hon förberett sig inför genom att speciellt träna tighta svängar inför omhoppningen för att korta ner tiden. Hon är nämligen ganska säker på att klara banan felfritt. En annan av klubbens deltagare är fjortonåriga Electra Abbing som tävlar på sin åttaåriga Helix. Tillsammans har de förberett sig både med mental träning och bommar, samt jobbat mycket på steget för att komma rätt på hindren.
– De har jobbat hårt och vi ser fram emot en bra tävling. Allt med hoppning är roligt och allt med hästar är roligt. Med ponnyer, som är så små och vändbara, blir det dessutom tightare svängar och mer fart – det blir bra action, säger tävlingsledaren Sofia Ender Söderlind och berättar att man planerar att göra Höga Kusten-hoppet till ett årligt återkommande evenemang.
Responsen inför tävlingen har varit god – närmare hundra deltagande ekipage, från Sundsvall i söder till Umeå i norr, är anmälda. Det stora intresset är kanske inte så konstigt. Som den näst största ungdomsidrotten i Sverige efter fotbollen är behovet av tävlingar inom sporten stort.
– Det handlar mycket om gemenskap och tävlar man, speciellt på hemmaplan, så förstärks det. Då ser de hur mycket jobb som läggs ner och hur mycket engagemang som behövs för att få allt att fungera. Det är ju så det ser ut i föreningslivet – det krävs mycket ideella insatser – och de här ryttarna lägger ner så mycket tid, säger Sofia Ender Söderlind och berättar att klubben, på grund av det stora intresset för sporten, har vuxit ur lokalerna och bland annat skulle behöva ett till ridhus – både för att ha möjlighet att arrangera fler tävlingar, men också för att kunna träna bättre.
Speciellt viktigt är det att kunna erbjuda vettiga träningstider för de yngre.
– Vi har duktiga ryttare, och de behöver få plats och tid att utvecklas, säger hopptränaren Maggan Eriksson-Bech och fortsätter.
– Hoppningen har verkligen blommat upp och har skapat god tillväxt i klubben. Vi har ett starkt startfält och det här är ett riktigt fighting-gäng. De här tjejerna går in på banan och vet att de inte får någonting gratis utan måste kriga för det. Det är en stark uppställning och det kan gå fort när de jagar rosetter.
– Dessutom är det ett fantastiskt gäng på att peppa varandra. Det föder också framgång på banan.