Du är här

2017-09-03 - Föreningsliv
Gunnar Ekman har en av kommunens största biodlingar. Foto: Håkan Nordström

Biodling lockar allt fler

– Vi skulle kanske bara ha hälften så mycket av våra livsmedel om det inte vore för pollinerarna.
Med de orden sammanfattar kassören Gunnar Ekman varför Örnsköldsviks biodlarförening handlar om mycket mer än bara honung. Föreningens entusiaster har funnit en självfinansierande hobby med friskare natur som biprodukt.

Det är inte mer än åtta år sedan Gunnar Ekman skrev in sig på biodlarföreningens nybörjarkurs. Sedan dess har han byggt upp en av kommunens största biodlingar med 40 kupor som under optimala förutsättningar producerar 1,2 ton honung per år.
– Man tror när man har gått kursen att man är en färdig biodlare, men upptäcker hela tiden nya saker med biodling. En levande organism beter sig inte alltid enligt regelboken, och det är väl en del av tjusningen. Jag är biologilärare i botten, och därför tycker det är skojigt att även titta på allt annat som dyker upp runt kupan. Och dessutom får man ju honung, så det här är ingen hobby som kostar.
Idag är Gunnar själv en av dem som håller i föreningens nybörjarkurser.
– Det brukar vara 13 kursdeltagare som ses under tio tillfällen från februari till augusti, berättar han. De som vill får köpa en egen bikupa som vi ordnar åt dem, och så får de hantera alla steg under året.
 
Örnsköldsviks biodlarförening har idag 86 medlemmar där den absoluta majoriteten har sina egna odlingar. 
– De flesta brukar ha tre-fyra kupor, säger Gunnar. Jag tror att man kan hantera upp till hundra utan att automatisera, men här i Övik håller vi oss till att sköta våra odlingar för hand.
Gunnar har också börjat arbeta som bitillsynsman med uppgift att undersöka bisamhällen för att upptäcka problem som kvalsterangrepp. Det är också hans uppgift att besikta och utfärda flyttningstillstånd för levande bin och begagnade bibostäder inom sitt distrikt, som stäcker sig från Ångermanälven upp till området Nätra-Sidensjö. Binas välmående är nämligen någonting som angår alla människor. Det var inte utan anledning som Örnsköldsviks biodlarförening i våras tilldelades Naturskyddsföreningens lokala miljöpris.
– Ja, det var ju lite kul, säger Gunnar. Vi blev väl uppmärksammade just för att vi sprider kunskap om binas betydelse. Vi skulle kanske bara ha hälften så mycket av våra livsmedel om det inte vore för pollinerarna.
 
Örnsköldsviksföreningen har på senare år upplevt ett ökande intresse där äldre gentlemän som Gunnar har fått sällskap av allt fler kvinnor, yngre och invandrare.
– Jag tror det hänger ihop med insikten om vikten av pollinering i ett jordbrukssamhälle, säger han. Vi har två möten per år och vårmötena brukar vara mest välbesökta. Då träffas vi hemma hos någon, och så fikar vi och diskuterar hur vintern har varit och försöker peppa varann. I år var det två barnvagnar och två höggravida med på mötet. Då blev det väldigt tydligt att vi faktiskt inte bara är gubbar i föreningen.
 
***
 
Motiveringen till Naturskyddsföreningens miljöpris:
”Med sin förmåga att pollinera utför bin en av de viktigaste ekosystemtjänsterna och biet är idag en hotad art. Örnsköldsviks Biodlarförening har med sin verksamhet arrangerat återkommande möten och kurser för att sprida kunskap om biodling.”
 
Dela med dig av denna artikel på: