Novell: Vi hade i alla fall tur med… äh

Varje år anordnar ett litet kvarter utanför Domsjö en midsommarfest för alla i grannskapet, och varje år är det något av hushållen som är värd för partajet. Förra året var det familjen Gunnarsson som höll i det hela och året innan dess var det Svensson. Fast än styrelsen varje år uppmanar värdhushållet att hitta på något minnesvärt med just deras fest, slutar det ändå alltid med samma gamla traditionella firande.

Klockan 13:00: Vi klär och reser midsommarstången tillsammans.
Klockan 13:45: Dans runt stången. Torsten spelar dragspel – som vanligt.
Klockan 14:00: Lunch. Det bjuds på sill, potatis, korv, köttbullar, skinka… Självklart finns det jordgubbar!
Det är faktiskt en helt okej dagordning. Grannarna brukar vara nöjda efteråt. I år är det paret Anderssons tur, nyinflyttade sedan två år tillbaka. Det här är deras första fest som värdar. Det säkraste hade varit att köra på samma agenda som de andra, men varför vara som dem?

Nä, nu skulle det bli ändring. Något minnesvärt… Förberedelserna har börjat. Herr Andersson har köpt en ny gasolgrill. Den är stor och flådig, gjord i rostfritt stål med inbyggt kylskåp. Bara trettiotusen kronor, men det är det värt! Nu ska de allt få se på ett välgrillat lunchbord. Fru Andersson har bokat bandet RockyPoppy som hon hittade via Örnsköldsviks Köp och Sälj på Facebook. Säg ”hej då” till dragspels-Torsten. I år ska även midsommarstången piffas till. Det brukar alltid vara samma lite sneda stång som används, så det skulle det bli ändring på. Vädret lovar sol och 20°C varmt. Det här kommer bli kalas! Så här ser Anderssons schema ut: Klockan 13:00: Vi klär och reser midsommarstången tillsammans (kan ju inte vara helt wild and crazy). Klockan 13:45: No more Torsten! Nu dansar vi till bandet RockyPoppy! Klockan 14:00: Lunch. I år har vi den fetaste grillen på marknaden (det vanliga utbudet finns, även jordgubbar)! Dagen är kommen. Fru Andersson välkomnar grannskapet på den lilla åker där de brukar hålla till. En fantastisk dag. Solen skiner och grannarna är fyllda av spänning. Ordförande för föreningen släpar på den årliga midsommarstången, men fru Andersson stoppar honom. ”Lämna den där bara, vi kommer inte behöva den”, säger hon med ett leende. ”Vad menar du?”, svarar ordförande förbryllat. ”Klart vi ska ha en stång!” ”Absolut. Min man kommer snart. Han har fixat en annan.” Mycket riktigt. Tio minuter senare rullar Herr Andersson in med en lastbil, och på flaket ligger den största midsommarstången som någon någonsin sett! ”Nu blir det fest!” ropar Herr Andersson från hytten och tiltar flaket så stången faller ner på gräset.

Grannarna är mållösa. Hur ska de hinna klä den på fyrtiofem minuter? Eller, det är nog den enkla biten. Hur ska de kunna resa den? Utan att ifrågasätta börjar folket plocka blommor och björkris. Klockan hinner passera 14:00 och de har inte ens kommit halvvägs… ”Nä. Nu tycker jag i alla fall att vi testar resa den här!” säger ordförande och stirrar på den väldigt nakna stången. Grannarna håller med. Ska de lägga en massa tid på att klä den vill de kunna få upp den också. De tar tag, kämpar och tar i… Den kommer kanske en meter från marken, men inte mer. Den är alldeles för tung. Det skulle krävas en lyftkran för att få upp den här. ”Jag tycker vi tar den gamla”, säger en söt liten tant. ”Instämmer”, säger en annan. Herr Andersson har inget att säga till om.

Gästerna har börjat klä ringarna på den gamla stången och flyttar över en del av dekorationerna från den enorma stången till den lilla. De reser den och klär den färdigt. Den blir betydligt fylligare och vackrare än tidigare år med alla växter de hunnit samla på sig. Alla blir nöjda. Klockan 14:28: Dans. Bandet RockyPoppy syns inte till. ”Jag förstår inte, jag kan inte få tag på dem!” säger Fru Andersson förtvivlat. ”Ingen fara”, svarar Torsten och hämtar sitt dragspel. ”Jag sköter det här. Det gör jag alltid.” Fru Andersson suckar. Det var inte så här det skulle bli… För en gångs skull skulle de få slippa dragspelet, men inte då. Torsten drar igång ”Små grodorna” och folket skuttar glatt runt den fagra stången. Tja… alla utom paret Andersson. De står nu vid grillen. Herr Andersson lägger köttet på grillen och Fru Andersson dukar fram den vanliga menyn

Borta vid stången är det full rulle. Alla skuttar runt och ser glada ut trots missödena. Det här är ju ändå vad de är vana vid; Torsten bakom dragspelet och dans runt samma årliga pinne. Klockan 15:00: Traditionell lunch, nästan middagstid. Utan grillat. Plötsligt slutar musiken, bara sådär. Grannarna vänder sig mot grillen. Herr Andersson står med en brandsläckare och försöker släcka en eldsvåda medan Fru Andersson häller över vatten från en tillbringare. Grillen har av okänd anledning fattat eld. Folk rusar dit och hjälps åt med släckandet. Efter några minuter är elden borta. Grillat är nu uteslutet. Det kurrar i magarna. De sätter sig vid borden och äter det de alltid brukar äta: sill, potatis, korv, köttbullar, skinka, jordgubbar med mera. Tjugo minuter senare öppnar sig himlen. Solen är borta och alla sitter nu genomblöta vid borden. Vad är inte en svensk sommar utan regn?
Sammanfattning av dagen:
Klockan 13:00: En alldeles för stor midsommarstång ska kläs som inte ens går att resa. Det blir den vanliga stången.
Klockan 14:28: RockyPoppy finns inte. Dans runt stången. Torsten på dragspel.
Klockan 15:00: Eldsvåda. Vanlig lunch. Fast än festen floppade totalt och i slutändan blev som alla tidigare år, kommer festen ändå bli minnesvärd. Styrelsen slutar nog påpeka att festen ska vara något alldeles extra framöver!

Av Ann Lundberg