Du är här

2017-07-16 - Övrig kultur

Novell: Blomsterängen som aldrig tog slut

I slutet av maj utlyste vi en novelltävling för Örnsköldsviks unga. Det vinnande bidraget trycktes i vårt semesternummer, och samtliga tävlingsbidrag publiceras under sommaren här på Webben 7.

Det var en vacker och solig sommardag då jag satt på en stor sten och såg ut över havet. Det glittrade härligt i vattnet och en svalkande vind ven över stranden och tog tag i mitt långa hår. Solen värmde skönt och jag slöt mina ögon för att njuta en stund. Sommar. Jag smakade på ordet en stund, viskade det för mig själv medan jag tänkte. Plötsligt hördes en fiskmås långt ut över havet och jag vaknade upp från mina dagdrömmar. Men framför mig fanns inte det skvalpande havet längre och inte heller den skrikande fiskmåsen. Utan en stor, alldeles oändlig, blomstrande äng som bredde ut sig framför mig. Och där stod jag, utan att ens veta var jag befann mig och kände den somriga doften av alla möjliga olika blommor.

Ängen var av alla regnbågens färger: rött, gult, lila, orange och alla blommor hade ett varsitt fantastiskt eget utseende. Jag kände det. Jag kände det i hela kroppen. Att sommaren som legat och tryckt i ett hörn inom mig hela den mörka vintern, tog sig fram och tog över hela min kropp. Jag fylldes med spring i benen och for med ett glädjetjut ut över blomsterängen.

Jag sprang och sprang, bland alla vackra färger, nedanför solen som strålade och under den klarblå himlen. Ängen tog aldrig slut. Hur snabbt och långt jag än sprang var den lika stor så långt ögat kunde nå. Och jag var helt säker på att jag aldrig skulle glömma den fria känslan av att bara rusa ut i sommaren! För i nästa ögonblick var jag plötsligt tillbaka på den stora stenen vid det kluckande havet igen. Fast nu med en underbar sommarkänsla i hela kroppen!

Av Johanna Pörhönen

Dela med dig av denna artikel på: