Novell: Köpa känslor

Att aldrig ha upplevt känslor i första hand är det värsta med att bo här nere.
Jag suckar när jag ställer mig längst bak i kön i det som ser ut som en helt vanlig tvålbutik. Jenny ger mig en vass blick under krökta ögonbryn.
”Sluta sucka. Du vet att det är värt det.” Hon ger mig ett leende, lutar sig fram mot mig och viskar: ”Vad ska du köpa för känsla idag?”
”Det är en hemlighet.” Jag låter mig själv le på ett sätt som jag hoppas är finurligt.
”Varför?” Hon knuffar mig i sidan. ”Jag ska köpa kärlek.”
”Som vanligt.” Vi tar ett steg framåt i kön.

Jag själv brukar välja olika känslor vid varje gång. När man inte kan uppleva känslor själv, så tycker jag att det känns ganska uppenbart att man ska försöka få tag på så många som möjligt från de få människor som inte blev av med sina i den stora omstarten.
Jag kniper ihop händerna när minnena från alla sprutor kommer tillbaka. Det var då jag förlorade alla tidigare minnen. Den jag var. Och alla känslor.
Sedan dess är alla vandrande skal.
Ingen glädje. Ingen sorg. Ingen ilska.
Ingenting.

När det bara är några få framför oss i kön börjar det pirra i maggropen, och jag sträcker på mig för att se om någon av de i kassan kan tänkas bära på den känsla som jag är ute efter.
Det är en speciell känsla som nästan ingen i vår underjordiska stad har upplevt.
Jag har hört mycket om den, hur fantastisk den ska vara. Jag måste bara ha den.
”Nästa”, säger en glad röst framme i kassan. ”Har ni hittat någon tvål som ni tycker om?” Det är en flicka som pratar, klädd i de färgglada kläderna som symboliserar tvålbutiken.

Jag ser mig omkring i lokalen. De flesta kunderna verkar faktiskt bara ta med sig påsar med tvål i, men jag och Jenny ska inte ha någon tvål.
”Vi är här av ett annat ärende”, säger Jenny och låter blicken fara genom butiken.
”Ni vill alltså ha flytande pumpatvål?” Flickan behåller normal röst, ler som om vi inte alls pratar om den illegala handeln av känslor.
”Precis.” Jenny ler.
”Då får ni komma med mig bort på lagret.” Flickan visar oss mot en dörr längre bak i butiken.

Det börjar kittla allt vildare i mig. Hur kommer den här känslan att kännas? Jag har hört att den ska vara bättre än de flesta andra.
När vi kommer in på ”lagret” stänger flickan direkt dörren efter oss och ser på oss med en ny blick. Allvarlig.
”Vad vill ni ha för känslor?”
”Kärlek”, säger Jenny.
Jag sväljer för att ta kraft innan jag säger det: ”Sommarkänsla.”

Flickan tar ett steg bakåt och ögonen vidgas. ”Sommarkänsla?”
”Jag vet att typ ingen levande människa har upplevt den eftersom det var så … länge sen nån var uppe på marken … men jag har hört att den ska vara fantastisk.”
Hon suckar, ropar ett kvinnonamn och en gråhårig kvinna kommer fram. Hennes rygg är kutig och hon skjuter en rullator framför sig. Ansiktet är skrynkligt av tusentals rynkor.
”Den här unga mannen vill känna på sommaren.”
Kvinnan ler mot mig, och när hon kommer fram till mig tar hon min hand.
Jag faller ner i ett ljus. Blommor. Vatten mot huden. Kall, söt glass. Gräs. Värme. Lycka.

Av Irma Kjellström