Borta är som bekant sällan lika bra som hemma, men på Gårdsbackens hundcenter och Yvonne Sjölunds kattpensionat gör man allt man kan för att de fyrbenta gästerna ska trivas.
– Vi anpassar oss så mycket som möjligt efter katterna så att de trivs och mår bra när de är här – det är ju det viktigaste, säger Yvonne som drivit det lilla kattpensionatet hemma på gården utanför Björna sedan företagets start 2005.
– Katter har vi alltid haft och när jag blev arbetslös ett tag lät det som en bra idé. Det finns ju uppenbarligen ett behov. En del som kommer hit brukade tidigare lämna katten själv eller hade någon granne som matat. Sedan kunde kanske inte grannen den här gången och så hittar de hit, säger Yvonne och berättar att det är många som snabbt upptäcker hur smidigt det är med pensionat för husdjuren.
De behöver inte bekymra andra med kattpassningen och det finns en trygghet i att veta att katten inte kan ge sig ut på upptäcktsfärd och komma bort om den saknar husse och matte för mycket, som kan ske om den inte tycker att grann-passningen duger. Katter är nämligen sociala varelser som behöver både sällskap och stimulans, inte bara mat och en ren låda. I övernattningarna på pensionatet ingår därför, förutom boende och mat, även kel och prat, flera gånger per dag. Här bor katterna i var sin box med ligghylla, låda och annat de behöver.
– Vi har rastgård ute också, men det är inte alla katter som tycker om det, de kan bli lite rädda när allt är nytt. Alla är olika och man får prova sig fram till vad som fungerar, säger Yvonne och berättar att en katt till exempel inte ville gå på lådan där den stod på golvet utan ville ha den i fönstret i sin box.
– När man har kommit på knepen så funkar det.
De flesta katt-kunder har ägare som åker bort en eller ett par veckor på semester, men det finns även de vars matte eller husse är borta längre perioder på grund av studier eller jobb utomlands eller som veckopendlar till arbetet.
– En del blir stammisar och då lär man känna både katterna och deras husse och matte. Jag har nog träffat människor jag aldrig annars skulle träffat genom det här jobbet. Visst är man är väldigt bunden, men i och med att vi har djur själva, som hästarna, kan vi ändå inte vara borta. Dessutom är folk är glada för att vi finns och det vi gör – det är roligt.
På Gårdsbacken i Västergundsjö, två mil från Örnsköldsvik, är det sällsamt tyst och stilla trots att det är här Paula Lundberg och Dan Westman driver sitt hundcenter. Paret har tränat vallhundar i över tjugo års tid men just pensionatet är en nyare satsning. Det mesta är klart och en del kunder har redan flyttat in. När allt är fullständigt färdigt kommer här att finnas 9 rum med tillhörande privata rastgårdar samt ett extra hus med möjlighet för hundar som löper, eller av andra skäl mår bra av att hållas på avstånd från de övriga, kan bo. Dessutom ska den stora rastgården på 2 500 kvadratmeter, där större hundar med rejält med rörelsebehov kan springa av sig ordentligt, kompletteras med en rasthage passande mindre hundar.
– Hunden är kunden, så det är deras behov vi fokuserar på, säger Paula och berättar att de alltid erbjuder ett besök på hundcentrat innan det bokas tid för pensionatet för att Paula och Dan får veta viktiga detaljer om hunden, husse och matte kan ställa frågor och så att hunden kan bekanta sig med omgivningarna genom att till exempel testa rasthagen och sniffa runt.
När de kommer tillbaka och det ska lämnas blir det då inte en så stor grej. Paula och Danne brukar låta ägarna gå in först och fixa i rummet som de tror att älsklingen vill ha det med favoritsakerna som filtar och gosedjur. Sedan kan de tryggt åka därifrån och Paula och Dan tar över. I en verksamhet som omfattar såväl kursverksamhet som både hunddagis och pensionat är det mycket som ska fixas med. De första dagishundarna tas emot strax efter fem på morgonen och den sista hämtas vid 11-tiden på kvällen. Första prioriteringen för just pensionatet är att alla hundarna ska komma ut och rastas tidigt. Efter morgonrastningen blir det vila, innan det är dags för rastning igen.
– Vi tittar alltid på vilken hund det är. En labrador kanske du tar på en skogspromenad och låter den leta godis, medan en setter kanske får springa av sig i rasthagen, säger Paula.
– Har man en Sibirian husky som är van att jobba, då får man ta cykeln och dra iväg en runda, och har du en vallhund så är det i huvudet de behöver aktiveras, fyller Dan i och berättar att de besökande hundarna även brukar få busa med familjens Border collies om det passar.
– Vi brukar ha två aktiviteter till sedan under dagen innan det är dags för kvällsrastningen och sedan nattning vid nio-, tio-tiden.
– Det finns runt 6 000 hundar i Ö-viks kommun och inte så många ställen att lämna dem – så behovet är stort, säger Dan och fortsätter.
– De flesta som kommer hit är från Ö-vik, men vi har också kunder från Vilhelmina, Umeå, Sundsvall – ända så långt som från Kittelfjäll.
Vanligast är lämna hunden en eller två veckor när man åker på semester, men det finns även de som har behov av passning torsdag till söndag när det ska åkas på cuper, för de som jobbar på annan ort eller vid långresor till solen under vinterhalvåret.
– Många har svårt att lämna ifrån sig hundarna, de vågar kanske inte, och det gör att de inte kan åka iväg på resor. Så ska det ju inte behöva vara bara för att man har en hund, säger Dan och får medhåll av Paula.
– Det är väldigt viktigt för oss att vinna husses och mattes förtroende. Det bästa betyget är när ägarna kommer hit och säger att de inte alls tänkt på hunden eftersom de varit så säker på att den är trygg här.