Tyvärr tycker alltför många att stängda gränser är att föredra, och man behöver inte leta länge för att hitta personer med rent rasistiska åsikter, även här i Ö-vik. Jag kunde inte låta bli att lägga mig i ett samtal i ett omklädningsrum på Paradiset mellan två män som spydde sur galla över invandrare. Dessa skulle minsann kastas ut ur landet omgående.
När jag undrade om de kunde precisera vad de upprörs över svarade en av dem att det bara är att titta runtomkring – ”se hur de jävla negrerna slänger cigarettfimpar omkring sig på torget”. Jodå, så uttrycker sig en vuxen svensk man 2017. Man kan ju undra om han inte sett någon svensk rökare som slänger fimpar – jag har sett massor, men att slänga ut dem ur landet bara för det känns lite väl drastiskt.
Huseen vill inte tänka att det finns svenskar som är rasister men han ger mig ett syrianskt talesätt: ”I varje hus finns det vackra blommor, men också ett avlopp”. Det vill säga: varje land har både bra och dåliga människor. Huseen har hamnat i bråk här i Ö-vik, enbart på grund av att han inte kommer från Sverige, och han säger att folk sagt ”jävla svartskalle” till honom. Själv skulle han aldrig säga ”jävla svensk” till någon. Han vill bara ha ett normalt liv och bli en del av det svenska samhället.
När Emil Jensen nyligen var på Folkan Teater med sin lysande och hopp- ingivande föreställning Flyktpotatis var det garanterat inga rasister eller främlingsfientliga i publiken. Men sådana personer borde tvingas se och höra Emil – världen skulle se bättre ut om fler tänkte som han.
Hela hans föreställning bygger på ordet ”flykt” och dess innebörd och när Emil talar om verklighetsflykt konstaterar han lugnt att 801 178 personer (som röstade på Sverige- demokraterna i senaste valet) just nu befinner sig på verklighetsflykt – och att de behöver hjälpas på plats, var de nu befinner sig.
Emil tar upp kostnaden för skatteflykten, från såväl Sverige som EU, som är gigantiskt mycket större än kostnaden för att ta emot flyktingar. Han anser också att vi ska vara tacksamma över att bo i ett land som människor flyr till – inte ifrån. Det är verkligen något att tänka på.
Det är ju inte alltför länge sedan 1,5 miljoner lämnade Sverige för att försöka skapa ett bättre liv någon annanstans.