I boken går att läsa följande; ”När man nu vill bereda dessa fiskar (torkad gädda, gös, brax, lake och sik) till människoföda, låter man dem två dagar ligga i stark lut och en dag i rent vatten, för att de måtte bli så mjuka igen, som man vill ha dem: sedan de så kokas med tillsats af salt smör, sätter man fram dem på själfva furstarnas bord såsom en omtyckt och läcker spis”.
En annan stor beundrare av lutfisk var kung Gustaf III och hans hov som åt lutfisk på Haga Slott ända in i juni. Under 1500-talet fanns det priviligierade fiskmånglare med yrkestiteln ”fiskblöterskor” ett yrke som ansågs passa ensamstående kvinnor. Stiftelsen Helga Lekamens Gille hade 1519 en lutbalja ståendes i sin badstuga och ett par århundranden senare skrev Bellman i Fredmans epistel nr 69 om Mollberg dansmästaren; ”Nu sprang lian över disken bums i en så, där krögarmor har fisken. Himmel ack se på hur luten droppar av syrtuten” vilket visar på att lutfisk fanns att köpa på krogarna i huvudstaden under hans tid.
Källa:skarhamnsfrys.se
Mat & dryck
Anna-dagen idag, lutfisken lägges i blöt
Den äldsta noteringen om svenska lutfisktraditioner är från Linköping, biskop Hans Brask (1464–1538) ska enligt historien festat på lutfisk med mandel, russin och ärtor under fastan.
Publicerat