Du är här

2016-11-26 - Hörnan

Krönikan: Ryktet om pengaberget

Om du brukar läsa mitt klotter vet du redan att frun och jag har köpt hus i höst – men vad du kanske inte vet är att det var min jätterika pappa som betalade!
Det visste inte jag heller förrän nyheten nådde mig via omvägar.

Jajamen, plötsligt fick jag höra att pappa haft ett framgångsrikt åkeri som han tjänat storkovan på. Nu, när han fått åkeriet sålt, badade farsan i så mycket pengar att han utan vidare kunde köpa ett helt hus åt grabben sin.
Snacka om goda nyheter!
Dels för mig, förstås, och för mina fem syskon som säkert också vill ha varsitt hus nu.
Men framför allt för min käre far som de senaste tre decennierna kämpat på som kyrkvaktmästare utan den blekaste aning om att han egentligen var en pengastinn företagare.
När man formulerar saken så låter det lite osannolikt, men det måste ju stämma – för hur skulle ett sådant rykte kunna uppstå av sig självt?
Det är tiotusenkronorsfrågan för dagen.

Min käre far har mycket riktigt stöttat mig ekonomiskt, men inte sedan jag fyllde 18. Då var det jag själv som bad denne hårt arbetande karl att inte längre skjuta till en tusenlapp till min hyra varje månad. För att hitta något i verkligheten som ens påminner om det här scoopet får jag gå till min svärbonusmorfar, som sålde en verksamhet häromåret … men jag tror faktiskt att han har bättre användning för sina surt förvärvade slantar än att bekosta villor åt sin dotters nya killes utflugna barn.

Jag begriper inte hur ett falskt rykte startar – och jag begriper verkligen inte hur jag själv blev insmetad i ett – men jag förstår varför de sprids. Jag förstår tjusningen i att få vara först med en smaskig nyhet, och jag förstår att storyn om en rik pappa och bortskämd son är mycket roligare än den om en deltidsasket som snålat och sparat i 14 år.
Hittepå om diverse husköp känns rätt harmlöst, men problemet är att vår ryktesiver inte stannar där. Föräldrarna till en kollega fick plötsligt frågan om det var sant att de skulle skiljas, och allt de gjort för att starta ryktet var att gå på en lägenhetsvisning. Runt omkring oss sprids rykten om vem som legat runt, om vem som har kört full, och vem som är dödligt sjuk … och alltför sällan vet vi vad som stämmer. I sociala medier är den ostoppbara lögnen bara en delning bort, och ett viralt fotografi med texten ”Pedofil” kan förstöra ett liv även om personen på bilden är oskyldig. De mest spridda artiklarna under presidentvalskampanjen i USA var falska, båda två – och mycket pekar på att de kan ha påverkat valutgången. Den ena påstod att Hillary Clinton sålt vapen till IS och den andra att självaste påven stödde Donald Trump. 
Samtidigt, i Sverige, läste en grinig bloggare att julpyntning av lyktstolpar vid större genomfartsvägar bryter mot ellagen och därför inte längre tillåts av Trafikverket. Han tänkte ”hmm, kan man skylla det här på muslimerna?” och skrev artikeln
”Sverige förbjuder julbelysning för att inte reta muslimska flyktingar”.
Snart hade den delats 43 000 gånger – och raseriet mot de asylsökande kom som på beställning.

Vi kan inte hindra falska rykten från att uppstå, men vi kan åtminstone hindra oss själva från att sprida dem. I en tid där hatet flödar, och där varje lögn kan nå miljontals människor inom några timmar, är det viktigare än någonsin att ta ansvar för vilka ”sanningar” vi förmedlar vidare. Dina vänner litar på dig, så varje påstående blir mer trovärdigt i deras öron om det är dig de hör det från.
Svik dem inte.

Dela med dig av denna artikel på: