Elfvinggården, som stammar från mitten av 1800-talet, var husdrömmen som gick i uppfyllelse. Sedan Jennie och Jon lyckades köpa fastigheten för fyra år sedan har de renoverat rum efter rum och skapat ett fantastiskt boende.
Det är harmoniskt, varmt och personligt med lekfulla prylar bland väl avvägd möblering. Här blandas charmiga familjebilder med konsttryck och fotografier, och moderna möbler delar utrymme med gammal kuriosa i ett hem i ständig förändring.
– Jag testar mig fram och tror inte jag tänker så mycket kring hur det ska bli. Jag köper grejer jag tycker om och vet inte var jag ska ha dem. Sen flyttar jag runt dem tills jag känner att det är rätt. Det mesta har haft en annan plats, säger Jennie och berättar att snickarbänken i hallen tidigare fått agera köksö och möblerna i det stora vardagsrummet har haft flera olika placeringar innan de hamnade där de nu står.
Troligtvis kommer de att flyttas igen. Med 230 kvadratmeter, plus en källare, att experimentera på finns det gott om plats för alla idéer, som den fyndade drosksoffan som blivit en barnsoffa och alla ljusstakar som tillverkats av diverse doningar.
– Det är alltid något projekt på gång. Någon fåtölj som ska kläs om eller en lampa som ska fixas, säger Jennie och visar det senast avslutade arbetet – ett lågt, stort soffbord tillverkat av en bordsskiva från ett högt köksbord och konformade ben köpta på loppis.
Ett annat nyligt projekt är den stora vita kakelugnen som installerats i det rum som skapades när de tog bort serveringsgången till köket. När väggen rök visade det sig att den varit ett, i husets perspektiv, nyare tillskott och inte en del av den ursprungliga planlösningen.
– Det är lite svårt när man flyttar till ett så här gammalt hus att känna om man måste ha det i en viss stil eller om man får förändra. Samtidigt är det svårt att säga vad som är original eller inte, säger Jennie och visar på de blyinfattade färgglada fönstren i pardörrarna som skiljer hallen från de andra rummen och de två stora öppenspisarna i två särpräglade stilar som tronar i de största rummen på över- respektive bottenvåningen.
Huset är gammalt och det har haft många ägare som alla har tillfört sitt. Nu är det familjen Moraeus tur.
Det mesta har renoverats. Golven med fiskbensparkett i vardagsrummet är egentligen det enda de inte gjort någonting åt. Annars har det slipats och målats, rivits och byggts – mest med små medel och med en hel del av såväl identitet som struktur hos det gamla kvar. Linoleumplattorna i hallen har tagits bort, men de underliggande brädorna fick vara kvar och dekorerades med rutmönster. Köket gjordes om förra året, men den praktiska diskbänken med tre hoar sparades liksom flera av köksstommarna. De kompletterades med nya luckor i en sober blågrå ton som Jennie såg på omslaget av en tidning, mejlade in och fick färgkoden för.
– Vi hade inte en färdig bild av köket när vi började, utan snarare detaljer som vi utgick ifrån Sen föll det på plats så småningom. Det blir ofta så. Jag får en idé och sedan måste jag testa den, säger Jennie och fortsätter.
– Jag kanske gör det lite ogenomtänkt ibland, men det är oftast de projekten som blir bäst. Det går alltid att slipa om och göra annorlunda – man ska inte vara så rädd att förändra.