Hörnan

Krönikan: Nöjd – och därför samhällsfarlig

Känner du dig nöjd? Då kan det vara ditt fel om Sverige råkar ut för en systemkollaps.
Eller okej, inte bara ditt fel – för jag är också medskyldig. I åratal har jag gått omkring och varit oförsvarligt nöjd med grejer, utan hänsyn till att det kan äventyra hela samhällsmaskineriet.
Som singel nöjde jag mig med idel hemmakvällar, lappade brallor, välling till middag, antika mobiler och toalettpapper utan skojiga mönster på.
Ack ja … alltför många har fått lida på grund av mitt oförstånd. Arrangörer! Butiker! Restauranger! Telefonförsäljare! Folk som lånat min toa!
 
Att vara nöjd låter trevligt (och det är det ju också) men det är missnöjet som är det starkaste bränslet för våra drivkrafter. Det får oss att vilja något, att kämpa – och inte minst, att spendera pengar. Mardrömmen för en marknadsekonomi är en värld där alla är nöjda med allt. Den som är nöjd med sitt naturliga utseende köper inga skönhetsprodukter, den som är nöjd med sitt hem renoverar aldrig köket och den som inte saknar en enda upplevelse eller pryl sneglar inte ens på annonserna här intill.
Även vår annonsfinansierade tidning är ju indirekt beroende av mänsklighetens tendens att försöka köpa sig lite nöjdare - så om alla betedde sig som jag skulle jag bli arbetslös.
Ja, jag borde skämmas. Jag har varit värsta sortens nöjdhetsmarodör som snyltat på andras missnöje utan att bidra med något eget!
 
Tack och lov är min kära fru inte alltid lika nöjd med allt. 
Hon var till exempel inte nöjd med att bo i lägenhet resten av sitt liv – och vips står vi här med vacker villa, trevlig trädgård och bastanta banklån.
Det är en jackpot för hela samhället!
Huset behöver uppvärmning och underhåll, till glädje för både elbolag och spackelförsäljare. Trädgården kräver gräsklippare och gräsklipparen kräver bränsle och bränslet kräver en dunk att skvalpa runt i och huset kräver försäkring ifall den där dunken skulle bli felplacerad i öppenspisen. Gubbdagiset, macken och försäkringsbolaget vinner. Räntan på lånet försörjer banken i år efter år och vitvarorna kommer turas om att braka samman så att även detaljhandeln får sin del av kakan.
Om vi sedan vägrar nöja oss med att vara två lär det missnöjet bli guld värt för närmaste distributör av mat, blöjor och barnmutor.
 
Med andra ord: Nästa gång någon klagar på att du klagar är det bara att ryta ifrån. 
Kräv tacksamhet i stället! Det är ju ditt gnäll som skapar tillväxt och arbetstillfällen!
Jajamen, vi har all anledning att vara nöjda över vårt missnöje … men undvik att vara det ändå.
Sveriges öde vilar på våra plutande underläppar.
 
 
Publicerat