Ridning
Du får rida fritt i naturen, eftersom ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att noga välja väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas.
Trycket på allemansrätten är stort när det gäller ridning. Ridsporten ökar snabbt. Fler och fler företag ordnar ridning. Då finns risk att konflikter och markskador uppstår.
Det är alltid bra att fråga markägaren om lov och särskilt om du planerar att rida regelbundet i ett visst område. Extra viktigt är det när du arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark. Då har du som arrangör ett särskilt ansvar. Du måste även anmäla samråd hos länsstyrelsen om dina ridarrangemang kan skada marken.
Välj rätt väg och tålig mark
Det finns en hel del du som ryttare kan göra för att minska risken för markskador och konflikter. I första hand måste du undvika planteringar och åkermark, där det är förbjudet att rida (gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och liknande).
Dessutom bör du:
- undvika att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår
- undvika att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker
- vara extra uppmärksam under vår och höst när det är blött och mjukt i markerna
- tänka på att hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotröta i trädet, så att virket förstörs
- inte heller rida över tomter, eftersom de som bor i naturnära hus ska kunna känna sig ostörda. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna. Det är risken att störa som bestämmer hur nära huset du kan rida.
Risken för markskada avgör
Allemansrätten sträcker sig inte lika långt för dig som ryttare som för den som tar sig fram till fots i naturen. Detta beror på att ridning kan skada marken. Du får därför inte rida på områden där det är risk att skada marken.
Rider du på samma plats flera gånger måste du ha markägarens tillstånd att rida. Skaderisken är för stor. Samma sak gäller vid ridning i större grupper i organiserade former.
Ett område med nyplanterad skog räknas inte som plantering i brottsbalkens mening. Men skogsplantering med späda plantor är ändå väldigt olämplig att rida över och bör därför undvikas.
Tillåten ridning på enskild väg
Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Om ridningen orsakar stor skada kan markägaren få tillstånd av kommunen att sätta upp en skylt som förbjuder ridning.
I tätbebyggt område kan kommunen reglera ridning. Markägaren kan kräva skadestånd om vägen skadas av ridning eller travträning.
Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder
Motionsspår och vandringsleder är till för vandring och motion till fots. Däremot finns inget allmänt förbud att rida på motionsspår och vandringsleder.
Många av Sveriges kommuner har förbjudit ridning i markerade motionsspår och preparerade skidspår. Vägmärket Ridning förbjuden brukar användas. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller. Informationen hittar du i de lokala ordningsföreskrifter som finns hos kommunen och polisen.
Särskilda regler i nationalparker och naturreservat
I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler. Ibland begränsar dessa allemansrätten. Oftast kan du rida på markerade stigar eller leder, men inte utanför dessa. Det kan också vara ridförbud i hela området.
Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de anslagstavlor som finns uppsatta vid området. Du kan också få information från kommunen eller länsstyrelsen.
Vad betyder skyltarna?
Ridstigar och ridvägar i naturen skyltas på flera sätt:
- påbudsmärke betyder att ridning är tillåten endast på den skyltade stigen eller vägen
- anvisningsmärke betyder rekommenderad väg. Det är inte förbjudet, men olämpligt, att rida annat än på den markerade stigen
- anvisningsmärke med rött snedstreck betyder att ridning är olämplig
- förbud mot ridning skyltas med Förbudsmärke Ridning förbjuden