Friluftsliv

Allemansrätten

Tack vare allemansrätten kan alla röra sig fritt i den svenska naturen. Men det finns vissa saker du måste tänka på när du är ute och vandrar, campar, klättrar, plockar blommor eller gör något annat i naturen. Läs här vad som gäller vid olika aktiviteter.

Det här gäller: (rubrikerna är länkade till Naturvårdsverket)

Bad och båt

Allemansrätten gäller både på land och på vatten. Du får bada vid stränder, åka båt nästan överallt, förtöja och övernatta något dygn i båten. Kraven på hänsyn mot omgivningen är desamma som på land. Inte störa – inte förstöra!

Trycket på allemansrätten i skärgårdar och längs kuster har ökat. Satsningen på turism i skärgården ger resultat. Det finns drygt en halv miljon fritidsbåtar och intresset för kajakpaddling i skärgården ökar snabbt.

Visa gott sjömannaskap

Enligt Sjölagen ska du som färdas på vatten visa hänsyn mot omgivningen. Som båtfarare ska du visa gott ”sjömannaskap” och känna till regler och föreskrifter som gäller för de vatten du färdas i.

Närhet till hus

Du får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig.

Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende.

Fråga markägaren om lov

Om du har tänkt att ligga för ankar eller förtöjd längre tid vid någon annans strand behöver du fråga markägaren om lov. För att ha en husbåt liggande vid stranden (även den egna stranden) längre tid kan det vara nödvändigt med dispens från strandskyddet. Du kan ansöka om dispens hos kommunen.

Att tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför en tomt finns det inget förbud mot. En förutsättning är naturligtvis att den som äger bryggan inte blir hindrad från att använda sin brygga.

I skyddade områden gäller särskilda regler 

I nationalparker och naturreservat och i andra skyddade områden gäller särskilda regler. De kan inskränka och begränsa allemansrätten.

  • I nationalparker och naturreservat kan det finnas särskilda regler om exempelvis att elda, tälta eller förtöja en båt
  • Vid fågel- eller sälskyddsområden får man inte stiga iland under en viss tid av året. Det kan även vara förbjudet att vistas på vattnet inom ett visst avstånd från stranden. Förbuden märks ut med gula eller röd/gula skyltar. Skyltarna kan ha olika utseenden under olika tidsperioder.

Andra bestämmelser

  • Generellt strandskydd gäller vid havet, alla insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att ge allmänheten tillgång till stränder och att bevara goda livsvillkor för djur och växtliv.
  • Länsstyrelsen kan införa regler för båttrafiken (med stöd av Sjötrafikförordningen). Det kan till exempel handla om hastighetsbegränsningar och vattenskidåkning.
  • Vattenskoter får köras på allmänna farleder. Dessutom kan länsstyrelsen besluta om vattenskoterområden. I övriga vatten är de inte tillåtet att köra vattenskoter.
  • För det mesta har utländska medborgare samma rätt som svenska medborgare att vistas inom militära skyddsområden. I vissa fall kan det finnas begränsningar.
  • Innan du flyttar en kanot och annan utrustning från kräftsmittat vatten måste du torka eller desinfektera utrustningen. Länsstyrelsen kan ge besked om smittade vatten.

Cykling

Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar. Men tänk på att inte cykla över tomt, plantering eller mark som lätt kan skadas!

Orientering och geocaching

Du kan gå eller springa nästan överallt i naturen. Med markägarens tillåtelse kan du också placera ut kontroller och geocacher (en slags ”skatt”) i skog och mark. Men, det finns vissa undantag för att inte störa och inte förstöra.

Orientering känner de flesta av oss till – att med hjälp av karta och kompass leta sig fram till bestämda kontroller. Geocaching kallas ibland "skattjakt med GPS" eller en modern form av gömma nyckel i naturen. Med hjälp av en satellitnavigator (GPS) och positioner, söker man sig fram till en utplacerad cache. Detta har blivit en mycket populär aktivitet och utövas idag över hela landet.

Markägarens tillstånd för kontroller och cacher

Orientering och geocaching förutsätter kontroller och cacher att söka upp. Om kontrollerna eller cacherna ska finnas kvar en kortare period, till exempel vid ett tränings-  eller tävlingstillfälle bör det kunna ske utan samråd med markägaren. Om de ska sitta ute under längre tid bör man samråda med markägaren.

En annan lösning som vissa skolor valt är att måla små märken på till exempel ett träd eller en sten i stället för att sätta upp traditionella orienteringskontroller. För det behövs markägarens tillstånd.

Det är bra att tänka på att cacher och färg inte ska innehålla gifter eller annat som kan skada växter och djur och att när verksamheten upphör behöver den ansvarige plocka bort efter sig.

Inte störa och inte förstöra

För att inte störa och inte förstöra får du inte ta dig fram här:

  • Tomt, närmast bostadshus. De som bor nära naturen har rätt att känna sig ostörda i sitt hem. När du är ute och orienterar eller geocachar får du inte gå eller springa över deras tomt. Begreppet tomt i de här sammanhangen är området närmast bostadshuset. Det är risken att störa som avgör hur nära du kan passera ett hus.
  • Plantering, oavsett risken för skada på mark eller växtlighet.
  • Om det är risk för att skada mark eller växtlighet är det naturligtvis inte tillåtet att ta sig fram där. Med tanke på skaderisken får nog en skogsplantering med späda plantor betraktas som förbjudet område.
  • Åkrar med växande gröda den tid på året när det finns risk för att grödan kan ta skada. När marken är frusen och snötäckt är det inget som hindrar att du går eller åker skidor över åkermark.

Plocka blommor, bär, svamp

Du får fritt plocka blommor, bär och svamp i naturen. Men var uppmärksam på att vissa växter är fridlysta och därför inte får plockas. Särskilda regler gäller i nationalparker och naturreservat.

I lagen räknas de växter upp, som är förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Lagtexten är ålderdomlig och den måste ibland tolkas med sunt förnuft. Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas. Men inte i stora mängder och inte till försäljning.

Klart är att du inte får hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Buskar nämns inte i lagen, men det är knappast tillåtet att ta exempelvis en enbuske. Det är inte tillåtet att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar.

I lagen finns sten med bland sådant som inte är tillåtet att ta med sig utan markägarens medgivande. Att plocka med sig enstaka mindre stenar från naturen, kan ändå knappast räknas som brottsligt.

Plocka inte fridlysta växter

Fridlysning innebär oftast att en växt- eller djurart är helt fredad – du får inte plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Du får i många fall inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Det gäller även om djuret eller växten är på din egen tomt.

En del fridlysta växter får inte plockas alls. I andra fall kan fridlysning av en växt innebära att du får plocka en bukett till dig själv, men att det är förbjudet att gräva upp den med rötterna eller plocka den för försäljning.

Regeringen beslutar om fridlysning av en växt- eller djurart och beslutet kan gälla i hela landet, i ett enskilt län eller i en del av ett län. En del fridlysta växter får inte plockas alls, andra får plockas, men inte grävas upp med rötterna och några får inte plockas för försäljning.

Fridlysta arter

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat

I nationalparker och naturreservat och även i fornminnesområden gäller särskilda regler. Det kan vara begränsningar i rätten att plocka bär eller växter, men också stenar och annat.

Vad som gäller framgår av anslagstavlor i området. Du kan vända dig till kommunen eller länsstyrelsen för mer information.

Bär och svamp

Vilt växande bär och svamp tillhör markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Men markägaren får inte hindra någon från att plocka dem på marker där allemansrätten gäller. Du kan inte åberopa allemansrätten som skäl för att markägaren ska ta särskild hänsyn till bären vid exempelvis skogsskötsel. 

Rättsläget är oklart när det gäller tryffel eftersom frågan om att plocka tryffel inte prövats i domstol. Naturvårdsverkets bedömning är att plockning av tryffel kräver tillstånd av markägaren. Sådan plockning ingår inte i allemansrätten, eftersom man oftast behöver gräva för att ta upp tryffeln. Mer omfattande grävning kan också kräva samråd med länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, eftersom sådan grävning kan komma att väsentligt  ändra naturmiljön.

Kommersiell bärplockning

Det finns inget förbud mot kommersiellt organiserad bärplockning i stor skala. Åtminstone inte så länge det sker utan annan skada eller besvär för markägaren än att han/hon blir av med bären.

Arrangörer av organiserad bärplockning har ett stort ansvar och det bästa är att arrangören pratar med markägaren i förväg. Att plocka bär är tillåtet enligt allemansrätten, även i stor skala och för försäljning. Men det får inte innebära orimliga  problem för markägaren. Allemansrätten är en fantastisk möjlighet att vara i naturen för oss alla.

Ödetomter

På ödetomter utan byggnader kan du ta förvildade äpplen, körsbär, hallon, krusbär och liknande utan att riskera något straff.

Nötter och ollon

Hasselnötter och andra nötter omfattas inte av allemansrätten till skillnad från bär och svamp. De är inte heller fridlysta, men det är förbjudet att plocka ollon och nötter från växande träd (Brottsbalken 12 kap 2 §).  Det beror på att dessa produkter var viktiga förr i tiden då grisarna gick i skogen och åt sig feta på just ollon och nötter. Det går naturligtvis att be markägaren om lov.

Ridning

Du får rida fritt i naturen, eftersom ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att noga välja väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas.

Trycket på allemansrätten är stort när det gäller ridning. Ridsporten ökar snabbt. Fler och fler företag ordnar ridning. Då finns risk att konflikter och markskador uppstår.

Det är alltid bra att fråga markägaren om lov och särskilt om du planerar att rida regelbundet i ett visst område. Extra viktigt är det när du arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark. Då har du som arrangör ett särskilt ansvar. Du måste även anmäla samråd hos länsstyrelsen om dina ridarrangemang kan skada marken.

Välj rätt väg och tålig mark

Det finns en hel del du som ryttare kan göra  för att minska risken för markskador och konflikter. I första hand måste du undvika planteringar och åkermark, där det är förbjudet att rida (gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och liknande). 

Dessutom bör du:

  • undvika att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår
  • undvika att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker
  • vara extra uppmärksam under vår och höst när det är blött och mjukt i markerna
  • tänka på att hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotröta i trädet, så att virket förstörs
  • inte heller rida över tomter, eftersom de som bor i naturnära hus ska kunna känna sig ostörda. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna. Det är risken att störa som bestämmer hur nära huset du kan rida.

Risken för markskada avgör

Allemansrätten sträcker sig inte lika långt för dig som ryttare som för den som tar sig fram till fots i naturen. Detta beror på att ridning kan skada marken. Du får därför inte rida på områden där det är risk att skada marken.

Rider du på samma plats flera gånger måste du ha markägarens tillstånd att rida. Skaderisken är för stor. Samma sak gäller vid ridning i större grupper i organiserade former.

Ett område med nyplanterad skog räknas inte som plantering i brottsbalkens mening. Men skogsplantering med späda plantor är ändå väldigt olämplig att rida över och bör därför undvikas.

Tillåten ridning på enskild väg

Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Om ridningen orsakar stor skada kan markägaren få tillstånd av kommunen att sätta upp en skylt som förbjuder ridning.

I tätbebyggt område kan kommunen reglera ridning. Markägaren kan kräva skadestånd om vägen skadas av ridning eller travträning.

Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder

Motionsspår och vandringsleder är till för vandring och motion till fots. Däremot finns inget allmänt förbud att rida på motionsspår och vandringsleder.

Många av Sveriges kommuner har förbjudit ridning i markerade motionsspår och preparerade skidspår. Vägmärket Ridning förbjuden brukar användas. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller. Informationen hittar du i de lokala ordningsföreskrifter som finns hos kommunen och polisen.

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat 

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler. Ibland begränsar dessa allemansrätten. Oftast kan du rida på markerade stigar eller leder, men inte utanför dessa. Det kan också vara ridförbud i hela området.

Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de anslagstavlor som finns uppsatta vid området. Du kan också få information från kommunen eller länsstyrelsen.

Vad betyder skyltarna?

Ridstigar och ridvägar i naturen skyltas på flera sätt:

  • påbudsmärke betyder att ridning är tillåten endast på den skyltade stigen eller vägen
  • anvisningsmärke betyder rekommenderad väg. Det är inte förbjudet, men olämpligt, att rida annat än på den markerade stigen
  • anvisningsmärke med rött snedstreck betyder att ridning är olämplig
  • förbud mot ridning skyltas med Förbudsmärke Ridning förbjuden

Allemansrätten i skyddade områden

I skyddade områden, exempelvis i nationalparker eller naturreservat, finns särskilda bestämmelser för att skydda natur och kultur. Bestämmelserna kan innebära att allemansrätten är begränsad. Men ibland kan den också vara utökad.

Allemansrätten är ofta utökad i områden som skyddats till förmån för friluftslivet. Där kan det exempelvis vara tillåtet att tälta flera nätter på samma plats. 

De områden där allemansrätten kan vara begränsad eller utökad kan till exempel vara:

  • nationalparker eller naturreservat
  • Natura 2000-områden
  • naturminnen
  • strandskyddsområde
  • djur- och växtskyddsområde
  • kulturminne eller kulturreservat 

Vad gäller?

Bestämmelserna kallas föreskrifter och gäller alla, markägare och besökare. Föreskrifterna kan se olika ut från område till område, beroende på vad som krävs för att skydda de värden som finns där.

Det kan exempelvis vara förbjudet att elda, lägga till med båt eller ha med sig hund i området. Cykling och ridning kanske är tillåtet, men bara på markerade leder. Bärplockning är ofta tillåten, även om du ibland bara får plocka så mycket som du kan äta på plats.

Skyltar informerar

Bestämmelserna finns ofta uppsatta på skyltar. De kan finnas vid ingången till ett skyddat område. Många gånger finns där också annan information som hjälper dig att hitta och som berättar om områdets natur- och kulturvärden.

Meningen är att du som besökare ska få en intressant och givande vistelse. Då är det viktigt att veta varför området är värdefullt och har skyddats.

Läs föreskrifterna

I föreskrifterna för respektive nationalpark kan du läsa vilka regler som gäller. 

För att få reda på föreskrifterna för ett visst naturreservat kan du vända dig till kommunen eller länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan också ge information om när du inte får besöka länets fågel- och sälskyddsområden.

Stängsel och skyltar

Du har rätt att vistas i naturen oberoende vem som äger marken. Det är allemansrättens grund. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller.

Länsstyrelsen kan kräva att en markägare:

  • Ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Det kan exempelvis vara en stätta eller grind.
  • Lägga en spång över ett hindrande dike.

Du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller. Markägaren kan bli tvungen att riva ett stängsel om det är uppsatt enbart för att hindra allmänheten. Det är kommun eller länsstyrelse som tar denna typ av beslut. Du får inte ta lagen i egna händer och klippa hål i stängslet.

Inga privata skyltar för att stänga ute allmänheten

En del markägare sätter upp skyltar för att stänga ute allmänheten. Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga" och liknande.

Kommunen måste ge tillstånd om en skylt av detta slag ska sättas upp. Allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv. Kommunen måste även ge tillstånd för skyltar som "förbjuder" gångtrafik, cykling och ridning på enskilda vägar.

Det finns undantag

Ibland är det uppenbart att allemansrätten är satt ur spel. En markägare kan då få sätta upp skyltar för att avvisa besökare från området. Och inget tillstånd behövs från kommunen. Främst handlar det om områden som skyddas genom

Brottsbalkens bestämmelser om tomt, plantering eller särskilt skadekänslig mark.Markägaren får förbjuda fordonstrafik på en enskild väg och sätta upp skylt om detta. Det är också tillåtet att sätta upp en skylt som varnar för verklig fara, till exempel en skylt "Varning för tjuren" vid en beteshage med tjurar. I undantagsfall kan en enskild väg få skyltas med begränsningar i annan trafik än motortrafik.

Vem tar bort skylten?

Om du stöter på en olaglig skylt får du inte själv ta ner den. Det är kommunen som ska be markägaren ta bort skylten. Ett sådant föreläggande kan kombineras med vite. Det vill säga markägaren kan få betala en viss summa pengar om skylten inte tas bort.

Tälta i naturen

Du får tälta något enstaka dygn i naturen. Tänk på att inte störa markägaren eller skada naturen.

Välj att slå upp tältet på tålig mark och inte i använd betesmark, jordbruk eller plantering. Tältplatsen får inte ligga nära boningshus.

Markägarens tillstånd vid många tält

Att tälta med ett par, tre tält under något dygn ingår i allemansrätten. Om ni däremot tältar i stora grupper med många tält behöver du be markägaren om lov. Då är risken för markskador och sanitära olägenheter större.

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler. I allmänhet är det inte tillåtet att tälta annat än på särskilt angivna platser. Det kan också vara tältförbud i hela området.

Anslagstavlor i området visar vad som gäller. Du kan också få mer information från kommunen eller länsstyrelsen.

Ibland är det förbjudet att tälta i friluftsområden

De flesta kommuner har bestämmelser om camping i de lokala ordningsföreskrifterna. Det kan handla om förbud att tälta i parker, idrottsområden eller liknande.

Det kan också finnas förbud mot att tälta i friluftsområden.

Du behöver själv ta reda på vad som gäller. Information finns hos kommunen och polisen.

Tätortsnära natur

Allemansrätten ger oss möjlighet att röra oss med stor frihet i naturen. Det gäller både i tätorten och på landet.

Publicerat