Du är här

2016-06-11 - Hörnan

Krönikan: Mina övrigaste sommarminnen

Så här i sommartider pratar vi gärna om våra bästa sommarminnen – och det är förstås jädrigt diskriminerande.

Alla de andra sommarminnena, då? De sämsta, de genomsnittligaste, de blekaste, de skummaste och de dummaste? Hur tror du att de känner sig när vi låtsas som om de aldrig ens har hänt? Baske mig, någon måste stå upp för dem också.
Håll i hatten, för nu släpper jag mina fria!
 
Läskigaste sommarminne: När vargen kom
När du är nio år gammal och har följt med på hallonplockning i skogen, och på hemvägen springer före de andra nerför skogsstigen, och kommer runt en krök, och i din ensamhet plötsligt står öga mot öga med en fullvuxen varg … ja, då spelar det ingen roll att du snart ska inse att vargen egentligen är en lössläppt hund med ägaren hack i häl. Tack och lov var jag då för ung för att få en hjärtattack.
 
Minsta sommarminne: Rune
Det jag borde minnas från bilsemestern när jag var 13 är resmålen, utflykterna och sällskapet. Det jag faktiskt minns är Rune – en liten skalbagge som plötsligt dök upp på utsidan av bilrutan och följde med oss i hundratals mil. Om jag minns rätt försvann hann nånstans i Småland – bara för att dyka upp igen i trakten kring Hudiksvall. Jag komponerade till och med en låt om Rune där refrängen gick så här:
”Vi var dom bästa vänner
Vi lekte med varann
Han bet mig när han kunde
och jag försökte mosa han…”
 
Brottsligaste sommarminne: Inbrott i exets lägenhet
Det lät riktigt illa, eller hur? Jag vill dock åberopa ett par förmildrande omständigheter! För det första så var vi fortfarande ihop då – och för det andra så var det hon som bad mig göra det. 
Vi stod och huttrade utanför hennes lägenhetshus en sen junikväll och tänkte på hur mycket bättre våra liv skulle vara om vi haft nyckeln med oss. Min briljanta lösning blev att släppa fram apan i mig och klättra upp till ett öppet fönster på övervåningen.
Nu får du själv gissa om jag sprang ner och släppte in henne också.
 
Dummaste sommarminne: Den underkända utlandsresan
Planen lät så här: Vi drar till Finland över dagen! Vi roar oss på båten, landstiger i Vasas hamn, utforskar stan i ett par timmar och kommer hem samma kväll.
Verkligheten blev så här: Alla platser på däck var upptagna och båtens nöjesutbud bestod till 100 procent av Mr Bean-repriser med finsk textning. Båten kom fram två timmar för sent – och landsteg inte i Vasa, utan vid en ödslig kaj i skogen. Vi klev i land, såg oss omkring och insåg att vi inte skulle hinna nånvart utan risk att missa båtens hemfärd. Allt jag hann göra var att stoppa en ful finsk sten i fickan som souvenir och återvända till Mr Bean.
 
Festligaste sommarminne: Mitt överraskande bröst
Häromåret råkade jag hamna i 7ans festkommitté genom att inte vara på plats när uppdraget skulle delas ut. Partyt fick sjörövartema, en skatt grävdes ner och ett kryss placerades ut – men inte på någon sunkig gammal karta. I stället möttes skattletarna av mig, som slet sönder min pirattröja – och blottade det kryss som jag rakat fram på bröstkorgen. Vad gör man inte för att roa sina kollegor?
 
Blekaste sommarminne: Min kropp
Det är lika illa varenda sommar. Min hud levereras i blott två valbara kulörer: kritvit och grisrosa. I år, under vårens första riktiga soldag, tog min fru en promenad och kom tillbaka med mer färg på kroppen än jag kommer få på hela sommaren. Jag hoppas verkligen att våra ungar får hennes pigment – annars kommer de aldrig att förlåta mig.
 
 
Dela med dig av denna artikel på: