Du är här

2016-06-07 - Under ytan med Berne
Foto: Privat

"Nästan på samma ställe så kommer det kraftiga tunga hugget"

Nationaldagen vilken fantastisk dag. Vädret strålande. Solen lyser från klarblå himmel. Man skulle ju kunna lata sig i solen och "bara vara" - vilket betyder att göra ingenting. Vad kan man önska sig mer? Jo kanske en fisketur längs Moälven.

Hej igen!
Men det är något som oroar mig. Det liksom pirrar i kroppen - det är fiskenerven som dallrar.
Nu stiger laxen i älvarna. Oron växer. Så är det varje år den här tiden. "Jag tar mig en sväng
till Moälven, " säger jag till hustrun. Hon verkar inte ett dugg förvånad.

När jag kommer till älven så stiger känslan...nu är det läge. Jag följer forsen upp till forsnacken.
Plötsligt ser jag en stor fisk plaska till vid ytan. Pulsen ökar. Den obeskrivliga känslan av laxfrossa
överväldigar mig. Lax i älven - nu finns chansen. Jag vadar ut femtio meter ovanför forsnacken.

Mitt "Hardy" flugspö är riggat. Längst ut sitter en tubfluga med silverkropp med rött, grönt
och brunt hackel. Jag vadar ner mot nacken och efter ca. tio minuter så kommer det explo-
siva hugget. Laxen gör våldsamma rusningar vid ytan, snurrar runt, bänder ...
"Den sitter inte bra.." hör jag mig själv säga. Rutinmässigt förstår jag att den kommer att gå fri.

Och mycket riktigt...den voltar runt igen vid ytan strax innan forsen börjar. Den är stor
en bra bit över tio kg. Ett kraftigt knyck och den är borta. Det här får man tåla, det ingår
i matchen. Besvikelsen finns där. Men finns en kanske det finns fler.

Jag backar uppoch börjar om. Nästan på samma ställe så kommer det kraftiga tunga hugget. Nu
känner jag att oddsen är mina. Laxen går djupt och tungt... den vill inte volta och hoppa.

Så beter sig laxen när den sitter bra och långt ner i svalget. Men den är mycket stark
och står tungt mot botten i några minuter. Bara den inte går ner i forsen. Jag måste försöka
att backa den uppåt älven ca. 100 meter där det är grundare och bättre strand med kullerstenar.

Efter en halvtimmes kamp med tunga rusningar så är jag framme. Nu är laxen väldigt
trött och går på tvären i ytan. Jag backar upp den på kullerstenarna - den liksom simmar
på stenarna och kommer allt längre från vattnet. Nu kan jag gå ner bakom den och
avsluta kampen. Vilken nationaldag när kan komma hem med en alldeles nystigen
och silverblank lax på 10,8 kg !!!

Dela med dig av denna artikel på: