Du är här

2016-06-04 - Hörnan

Krönikan: Senaste nytt från robotrasens slavläger

Vördade överbefälhavare, efter en skumpig resa på 2,9 miljoner ljusår har jag tagit mig från Andromedagalaxen till Vintergatan och parkerat vid det tredje klotet från den där solen som ingen vet namnet på.

Mitt uppdrag var som bekant att studera mänskligheten, planetens dominerande ras – men jag har alarmerande nyheter:
Mänskligheten är inte längre den dominerande rasen här!
Det visar sig att de har förslavats av invaderande maskiner.

Robotarna finns överallt och har alla möjliga former och storlekar.
De rullar, simmar och flyger över hela planeten och har dessutom flyttat in i de bostäder som förr tillhörde Homo Sapiens. Människorna har tillåtits att bo kvar, men bara för att betjäna sina nya robotherrar.
Genom ett snillrikt och extremt omfattande övervakningssystem kan maskinerna kontrollera varje del av sina människors liv. En av de minsta och mest utbredda robottyperna kallas ”mobiler” och fungerar som fångvaktare. Bara de allra yngsta människorna lämnas oövervakade (förmodligen för att de ändå inte tar sig nånvart på egen hand). Alla andra vaktas av minst en mobil, och de mest bångstyriga människorna har två eller fler.

En mobilrobot kan inte röra sig på egen hand utan utnyttjar sin mänskliga tjänare som bärare. De har en självlysande yta som reagerar på beröring, och människor tvingas ägna stor del av sin vakna tid åt att underdånigt ge sin mobil massage. Ibland kan den stackars människan sitta i timmar med fullt fokus på att genom tryck och smekningar stimulera mobilens erogena zon.
I första hand ger mobilen sina order i form av gälla ljud eller vibrationer, följda av visuella kommandon, men den kan också tala med mänsklig röst. Då ger den först signal om att den vill bli lagt mot örat och börjar sedan instruera sin tjänare. (Jag förstår inget av vad som sägs men gissar att samtalen främst handlar om massageteknik).

Hemma hos den slavfamilj som jag spionerat på, i den ockuperade staden Örnsköldsvik, börjar dagen med att mobilerna väcker sina tjänare med gälla skrik och beordrar dem att kliva upp. Trots att uppstigandet verkar mycket plågsamt för människorna vågar de inte trotsa sina robotherrar.

I stället låter de sig varje morgon kidnappas av hemmets vaktrobot; en stor luns med glödande ögon och svåra matsmältningsproblem. I vaket tillstånd morrar den hotfullt och fiser konstant. Denna behjulade robot kallas bil, och ingen i familjen tillåts lämna bostaden utan bilens godkännande. Den sväljer dem hela, rullar iväg med dem och spottar ut dem vid olika fångläger där en rad andra robotraser väntar på att betjänas. Dessa robotar har namn som tangentbord, vinkelslip och kaffebryggare.
Under färden till och från fånglägren pratar bilen oavbrutet, men det verkar mest handla om konstant upprepade mantran som ”Baby, baby!” och ”Lendo, Lendo!”.
Min teori är att det rör sig om en slags hjärntvätt för att bryta ner människornas viljekraft.

Eftersom människor måste tankas med organisk materia (förkortat ”mat”) tillåts de att ta med sånt hem – men det får inte äta någonting förrän husets härskarrobot har smakat. Denna robot kallas kylskåp och måste ständigt blidkas med nya offergåvor. Hans aptit tycks omättligt och de arma människorna får nöja sig med att äta av det som han tuggat klart på.

Mänskligheten lever i ständig skräck för sina allsmäktiga robothärskare och jag måste medge att det smärtar mig att se dem så här.
Har vi nån intergalaktisk räddningsflotta över?
Sänd hit den illa kvickt i så fall.

Dela med dig av denna artikel på: