Du är här

2016-05-29 - Under ytan med Berne

Min första riktigt stora lax

"Så kom det elektriska hugget för mig, en känsla som är svår att beskriva"

När det gäller laxen så Laxfiske som jag skrev om förra gången är oberäkneligt och oförutsägbart. Man kan tycka att förhållandena är perfekta, men ingenting händer. hugger den inte för att äta, som t.ex. öringen gör. Man tror att den hugger för att försvara ståndplats och revir. Den blir tydligen irriterad på något. Det har visat sig att om det blir flera laxar i en pool, så har man lättare för att få ett hugg. Laxen är också en nyfiken fisk och nafsar ibland på det som kommer nära och rör sig.

Vattentemperatur inverkar också på laxens huggfrekvens. 10-12 grader är idealiskt. Väderförhållanden har faktiskt stor betydelse. Nordliga vindar är aldrig bra. Syd och sydöstliga är däremot perfekta vindar. Då driver också havsvattnet in mot land och laxen med detta. Kraftigt regn som ger mera syre i vattnet ökar laxens energi.

Nu skall jag berätta om en sådan händelse. Det hade regnat kraftigt över mellersta Norrland och i Domsjö hade fått 40 ml regn på två timmar - Genesåsvägen rann som en flod. Trots detta kraftiga regn så beslutade jag och en fiskekompis att göra en tur till Lögdeälven, fast vi förstod att
fisket kunde ha "regnat" bort. När vi kom till älven så gick "rullgardinen" ner. Älven var brun som ckokladmjölk. Vi träffade en fiskare vid husvagnsparkeringen som retades med oss och sa:
"Jaha ni kommer för att ta laxen ifrån oss!" Jag replikerade: "Har vi kommit hit för att fiska så får det väl bli så!" Men sedan sa fiskebrodern. "Men åk någon mil uppåt älven så kanske vattnet är klarare där!"

Sagt och gjort, vi drog iväg en mil uppströms och där var älven betydligt klarare. Men det var väldigt många fiskare som tänkt samma tanke. Det var svårt att hitta en ledig plats.
"Vi åker ngn kilometer till till en mycket bra laxpool jag känner till." Eftersom det inte fanns någon annan där så stannade vi. Älven var hög, men klar. Efter en stunds fiskande så kom två andra.
"Jaha ni hann förre oss " sa den ena.  Sen gick dom vidare. Men när de gått ca 200 m så kom det elektriska hugget för mig, en känsla som är svår att beskriva. Det känns som en stöt från topp till tå. Kampen blev hård efter många rusningar och hopp. Killarna som gick hade tydligen sett vad som var på gång och hade vänt tillbaka. Eftersom jag inte hade håv eller huggkrok så ville de hjälpa till att landa laxen med en stor håv. Den vägde 11kg- min första riktigt stora lax.

"Då man minst anar det"
Hej vi hörs

Dela med dig av denna artikel på: